Ung skogskämpe prisas för sitt engagemang

Isak i en gammal skog. Foto: Aron Dynesius

Isak Vahlström är årets vinnare av Wild Swedens ”Save the Forest Award”. Han får utmärkelsen för sitt ”brinnande engagemang för natur och hans mångsidighet i skogsdebatten. Han har visat att Sveriges skogar går att skydda på flera fronter genom bland annat pedagogik, inventeringar, samtal och demonstrationer”.

Priset, som är på 10 000 kronor, delas ut av naturturismföretaget Wild Sweden som vill visa upp ”de goda krafterna som verkar för Sveriges vilda och vackra skogar”.
– Vi anser att de som engagerar sig för den biologiska mångfalden förtjänar respekt och erkännande, förhoppningen kan Save the Forest Award bidra till detta. Det är vårt sätt att lyfta fram dessa människor, förklarar Simon Green på Wild Sweden.

Årets pristagare Isak Vahlström växte upp i en liten by utanför Vilhelmina med skogen nära. Han började skåda fåglar tidigt, flyttade till Umeå och pluggade där biologi.
– Mitt intresse för skogens arter tog fart ordentligt då jag 2016 för första gången följde med på den årliga inventeringsresan med Fältbiologernas skogsnätverks där jag sedan blev aktiv. I samma veva spårade mitt artintresse ur fullständigt från att mest ha fokuserat på fåglar till att omfatta kärlväxter, mossor, lavar och vedsvampar, berättar han.

Isak skrev sin masteruppsats om vedsvampssamhällen efter skogsbrand och i höst har han rullat en hel del lågor (träd som fallit) i jakt på vedsvampar – ”det är lite som att gå på skattjakt”.

Vad gömmer det sig för vedsvampar under den här lågan? Foto: Erik Hansson

– Artkunskap är inte bara fantastiskt roligt utan också helt nödvändigt för att förstå ekosystemet och kunna göra naturvärdesbedömningar. Även om arter och ekologi är det jag tycker är intressantast har jag även ett stort intresse för hur vi i praktiken ska lyckas bevara skogens biologiska mångfald. Det bästa med att engagera sig för skog är att något så roligt som att vara i skogen och leta arter dessutom kan göra verklig naturvårdsnytta. Även om skogsengagemang såklart också innebär en del skrivbordsarbete med att kolla aktuella avverkningsanmälningar och rapportera inventeringsresultat, så måste det för min del varvas med att ”luppa loss” i skogen, berättar Isak.

Hur skulle du säga att situationen är för Sveriges skogar?
– Cirka 1800 skogslevande arter är rödlistade men trots detta huggs fortfarande skogar med höga naturvärden. Andelen kvarvarande naturskog har minskat och är idag mycket liten varför vi kan antas ha en enorm utdöendeskuld, det vill säga den minskning och fragmentering av lämpliga livsmiljöer kommer leda till att arter dör ut långt framöver även om vi idag skulle sluta hugga kontinuitetsskogar.

Vad borde göras åt det?
– I grunden handlar det om att skydda skogar med höga naturvärden men också restaurera påverkade skogar för att skapa kontinuitet i landskapet. Det är också viktigt att även produktiv skogsmark skyddas.

Hur det ska göras i praktiken är den svåra biten, men Isak Vahlström ger exempel på flera saker som han tror behövs:

  1. Skogsbruket måste klassas som miljöfarlig verksamhet och omfattas av miljöbalken liksom likartad verksamhet. Ska du dra en elledning eller bygga en väg behöver oftast en naturvärdesinventering göras enligt Svensk Standard och verksamheten kan nekas tillstånd på grund av höga skogliga naturvärden (vilket är bra) men det kan sedan vara fullt tillåtet att kalavverka samma skog eller dra en skogsbilväg genom den utan att någon inventering gjorts eller trots att höga naturvärden är kända.
  2. Vi måste ha ekonomiska styrmedel istället för som det är idag där den som tar minst hänsyn för naturvärden är den som tjänar mest pengar. Ett konkret förslag är att tillsätta en fond där avgifter från avverkning går till att ersätta de markägare som inte får avverka sin skog på grund av naturvärden. Som det är idag behöver du spara lika mycket oavsett om du har hundra procent granplantage på din mark eller om hundra procent av din skog håller nyckelbiotopsklass. Detta gör att de skyddade områdena blir mycket fragmenterade och ofta förlorar sin ekologiska funktion. En fördelning av pengar från de som har hundra procent granplantage och kan tillåtas avverka allt till de (fåtalet) med höga naturvärden skulle underlätta naturvårdsarbetet på landskapsnivå.
  3. Andelen lövträd i skogen behöver öka, framförallt för att det är viktigt för biologisk mångfald. Detta ser jag som en av de enklare punkterna och kan lösas genom en minskning av älgstammen samt att en större andel lövträd lämnas kvar vid röjning och gallring. På köpet får markägaren en skog med högre produktion av biomassa och en större motståndskraft mot stormar och insekts- eller svampangrepp.

Om du fick nå ut till hela Sverige med ett budskap – vad skulle det vara?
– Tro inte på reklamen som hävdar att ett aktivt skogsbruk skulle vara bra för klimatet. Boreala skogar är stora kolförråd men när skogen avverkas frigörs mycket kol, både det som lagrats i marken och det som lagrats i träden då den mesta skog går till kortlivade produkter som snart blir ny koldioxid i atmosfären. Att komma med argumentet att det är ett nollsummespel eftersom skogen tar upp koldioxiden igen när den växer skulle vara som att säga att vi har över hundra år på oss att lösa klimatkrisen. Det bästa vi skulle kunna göra för klimatet är att sluta avverka skog eller enbart använda den till långlivade produkter, något som inte görs idag. Dessutom är förlusten av biologisk mångfald ännu mer akut än klimatkrisen och även om träden växer upp igen efter en avverkning kommer många arter aldrig tillbaka, avslutar Isak Vahlström.