Moa Pettersson – artnörden som brinner för biologisk mångfald och att inspirera barn

Trollsländor är bara ett av Moa Petterssons många intressen i naturen. Foto: Moa Pettersson

Hon började inventera dammar på groddjur redan som liten och sedan dess har naturintresset bara ökat. Moa Pettersson kan lika gärna hittas böjd över en komocka letandes efter dyngbaggar, djupt försjunken i ett mikroskop för att artbestämma myggor eller kämpandes i stormvindarna på västkusten för att skåda havsfåglar. Nu är hon dessutom en del av Biologiska mångfaldens dag-initiativet.

Moar Pettersson har varit naturintresserad så länge hon kan minnas och det var framförallt grod- och kräldjur som var det största intresset när hon var liten.

– Jag minns hur jag undersökte de olika dammarna som fanns inom gångavstånd från hemmet och att jag hade full koll på i vilka dammar jag kunde hitta mindre vattensalamander (nästa alla) och vart den mer ovanliga större vattensalamandern fanns (bara i två av dammarna). Detta gjorde jag utan att egentligen ha en aning om att det faktiskt fanns folk som jobbade med sånt, berättar hon.

LÄS ÄVEN: • Allt om Biologiska mångfaldens dag 22 maj

Därefter skedde det gradvis händelser som ökade intresset. Hon minns tydligt när hon såg första reklamen för Nationalnyckeln i Sveriges natur som 16-åring.
– Jag kommer ihåg hur jag riktigt gick igång på att det skulle komma bestämningslitteratur till alla Sveriges flercelliga organismer.

Naturintresset ledde in i föreningslivet och Moa Pettersson är minst sagt aktiv. Hon började i Fältbiologerna, är engagerad i Naturskyddsföreningen där hon bland annat gått traineeprogram och utbildat sig till Natursnokledare. Hon är också aktiv i Västsvenska entomologklubben, Trollsländeföreningen, Svenska botaniska föreningen, Hallands botaniska förening som floraväktare och dessutom passiv medlem i ytterligare några föreningar.

LÄS ÄVEN: • Krönika: Biologisk mångfald börjar äntligen hamna på agendan

Moa Pettersson med håv i hand. Foto: Johannes Glännman

När beslöt du dig för att naturen skulle bli både din hobby och ditt yrke?
– Naturintresset hade jag ju haft med mig sedan länge och det låg väl och gnagde bak i huvudet att jag kanske borde göra något med det och plugga till biolog. Dock saknades det några ämnen för att bli behörig och jag var också mitt inne i att jobba med ett av mina andra intressen; fotografering. Efter några år som frilans tog jag dock till slut tag i mina studier och det har jag inte ångrat.

Vad är drömjobbet?
– Jag har länge varit inne på att det vore kul att få jobba med åtgärdsprogrammen för hotade arter. Har fått för mig att jag skulle gilla den mixen av att få gå ut och inventera, utföra praktiskt arbete för att förbättra förhållandena för att arten skall trivas, samt att man vintertid kan få sitta ner och skriva lite rapporter. Men jag tror att jag hade trivts bra med att vara ute och inventera som konsult också. Roligast vore ju förstås om man fick fortsätta att guida lite då och då och inspirera andra människor i deras naturintresse.

Inspirerande är ordet
Om det är något ord som karaktäriserar min egen upplevelse av Moa Pettersson så är det inspirerande. När man är ute i naturen med henne är det lätt att smittas av hennes entusiasm för allt runt omkring och hon tycks suga i sig kunskap. Det är lätt att förstå att hon är populär som ledare för barnutflykterna med Humlans naturspanare på Station Linné.

Har du något tips om vad som brukar fungera för att få barnen engagerade i naturen?
– Se till att engagera barnen! Att bara stå rätt upp och ned och hålla en lång monolog ledsnar till och med en vuxen på. Så sätt gärna en håv i händerna och visa intresse för vad de hittar. I somras var det till exempel ett barn som håvade in en vickerglasvinge, det är en fjäril jag själv aldrig har lyckats hitta innan! Prata gärna lite om vad ni hittar och ställ gärna lite frågor till barnen så de får tänka efter lite, som “Varför är getingen randig?” eller “Varför bor grodyngel i vatten men vuxna grodor på land?”. Oftast får jag jätteintressant svar.

Moa Pettersson i norrsken. Foto: Moa Pettersson

Bekant röst?
Även om du inte känner igen Moa Pettersson kanske hennes röst kan vara bekant. Hon har varit med i Naturmorgon tre gånger den senaste tiden för att prata om bara några av de områden inom biologi som hon behärskar: snösländor, dyngbaggar och ett fältreportage om biologisk mångfald i våtmarker. Kanske har du mött henne när hon ringmärkt fåglar vid Grötvik, Hornborgasjön, Nidiningen eller Röda grind? Eller följt med på någon guidning hon hållit om dyngbaggar eller läst om henne i Vilda växter?

Moa Pettersson är med andra ord något av en allätare i naturen. Hon engagerar sig i det mesta. Från myror och mossor till trollsländor och fåglar, men det finns vissa grupper som intresserar henne lite extra.

