Vinnaren av naturvårdspriset: Vi är på väg att förlora en trädart

Karin Wågström i Vall prästänge.

Idag utannonserades att Karin Wågström belönas med ArtDatabankens naturvårdspris för sin ”enastående insats för almen, almens följeslagare och biologiska kulturarv, på Gotland och därmed i Sverige och i Europa”. Almens framtid ser dock inte så ljus ut. Inte minst efter nedskärningarna i miljöbudgeten.

Först och främst – stort grattis! Hur har dina tankegångar gått sedan du fick beskedet?

– Jag blev mycket överraskad av beskedet, jag var inte inställd på detta. Det blev lite uppståndelse i samband med nomineringen och det var jag inte beredd på. De som röstat på mig har röstat på almen, och jag är mycket glad över den uppmärksamheten. Vi är på väg att förlora en trädart och många, många olika värden kopplad till den, och jag ställer mig gärna upp för detta just nu, säger Karin Wågström.

LÄS ÄVEN: • Längre intervju med Karin Wågström

Hon har i 13 år arbetat med att stoppa almsjukan från att etablera sig på Gotland och idag är ön det framgångsrika exemplet när det gäller att bekämpa sjukdomen. Det har varje år gjorts inventeringar och det ser ut som att 90 procent av almarna finns kvar på Gotland idag.

– Almsjukan har bekämpats sedan den påträffades på Gotland hösten 2005. Det har under åren varit en ständig kamp om pengar för att kunna genomföra åtgärder genom alla åren, berättar Karin.

Deras stora projekt LifeELMIAS avslutades vid årsskiftet 2018-2019, där almsjukebekämpningen var en central del. LifeELMIAS var till hälften finansierat av EU och återstående medel kom från projektägaren Skogsstyrelsen, samt Naturvårdsverket, Länsstyrelsen, SLU och Region Gotland, som var partners i projektet.

LÄS ÄVEN: • Naturvårdspriset 2018 till vargmöten med dialog mellan meningsmotståndare

– Lifeprojektet blev en stor lättnad, där vi kunde arbeta med fler frågor kopplat till almsjuka. Det genomfördes till exempel skötselåtgärder inom Natura2000-områden på Gotland, många informationsinsatser, forskningsstudier med mera. Resultatet i projektet visar nu att antal träd som insjuknar i almsjuka minskar, och vi har fortfarande väldigt mycket alm kvar på Gotland. Det är en annan trend här jämfört med på fastlandet där almsjukan slagit till.

Karin berättar att det råder delade meningar om resultaten på Gotland och om beräkningar stämmer för hur almbeståndet skulle kunna utvecklas med ett fortsatt bekämpningsprogram.

LÄS ÄVEN: • Spindelfobiker får hjälp i prisbelönt Facebookgrupp – Naturvårdspriset 2017

– Det är nog just detta som är den stora diskussionsfrågan kopplat till vad detta skulle kosta. Decemberbudgeten bidrog starkt till att vi inte har fått löfte om några nya pengar för kommande året. Jag hoppas att naturvårdspriset sätter ett ljus på den situation vi står inför, gällande almen.

Om ni inte får mer pengar i år – vad kommer hända med almarna på Gotland på kort och lång sikt?
– Om inga pengar skjuts till från någon myndighet för kommande säsong, det vill säga från hösten, då finns det inga möjligheter att fortsätta arbetet. Sammanfattningsvis behöver vi pengar nu för att kunna fortsätta bekämpningen på kort sikt så att vi hinner utreda vad ett långsiktigt bekämpningsprogram skulle kunna innebära, både i metoder och pengar. Om vi inte har löfte om några pengar till bekämpning för det kommande året, måste alla vara medvetna om att bekämpningsåtgärderna avslutas. Det innebär att almsjuka tar fart igen och loppet är kört. Det är den krassa sanningen!

LÄS ÄVEN: • ”Enastående insats för skyddet av svensk natur” får Naturvårdspriset 2016

Om du kunde hälsa något till de beslutsfattare som avgör er budget, vad skulle det vara?
– Det är ingen brist på pengar i samhället, det handlar egentligen bara om vad vi prioriterar att göra med dem. Någon tar dessa beslut, ibland välgrundat och ibland på grund av tyckande. Någon klok person sa ”att bekämpa almsjuka på Gotland varje år kostar inte mer än att bygga en rondell eller att renovera ett hus”. Många olika arter och organismer är kopplad till almarna och om almsjukan tar greppet kommer de inte tillbaka, våra fantastiska ängen på Gotland kommer att förändras, också på grund av askskottsjukan, och vi avhåller framtida generationer upplevelser och möjligheter.