Intervju om hur det går för de nordiska fjällugglorna

Fjälluggleunge som vandrat iväg från boplatsen. Just den här ungen hade tur. Den var störst i kullen och hade lämnat boet när ett okänt rovdjur attackerade övriga ungar med dödlig utgång för samtliga fem syskon. Ungarna trycker gärna vid stenblock och kan vara nästintill omöjlig att hitta om man inte är uggleförälder. Foto: Peter Hellström, Naturhistoriska riksmuseet

Fjälluggleunge som vandrat iväg från boplatsen. Just den här ungen hade tur. Den var störst i kullen och hade lämnat boet när ett okänt rovdjur attackerade övriga ungar med dödlig utgång för samtliga fem syskon. Ungarna trycker gärna vid stenblock och kan vara nästintill omöjlig att hitta om man inte är uggleförälder. Foto: Peter Hellström, Naturhistoriska riksmuseet

I veckan avslöjades att 2015 var det bästa året på 37 år för de svenska fjällugglorna. Arbetet med att räkna Nordens fjällugglor har pågått länge och för att få reda på fler detaljer hörde vi av oss till projektledaren Henrik Lind. Dessutom bjuder vi på fler bilder från projektet av Peter Hellström.

Att det var ett bra fjälluggleår kunde avslöjas redan i juli och i början av augusti kunde ett av paren offentliggöras för att fågelskådare på behörigt avstånd skulle kunna få njuta av den majestätiska fågeln.

Hur gick det för det här paret? Enligt larmen verkade ugglorna ha varit kvar i några dagar, men försvann sedan. Stämmer det?
– Det offentliggjorda paret sågs i knappt en vecka, berättar Henrik Lind. Troligen gjorde födobrist att de rörde sig över större och större områden och blev mer och mer svårsedda. De sista som såg ugglorna gick 10 + 10 kilometer och fick bara en kort glimt. Båtföraren ville sedan inte fortsätta då han hade en sjuk dotter att ta sig an.

Henrik Lind ingår i den arbetsgrupp som jobbat med fjällugglor i Norden och som är ett samarbete mellan Club 300, Naturhistoriska riksmuseet, Norrbottens Ornitologiska Förening (med stöd av LKAB och Göran Gustafssons stiftelse) och Världsnaturfonden.

Var det något i årets resultat som förvånade er?
– Att vi hittat arten häckande så lågt och helt isolerat från andra häckplatser på en plats. Visningsparet höll sig på bara drygt 600 meters höjd. De andra paren var ofta över 900 meter eller till och med över 1050 meter i ett fall. Det förvånade oss också att honan bara var ett år gammal.

Fjällugglepar, honan till höger, i typiskt häckningslandskap. Foto: Peter Hellström, Naturhistoriska riksmuseet

Fjällugglepar, honan till höger, i typiskt häckningslandskap. Foto: Peter Hellström, Naturhistoriska riksmuseet

Förutom lämmeltillgången – vilka andra arter har betydelse för ugglorna på häckningsplatsen?
– Vi tror att fjällripa och även under vintern dalripa kan ha betydelse för arten. Kullarna blir ju extra stora under lämmelår eftersom predatorerna inte tar lika mycket ungar eller unga ripor. De tar lämlar. Vinterdata visar att fennoskandiska ugglor ibland håller till på centrala Kolahalvön. Kanske letar de ripa där. På övervintring i Sverige under invasionsår har speciellt honor tagit en del rapphöna, vilket är snartlikt. Honor jagar även en del änder. I år fanns inga änder i häckningsområdet på grund av att isen fortfarande låg den 20 juli!

Hur ser framtiden ut för dessa arter?
– Fjällripa har haft en bekymmersam utveckling speciellt i Norge där jakttrycket är hårt. Den kommer nu in på rödlistan även i Norge och jakten begränsas. Svärta och alfågel har haft en tråkig populationsutveckling och svärta har till och med klassats som utrotningshotad internationellt på grund av snabbt minskande population.