– Dels är jag lite av en “periodare” så jag anpassar lite vad jag tittar på efter säsong. Sen tycker jag om att göra lite extra satsningar på olika artgrupper också. Just myrorna var roligt då två vänner till mig i Stockholm ville satsa lite extra på dom i år så vi har åkte runt och kollat på myror på flera ställen i landet och det har varit oerhört lärorikt. Fåglarna har tagit en hel del tid i år också, då det för 1-2 år sen slog mig att det vore roligt att komma upp i 300 kryss innan jag fyller 30. Just nu med vintern i antågande och jag ser hur fåglarna börjar lämna landet så känns det som att jag är betydligt närmare att fylla 30 än att se 300 olika fågelarter.

Men om hon tvingas välja är det dyngbaggarna som ligger henne lite extra varmt om hjärtat och på somrarna kavlar hon gärna upp ärmarna för att rota runt i komockorna.

Kan du nämna ett eller två starka minnen från naturen?
– 2016 pluggade jag på en folkhögskola i norra Värmland och var på väg tillbaka dit efter att ha skrivit ett prov hemma i Göteborg. Det var sent på kvällen och när jag passerade Sunne såg jag att det var norrsken ute. Jag stannade bilen vid en parkeringsficka och tittade ut över Fryken som låg alldeles stilla så att norrskenet speglades mot vattenytan och då fick jag höra hur en kattuggla hoade till några hundra meter bakom mig. Jag fick nästan nypa mig i armen för att förstå att jag fick uppleva detta!

Större ekbock. Foto: Moa Pettersson

Ett annat minne som Moa Pettersson kommer bära med sig lång tid framöver är när hon besökte Halltorps hage 2016 och strövade omkring bland jätteekarna där inne tillsammans med Dave Karlsson, stationschef på Station Linné. Plötsligt hojtade han att han hade hittat en större ekbock. Det är en av Sveriges mest hotade skalbaggar och 2016 fanns den bara kvar på just detta ställe i hela Sverige.

– Den lever många år inne i ekveden och varje år är det bara drygt 20-50 baggar som kläcks ut, och jag fick uppleva att se den här otroligt fina skalbaggen i sin rätta miljö! Nordens ark föder upp dom och från och med i somras är skalbaggen återintroducerad till några lokaler på fastlandet så jag hoppas att fler kan få uppleva det fantastiska med att få se en större ekbock med egna ögon.

Del av Biologiska mångfaldens dag-initiativet
Just nu fortsätter Moa Pettersson sina studier, ser fram emot en vintersäsong med vintermyggor och har också tackat ja till att bli ny talesperson och engagerad i Biologiska mångfaldens dag-initiativet som jobbar för att uppmärksamma denna högtidsdag som infaller den 22 maj varje år.

Du tackade ja till att hjälpa till i det här initiativet i stort sett utan betänketid – hur kommer det sig?
– Jag har ju tidigare själv deltagit i aktiviteter som har arrangerats under dagen. 2017 så var jag på Öland och hängde med Station Linné ut på nattlys till exempel och i år ordnade jag artbingo åt mina elever. Utöver att kryssa olika arter på brickan fick de även leta upp valfri rödlistad art samt en invasiv art, så kunde vi efteråt diskutera vad de hade med den biologiska mångfalden att göra.

Nu är Moa Pettersson dessutom engagerad i Biologiska mångfaldens dag-initiativet. Läs mer om det på Biomfdag.se

Varför är frågan om biologisk mångfald viktig för dig?
– Vi befinner oss just nu i ett stort artutdöende, och de pågår i en sådan hastighet att många arter kommer hinna försvinna innan vi ens hinner upptäcka dom. Enligt Johan Rockströms m fl rapport om plantära gränser anses ju förlust av biologisk mångfald vara vårt största hot just nu. Så det här är inte bara en fråga om någon liten grå lav som är så liten att man knappt kan se den skall få finnas kvar i skogen utan en fråga som faktiskt rör vår gemensamma framtid.

Vad tror du att du kan tillföra projektet?
– Jag gillar ju att ha många järn i elden och att peppa folk. Är det något jag tycker är lite extra roligt så är det att få inspirera barn och unga i det här projektet.

Om du skulle välja något som alla borde känna till om biologisk mångfald – vad skulle det vara?
– Det har ibland hänt att jag fått frågor som “Vad gör fästingen för nytta egentligen?” och då skulle jag gärna vilja komma bort från just nyttoperspektivet. Allt runt omkring oss gör inte nytta för oss, men det gör nytta för sig självt och har en del av ekosystemet. Ibland känner vi till vilka andra arter som just den arter interagerar med men ibland har vi ingen aning om just den artens ekologi. Jag tycker vi bör vara ödmjuka med att inse hur mycket det är vi inte vet ännu, något jag inte minst lärde mig när jag jobbade i Svenska malaisefälleprojektet och fick se hur mycket nya arter för både landet och vetenskapen som uppenbarade sig där. Arter som vi inte hade en aning om att de fanns men som ändå troligtvis har en stor påverkan på sin omgivning.

Erik (4519 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!