Vacker och personlig bok om Arktis och isbjörnar

Isbjörn. Foto: Melissa Schäfer

Årets Pandabok från Världsnaturfonden tar läsaren med till Svalbard och möten med isbjörnar, vita vidder och klimaförändringar.

Jag har aldrig varit där, men har hört många vänner tala sig varma om Svalbard och Arktis. Det finns nog knappt någon annan plats som jag hör så mycket superlativ om. Det verkar vara något med de storslagna vidderna, kylan, den begränsade färgskalan och inte minst mötena med djuren som klarar av att leva i den här utsattheten som verkar göra något med folk.

Valross. Foto: Melissa Schäfer

Årets Pandabok 2020, Melissa Schäfers och Fredrik Granaths ”Bortom isbjörnens rike”, får mig att förstå ännu lite tydligare vad hängivelsen kommer av. Det är en väldigt vacker skildring av Svalbard. Melissa Schäfer och Fredrik Granath har uppenbarligen varit i området så mycket att deras bildbibliotek innehåller precis de bilder som sätter rätt stämning.

Isbjörn. Foto: Melissa Schäfer

Det är dessa naturfoton som dominerar boken. Bläddrar man igenom den snabbt kan man till och med missa att det finns sidor med text spridda bland alla stämningsfulla bilder. De tar upp en del fakta om isbjörnar som ger ytterligare djup och förståelse för bilderna, men framför allt är det en personlig berättelse om författarnas förhållande till isvidderna och hur de upplever mötena med isbjörnarna. Precis som med bilderna så märks det att Melissa Schäfer och Fredrik Granath har lång erfarenhet och har varit med om mycket.

”Bortom isbjörnens rike” berättar också om klimatförändringarna. Allt fler människor upplever redan nu konkret att deras omgivning förändras av uppvärmningen. De kan se det framför sina egna ögon. Melissa och Fredrik har sett skillnaden i istäcket och sett hur det påverkar isbjörnarnas liv. Det händer nu och det går snabbt.

Omslaget till boken ”Bortom isbjörnens rike” av Melissa Schäfer och Fredrik Granath

Melissa Schäfers och Fredrik Granaths erfarenhet och kunnande både när det gäller Arktis och naturfoto genomsyrar boken och den personliga tonen berör mig. Det känns mer som att jag fått följa med dem på en mångårig expedition än att jag läst en bok.