Sverige sämst på urfolks miljöinflytande över gruvor och vindkraft

Ren på Flatruet. Foto: Erik Hansson

En vetenskaplig studie har jämfört vilken möjlighet ursprungsbefolkningen i olika länder har att påverka miljöbedömningar vid exempelvis gruvor och vindkraftparker. Slutsatsen är att Sverige är sämst av de fem undersökta länderna.

Det är forskare vid Stockholm Environment Institute som undersökt ursprungsbefolkningen i Sverige, Norge, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Sverige får sämst resultat eftersom det ofta helt saknas möjlighet för samer att få inflytande och eftersom samrådsmöten, när de väl sker, oftast bara handlar om att informera och ingen möjlighet att påverka beslutet.

Svenska staten har internationella förpliktelser att skydda samiska rättigheter och bolagen som vill bygga gruvor eller vindkraftparker har också ett ansvar att ”undvika skada på ursprungsfolks rättigheter”.

– I takt med det ökande internationella erkännandet av ursprungsfolks rättigheter, ändras också kraven på miljöbedömningar. God praxis inkluderar numera att myndigheter och ursprungsfolk tillsammans styr processen för miljöbedömningar, samt även att ursprungsbefolkningar som önskar det, får mandat och finansiering för att leda sina egna studier. Sverige ligger allmänt sett efter på detta område, säger Rasmus Kløcker Larsen som genomfört studien vid Stockholm Environment Institute.

I ett pressmeddelande skriver Stockholm Environment Institute att ”konfliktnivån i norra Sverige ofta är hög mellan bolag och samebyar”. Många gruv- och vindkraftsprojekt överklagas till domstol och regering och det kan bero på brister i samiskt inflytande i miljöbedömningar. Samiskt perspektiv saknas ofta.

– Alla länder har olika förutsättningar, lagstiftningar och system för miljöbedömningar och det går aldrig att kopiera arbetssätt rakt av. Det finns också stor spridning avseende praxis i Sverige och mellan olika bolag. Men vi ser överlag att de flesta aktörer i Sverige skulle gynnas av mer transparenta miljöbedömningar där samebyarna får lika villkor för att redovisa konsekvenserna av nya exploateringar, säger Rasmus Kløcker Larsen, forskare vid SEI.

Studien ger flera förslag på konkreta möjligheter att förbättra rutinerna för miljöbedömningar genom att ge mer ansvar och inflytande till samebyar att medverka i miljöbedömningar.

– Dessa förslag kan dock aldrig ersätta behovet för politiska lösningar mellan staten och samebyar i frågan om samiska markrättigheter och behovet av att öka samernas inflytande i beslutsprocesser i stort. Här motsvarar MKB-arbetet enbart en liten pusselbit av det totala, mycket omfattande arbete som behöver göras, avslutar Rasmus Kløcker Larsen.

Källor: Stockholm Environment Institute och Taylor & Francis Online