Striden om Kallak går in i sitt slutskede

Vy söderut från Kallak North. Foto: Badricks, CC BY-SA 3.0

Den långa kampen om gruvan i Gallók/Kallak närmar sig sin upplösning. Samer, forskare, länsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, FN, Svenska kyrkan och miljörörelsen är kritiska. I mars förväntas besked från den socialdemokratiska regeringen vars näringsminister påstått att ”socialdemokrater älskar gruvor”.

Kampen om gruvan gäller jobb och intäkter på ena sidan och miljö, urfolksrättigheter och natur på andra sidan. Det är det brittiska prospekteringsföretaget Beowulf Mining som ansökt om tillstånd att få bryta järnmalm några mil utanför Jokkmokk och några mil från världsarvet Laponia. Företagets ordförande, den före detta moderata arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin, menar att det skulle ge hundratals jobb under 25 års tid. Men Dagens Nyheter rapporterar att det finns flera frågetecken kring företagets produktion. Beowulfs vd säger bland annat att de ännu inte bestämt hur järnmalmen ska användas. Tidigare var beskedet att den skulle exporteras.

Ett annat argument för gruvan har varit att det skulle behövas järnmalm för klimatomställningen. Men järnmalmsforskaren Olof Martinsson vid Luleå tekniska universitet säger till Vetenskapsradion att det argumentet inte håller:
– Järnmalm är ju ingen bristvara i världen. Vi har också redan en betydande järnmalmsproduktion i Sverige, säger han.

Mängden järnmalm i Kallakgruvan är liten om man jämför med andra fyndigheter i Sverige och världen. Sammanlagt beräknas det finnas 132 miljoner ton järnmalm med en järngrad på 27,8 procent i Kallak enligt Beowulf Mining, men enbart under 2020 producerades det 87,9 miljoner ton järnmalm i Sveriges befintliga gruvor och i Sveriges största järnmalmsgruva, Kirunagruvan, är järnhalten över 70 procent, det vill säga mer än dubbelt så hög som i Kallak. Världens största järnmalmsproducerande land är Australien med 917 miljoner ton årligen, följt av Brasilien med 300 miljoner ton.

Kallak-områdena några mil nordväst om Jokkmokk. Bild: Badricks – Beowulf, CC BY 3.0

FN och urfolk protesterar

Kallakgruvan har också mött massivt motstånd från en mängd håll. Samerna har protesterat sedan planerna offentliggjordes och anser att gruvan kommer slå hårt mot rennäringen. De får medhåll både från svenska myndigheter och FN. Jenny Wik-Karlsson, förbundsjurist för Svenska Samernas Riksförbund:

– Det är anmärkningsvärt att Sveriges regering fortfarande tvekar inför beslutet kring en eventuell etablering av gruva i Kallak. UNESCO konstaterar i sitt svar att påverkan på renskötseln inom Laponia är mycket stor, Länsstyrelsen i Norrbotten har sagt att en gruva i Kallak inte är samhällsekonomiskt lönsam och en rad andra svenska myndigheter har rekommenderat regeringen att avslå ansökan.

Länsstyrelsen har efter sin utredning sagt nej till gruvan. De menar att rennäringen skulle försvåras av en gruvetablering mitt i renbetesmarker, men också att en gruva med så kort livslängd varken är samhällsekonomiskt eller miljömässigt försvarbar. Både Riksantikvarieämbetet och FN-organet UNESCO anser att gruvan hotar världsarvet Laponia.

Även Luleås biskop och ärkebiskopen protesterar:
– Det är mycket problematiskt om regeringen nu väljer att aktivt köra över riksintresset rennäring och bevilja storskalig exploatering i samiskt kärnområde. Ett stort moraliskt ansvar ligger nu på regeringen att agera på ett rättfärdigt sätt, skriver de i en gemensam debattartikel.

Beowulf Mining fick stor uppmärksamhet för några år sedan när företagets dåvarande vd vid en presentation berättade att när han får frågan om vad lokalbefolkningen tycker om gruvan brukade svara ”what local people?”. Begreppet har sedan dess både blivit en studie om gruvmotståndsrörelsen och titeln på ett poesiverk för ett gruvfritt Kallak.

LÄS ÄVEN:
• Länsstyrelsen säger nej till gruva i Kallak
Gruvan i Kallak är nu i regeringens händer
• Fältbiologkrönikan: Gruvbolagens klimatargument är fejk
I fem år har de demonstrerat mot Sveriges gruvpolitik
• Gruva riskerar Laponiaområdets status som världsarv

Källor: Bland annat DN, Vetenskapsradion, SVT Sapmi och Bergsstaten