![](https://www.natursidan.se/wp-content/uploads/2020/12/07D65678-3276-4CEF-BA8B-905CA4B58E89.jpeg")
Både igelkotten och skogsharen minskar så pass kraftigt i antal i Sverige att de rödlistas. I förra rödlistan bedömdes bestånden vara ”livskraftiga”. Nu är båda arterna ”nära hotade”.
Rödlistan är en sammanställning av över 20 000 arter i Sverige och en bedömning av deras risk att dö ut i landet. En art kan rödlistas både på grund av att det finns så få individer kvar eller för att de minskat tillräckligt mycket i antal de senaste åren. För både igelkotten och skogsharen handlar den nya rödlistningen om att de minskar i antal.
Igelkott
– Det går att se tydliga trender i olika data på att det sker en minskning, främst i södra delen av landet, och det gör att igelkotten nu kommer in på rödlistan, skriver Henrik Thurfjell, Ansvarig däggdjur på SLU Artdatabanken.
Varför igelkotten minskar är dock inte klarlagt. En teori är att grävlingen, som gynnas av milda vintrar, tar så pass många igelkottar. Något som talar för den teorin är att grävlingen är ovanlig i Norrbotten och antalet igelkottar tycks öka i bland annat Luleå. En annan teori är att igelkotten i söder drabbats av någon sjukdom som inte spridit sig norrut än.
Eftersom orsaken till nedgången ännu är oklar så är det också svårt att veta vilka insatser som ska göras för att gynna igelkottar, men du som äger en trädgård kan hjälpa till. Lämna delar av trädgården lite vild med lövhögar, buskage och rishögar så att igelkotten har någonstans att ta skydd och hitta mat. Det kan även hjälpa att bygga ett bo åt igelkottar (se ritning här).
Skogshare
Skogsharen är ett exempel på att klimatkrisen börjar sätta sitt spår i rödlistan 2020, skriver SLU ArtDatabanken. På vintern byter haren till vit päls och under snöfria vintrar blir arten lätt att upptäcka för rovdjuren. Dessutom påverkas skogsharen negativt av konkurrensen från fältharen som är brun på vintern och som godsägare planterade ut i Sverige i slutet av 1800-talet.
En annan faktor som kan ha påverkat skogsharen är att det i mitten av 1980-talet sköts nästan 200 000 individer per år. Sammanlagt sköts under hela 1980-talet fler än 1,5 miljoner skogsharar. De senaste åren har det skjutits knappt 25 000 exemplar årligen av den numera rödlistade arten. Om det minskade antalet skjutna harar beror på att det finns färre skogsharar eller ett minskat intresse för att jaga skogsharar anses oklart.
– Sammantaget tyder allt på att skogsharen minskar i antal. Vi vet inte riktigt hur fort det går, men vi ser det som rimligast att minskningen under en tioårsperiod överskrider 15% men underskrider 30%, vilket gör att skogsharen klassas som nära hotad (NT), skriver Henrik Thurfjell.
LÄS ÄVEN:
• Vit vinterpäls snöfria vintrar – hur klarar sig skogsharen?
• Så skyddar du igelkottar från robotgräsklippare
Källa: SLU
Chefredaktör och grundare. Stötta Natursidan – ge bidrag via bankgiro (5114-2529) eller Swish (0730-385 185). Tack! Naturligtvis betalas det skatt på dessa gåvor.
Idag vill man ju inte ha varken buskar eller annat i trädgårdar. Det måste ha stor betydelse att det är singel och stora stenblock som gäller.
Tror att med alla hygges röjningar av sälg å al som är en huvudföda vintertid för haren samt övrigt lövskog som innebär skydd så kommer vi inte kunna rädda haren, den är ju livsviktig för att våra predatorer ska överleva, jag menar hur skogsindustrin fungera idag är en katastrof för alla växter å djur som lever å bor i skogen.
Jag bor i Västerdalarna och i vinter har jag sett spår efter vad jag tror en hare. Jag har precis fått 14 hektar av min fastighet som naturskötselområde och det hoppas jag ska bli en barnkammare för allt småvilt. Hällmarkstallskog och insprängt med så kallade kjolgranar som är ett tacknämligt skydd för både hare och skogsfågel. Området kommer inte att få röras på femtio år. Sedan hoppas jag att marken och skogen har så högt skyddsvärde att det aldrig kommer att avverkas något och en skön tanke är att efter femtio år så ska det bli naturreservat.
Otroligt roligt att läsa om de 14 hektar som är ett naturskötselområde och inte ska få röras på femtio år för att sedan bli ett naturreservat. Man känner hopp när man läser detta!
Jag har två igelkottar på min tomt. I år så vaknade de väldigt tidigt, redan i början av mars.
Trots att jag bor i mälardalen så var vädret kallt och ingen mat fanns för de stackars igelkottarna. Inga maskar, inga skalbaggar, inga sniglar eller insekter. Jag har gått ut varje kväll när skymningen faller och matat igelkottarna. De får kattmat, uppvispade ägg och vatten. Jag har lagt extra halm under altanen och under ett skjul där de brukar bo. Min teori är att igelkottarna kan svälta ihjäl när det vaknar så tidigt på våren. Deras naturliga föda saknas. Sedan är tyvärr både katter och grävlingarna stora problem. När igelkotten vaknar på våren brukar de bla äta mössens ungar, tyvärr får igelkotten konkurrens av katterna och grävlingarna som också äter möss.