En bild på den hona som häckade 2011 i Norge och nu 2015 i Sverige. Hon bär en sändare på ryggen, men den fungerar inte längre. Vi samlade däremot in fjädrar från henne och hennes ungar och kunde matcha DNA-proverna mot proverna som våra norska kollegor tog 2011. Så nu vet vi vem hon är. Sändarens syns inte på bilden. Orsaken till hennes lite märkliga hållning är att en fjällabb störtdök mot henne konstant. Labbarna fungerar bra som ugglebarometrar. När det är en uggla i området är labbarna ordentligt på hugget och det kunde vi utnyttja flera gånger i somras. Foto: Peter Hellström, Naturhistoriska riksmuseet

En bild på den hona som häckade 2011 i Norge och nu 2015 i Sverige. Hon bär en sändare på ryggen, men den fungerar inte längre. Vi samlade däremot in fjädrar från henne och hennes ungar och kunde matcha DNA-proverna mot proverna som våra norska kollegor tog 2011. Så nu vet vi vem hon är. Sändarens syns inte på bilden. Orsaken till hennes lite märkliga hållning är att en fjällabb störtdök mot henne konstant. Labbarna fungerar bra som ugglebarometrar. När det är en uggla i området är labbarna ordentligt på hugget och det kunde vi utnyttja flera gånger i somras. Foto: Peter Hellström, Naturhistoriska riksmuseet

Är det samma fjällugglor som återkommer år efter år till ungefär samma platser?
– Vi har ju i år konstaterar en satellitmärkt hona som häckat i Sverige, men som 2011 märktes i Norge. Totala antalet fjällugglor som häckat i Finland och Skandinavien, det vill säga våra fjäll, var ganska likt hur det var 2011. De har dock häckat på lite andra platser. Till exempel häckade de inte i Stekenjokk.

Det var enligt rapporten få ungar som överlevde i år. Vet ni hur många de var och hur de eventuellt kommer påverka fjällugglepopulationen i Norden?
– Vi vet inte hur många ungar som överlevt. Vi tror att ugglorna börjar röra på sig när maten är slut så bara för att det är tomt på boplatsen gör det inte möjligt att säga säkert att de misslyckats. Hur detta påverkar populationen är svårt att säga men troligen har den inte ökat så mycket i alla fall

Skulle det kunna häcka fjällugglor i Sverige även under sämre lämmelår om bestånden av ripor och änder i fjällen var större?
– Nej fjällugglan är för sin häckning väldigt, om inte totalt, beroende av gnagartoppar. I Sverige framför allt lämlar och mellansork. De övriga arterna är bara komplement. Honan är större än hanen så det är framför allt när hon slutat ruva eller skydda sina små ungar som hon börjar jaga större byten. Så mot slutet av häckningen kan änder och ripor spela viss roll. Men de inleder aldrig häckning på annan bas än stor gnagartillgång. Dessutom är det fruset på sjöarna när häckningen börjar. Äggen läggs normalt redan i maj. Om vintern verkar hanarna, som bara väger hälften av honan, ta gnagare medan honan fokuserar på större byten som hönsfåglar och änder. Hanar kan ta större byten, men i mindre utsträckning. Eftersom hanen jagar när honan ruvar så blir det under ruvningstiden framför allt en kost av gnagare. Så viktigt är detta för fjällugglan att den inte ens på Grönland häckar någon annanstans än där det finns lämmlar. Det vill säga norra och nordöstra delen av ön.

Finns det något som tyder på att det blir en fjälluggleinvasion söderut i år?
– Inte något tyder på invasion från Skandinavien och söderut. Men i Ryssland tycks häckningar ha kraschat på vissa lokaler och ugglor har varit i rörelse. I västra Sibirien sågs 89 adulta fjällugglor på en lokal vid ishavskusten. De har misslyckats och de har alltså börjat röra på sig från häckområdet. Kommer det fjällugglor blir det troligen österifrån. Men normalt är det en ganska stor andel unga ugglor när det blir invasion och så verkar det ju inte vara i år vare sig i Skandinavien eller Ryssland. Men mörkertalen är enorma. Vem vet, kanske går det bra någonstans i Ryssland för ugglorna. Dessutom hade ju Moskva åtta fjällugglor inne i staden förra året. Man vet bara att det man inte väntar sig händer!

Vilka faktorer, som människor kan påverka, är viktigast att jobba med för att öka fjällugglornas förutsättningar i Sverige?
– Det här är 10 000-kronorsfrågan. Man bör minska jakttrycket på ripor och änder. För övrigt är vi oroliga för klimatet. Ugglan är extremt högarktisk. Bäst klarar den sig på öar norr om Kanada och norr om Sibirien. Ett starkt häckningsområde är Wrangels ö, där mammuten höll ut längst. Det är ganska symboliskt. Det finns knappast något ställe norr därom att fly till vid en uppvärmning.

Erik (4860 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!