Sedan 1970-talet har antalet talltitor halverats i Sverige och anledningen har varit ett mysterium eftersom tofsmesen, som lever i en liknande miljö, inte minskat i antal. Enligt en ny studie från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) beror talltitans tillbakagång på en kraftig minskning av antalet smågranar. Talltitan är beroende av denna undervegetation för att skydda bo- och födosöksplatser.

Talltita: Foto: Gunilla Falk

I öppna skogar har talltitan svårare att häcka och dessutom svårare att överleva vintern. Tofsmesen är mer konkurrenskraftig och lägger beslag på de få bra boplatser som finns kvar.

När skogen avverkas genom att först ta bort sly och småträd blir resultatet att produktionsskogen blir likåldrig med sämre tillgång på död ved och skyddande vegetation. Detta har också inneburit en minskning av antalet lavskrikor i landet, som också trivs i talltitans miljöer.

– En mer naturanpassad och varierad röjning och gallring i dagens ungskogar har stor potential att skapa höga naturvärden som död ved och ett rikare underväxt i framtidens produktionsskogar. Det är av stor betydelse att beslutsfattare, forskare och naturvårdare i samverkan med skogsägare utvecklar nya skötselågärder vid röjning och gallring som bidrar till en bättre naturvårdshänsyn efter avverkningen, säger Sönke Eggers på SLU.

Källa: SLU

Läs mer:
• Så här skiljer du på talltita och entita
• Här har lavskrikans sydligaste häckningsplats avverkats

Erik

Chefredaktör och grundare. Stötta Natursidan – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!