Fina ängsmiljöer hittades när kommun inventerade grönytor

För några år sedan bestämde sig Luleå för att se över kommunens gräsmarker och börja sköta dem på ett sätt som skulle gynna biologisk mångfald. Ett av de första steget blev att inventera dem och det uppdraget gick till Sofia Hagsand, biolog och ängsfantast som driver Hagens naturvård. Beslutet kom efter att kommunen börjat intressera sig för att utöka gräsmarkernas potential, bland annat genom att inte klippa dem lika ofta. Målet med inventeringen var att se över vilka ytor som är lämpliga att sköta som en äng och vilka som inte har rätt förutsättningar. De som väljs ut kommer att skötas på traditionellt vis med en sensommarslåtter och bortförsel av höet.

– Jag trodde ärligt talat inte det skulle bli så här kul och resultatet blev så himla spännande! säger Sofia Hagsand.

Kommunen hade valt ut sammanlagt 830 grönytor som inte nyttjas i dagsläget. Eller platser som “saknar sociala värden”, som det också kan beskrivas. Det är allt från hårdklippta gräsmattor till gräsmarker som klipps någon gång per år. Tillsammans utgör de 830 platserna en yta på 120 hektar.

Alla ytor i klass 1-3

För att underlätta inventeringsarbetet skapade Sofia Hagsand ett eget klassificeringssystem från 1 till 3 där klass 1 står för “mycket höga naturvärden”. Det innebär förenklat “rödlistade arter” och/eller en “toppfin ängsmiljö med extremt fin flora”. På en yta i klass 3 finns det åtminstone potential att bli en fin äng. Sammanlagt hittade hon 258 ytor, som var minst klass 3. Det motsvarade mer än en tredjedel av den undersökta ytan eller 43,5 hektar.

Det var glädjande att en så stor del av gräsmarkerna var lovande, men ännu mer upplyftande var hur stor andel som hamnade i klass 1: 
– Nästan 8 procent var riktigt jäkla fina ängsmiljöer – det var verkligen jättekul! Jag hittade också 16 nya lokaler för låsbräknar och många andra spännande arter.

Flera sällsynta växter upptäcktes

Låsbräknar är en grupp växter som är typiska för ogödslade gräsmarker och som har ett eget åtgärdsprogram. Sofia hittade topplåsbräken (rödlistad som “sårbar”), månlåsbräken (“nära hotad”) och höstlåsbräken (“nära hotad”) och dessutom sällsynta växter som bockrot och ängsgentiana, samt flera orkidéarter.

Höstlåsbräken – en av de exklusiva arterna som hittades i inventeringen. Foto: Sofia Hagsand
– Det kan vara värt att ha i åtanke att tröskeln för en fin ängsmark är lägre häruppe. Detta eftersom vi saknar nästan alla ”topparter” som jungfrulin, slåttergubbe, svinrot, många orkidéer och så vidare. Samtidigt är Norrbotten naturligt väldigt kargt med kort säsong och mager jord. Därmed finns naturligt goda förutsättningar för ängsarter, säger Sofia.

Gamla kartor ger ledtrådar

Hon berättar också att det varit extra kul att hitta miljöer med hotade arter och att studera gamla kartor för att försöka förstå hur det kan finnas så fina ängsväxter på platser som inte ser ut att vara något särskilt. Men ofta har det visat sig att vissa stadsdelar är byggda på “gammal byamark” och är i vissa fall orörda sedan bondesamhället. Ibland är det dock ett mysterium hur floran kan vara så rik på en plats som inte ger några ledtrådar till artrikedomen.

Varför är det viktigt för kommuner att se över skötseln av gräsmarker?
– Dels finns det en klimatnytta att inte köra gräsklippare hela sommaren när man istället bara kan köra en gång. Det är så onödiga utsläpp. Men framför allt skapar det en stad som är bättre för växter och djur. Inte minst pollinatörer. Jag blev själv förvånad över hur mycket aktivitet det är – tjockt med fjärilar, humlor och skalbaggar. De flesta arterna är inte hotade, men vi måste värna även dessa arter så att de inte blir hotade.

Hur har allmänheten reagerat på insatserna?
– Det har varit högt och lågt när det gäller reaktioner. En del har varit negativa och vissa har till och med skällt på mig, men över lag är det inte många som är kritiska. Jag har till och med läst en del i kommentarsfälten när det skrivits om projektet i sociala medier och de flesta är positiva.

Det är också lite stökigare på grönytorna nu under uppstarten av projektet. Många ytor har lämnats helt oklippta för att möjliggöra inventeringen och vissa av dessa är ju inte alls fina. Så det kommer se bättre ut framöver.

Vad händer härnäst i projektet?
– Det kommer pågå i några år till. Sedan ska resultatet ses över och kommunen ska avgöra vilka ytor som ska börja skötas som en äng. De behöver också inkorporera underlaget i kommunens verksamhet. Gräsytor används ofta för allt möjligt. Framöver blir det viktigt att se till att exempelvis en lokal för låsbräken inte blir ett tillfälligt grusupplag under ett bygge.

Alla områden är inte lämpliga som ängar

Även om det var imponerande många och stora ytor som visade sig ha ängsväxter, så var långt ifrån alla platser lika lovande. Vissa områden, framför allt inne i centrala Luleå, visade sig sakna höga naturvärden och här tycker Sofia det är bättre att göra något annat än att försöka skapa en äng. Exempelvis plantera blommor i rabatter.

Hur ser du på att så ängsfröer på platser där det inte finns så många ängsväxter?
– Personligen tycker jag ängsfröer är överskattat, det gynnar inte den genetiska mångfalden. Jag var kritisk till trenden att så ängsmark redan innan, men nu är jag ännu mer övertygad. Det här projektet visar att det kan vara överflödigt. Det är bättre att först inventera och utgå från de värden som redan finns. De ursprungliga ytorna är garanterat mer värdefulla än de som sås med ängsväxter.

Men hon poängterar också att allt inte handlar om ängsväxter. Många av ytorna som hon inventerat är väldigt fina ändå, med en rik blomrikedom som gynnats av näringen i marken.
– Det finns ingen vits att försöka göra en sådan yta till slåtteräng. Det kan ta massor av år med skötsel innan där blir tillräckligt näringsfattigt för ängsväxter och dom är jättefina miljöer för pollinerare som dom är.

Slutligen, har du några råd till andra kommuner som blir sugna på att försöka anlägga mer ängsmarker?
– Inventera först och utgå från det som finns. Då får man både mest biologisk mångfald och mest “bang for the buck”, avslutar Sofia Hagsand.

Läs även

• Guide: Så anlägger du en äng
• Kamp och kunskap för ängens växter och bevarande
• Fjärilspris för arbete med slåtter och gammelskogar
• Allt fler kommuner sköter ängar och vägkanter