Var fjärde kustfågel minskar i Bottniska viken

Storlom är en av arterna som minskat mest i antal i Bottniska viken. Foto: Niclas Ahlberg

Efter tio års inventering av kustfåglar i Bottniska viken har ett resultat tagits fram. Det visar sig att det är betydligt fler fågelarter som minskar i antal än som ökar. Bland de stora förlorarna hittas storlom, drillsnäppa och ejder.

Länsstyrelserna i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Gävleborg har i samarbete med Lunds universitet gjort inventeringen av de 43 arterna som ingår i inventeringen. Efter tio års inventeringar konstateras att mer än var fjärde (26 procent) kustlevande fågelart i Bottniska viken minskat i antal. Bara nio procent har ökat och för 23 procent är läget stabilt. Resterande arter har ett osäkert resultat som det är svårt att dra slutsatser om.

Bland de många fågelarter som minskat under den här perioden har det gått sämst för följande arter (i fallande ordning): gråhakedopping, storlom, svarthakedopping, storspov, drillsnäppa, ejder, gräsand, vigg, småskrake, fiskmås och östersjötrut. För flera av dessa arter har antalet fynd halverats från 2010 till 2020.

Bäst har det gått för (i ordning): knölsvan, vitkindad gås, strandskata och tobisgrissla. Glädjande nog var också 2020 ett väldigt bra år för ejdern. Det återstår att se om det var tillfälligt eller en del av en uppåtgående trend.

Arterna har delats upp i fem grupper beroende på vad de äter: fiskätare, växtbetare, bottenfödosökande, vadare och ytfödosökare. På så sätt kunde det urskiljas kopplingar mellan föda och minskningarna. Sämst går det för arter som söker föda på botten där hälften av arterna minskar och ingen ökar i antal. Även fiskätande fåglar har många arter med minskande bestånd. Bäst går det för växtbetande arter.

Roskarl – en art av särskilt intresse i Bottniska viken. Foto: Zsombor Károlyi

Rapporten tar också upp två arter som ”särskilt värda att lyfta fram”; svärta och roskarl. Detta eftersom båda arterna tidigare var vanliga längs stora delar av Sveriges östkust men minskat kraftigt under lång tid. Minskningen har framförallt skett i de södra och mellersta delarna och därför har Bottniska vikens betydelse för fåglarna ökat. Roskarlens utbredning förskjuts allt mer norrut och svärtan, som förvisso har en stabil förekomst i Bottniska viken, har minskat så mycket globalt att det tagits fram en internationell åtgärdsplan.

Länsstyrelserna skriver också att det i nuläget är svårt att göra några direkta jämförelser mellan hur det går för kustfåglarna i Bottniska viken jämfört med kustfåglars utveckling i landet i övrigt. Detta eftersom det nationella övervakningsprogrammet av kustfåglar inte har pågått tillräckligt länge, men framöver kommer sådana jämförelser vara möjliga.

Sammanlagt inventerades 456 stycken 2×2 km stora rutor efter häckande kustfåglar i Bottniska viken. Dessa kontrollerades oftast med 4-6 års mellanrum. Dessutom inventerades 65 rutor som ingår i den nationella miljöövervakningen och som inventeras årligen.

LÄS ÄVEN:
Årets miljöhjältar har kartlagt Sveriges fåglar
Stor rapport om hur det går för Sveriges fåglar (2019)
Stor genomgång: Hur går det för Sveriges fåglar? (2018)

Länsstyrelsens film om hur de övervakar kustfåglar:


Källa: Länsstyrelsen Västerbotten