Foto: Elsa Rensfeldt
För fem år sedan startades fågelnätverket Strandskatorna som en kritik mot dåtidens fågelskådarkultur. Idag är det en öppen och driven verksamhet som tar ut skolbarn i naturen, arrangerar fågeldagar tillsammans med lokalmedia och utflykter med nätverkets medlemmar. Dessutom har de nyligen instiftat ett nytt stipendium.
Lavskrika som sågs under Strandskatornas senaste utflykt. Foto: Elsa Rensfeldt
Elsa Rensfeldt är en av eldsjälarna bakom Strandskatorna. Det var hon som tog initiativet till att starta nätverket i Luleå 2009 och det är hon som varit dess allt i allo sedan dess. Hennes driv går inte att ta miste på. Hon tar kontakt med media för att sprida information om Strandskatornas nya stipendium, hon ordnar deras resor och gör upp planer för nätverkets framtid. Till sin hjälp har hon bland annat Kirsti Viinamäki, som också är involverad i Norrbottens ornitologiska förenings tidning “Fåglar i Norrbotten”.
Elsa är nyss hemkommen från en tvådagarsresa med nio andra Strandskator till Jokkmokk för att umgås med lappmesar och lavskrikor.
– Strandskatorna är ett fristående ornitologiskt nätverk som startade 2009. Det började som ett kvinnligt nätverk eftersom vi var flera tjejer som länge inte riktigt kände oss hemma i den kultur som fanns och finns i det officiella fågelskådarsverige, varken centralt eller lokalt. Att starta ett nätverk var och är en del av den kritiken, det är viktigt att notera.
Med tiden växte nätverket och flera män ville vara med “av samma anledning”. Därför ändrades Strandskatorna till att bli ett nationellt nätverk, öppet för alla. Idag är lika många tjejer som killar med och medlemmarna är från “Kiruna i norr till Trelleborg i söder”.
Hur många medlemmar är ni nu?
– Vi har lite över 100 medlemmar, men jag brukar säga att vi har så många medlemmar vi ser framför oss och har kontakt med. Det är inte antalet som är viktigt utan att vi faktiskt lyckas ge de som närmar sig oss vad de vill ha. Och det tycker vi att vi kan, med våra mått mätt, både lokalt och ute i landet.
Strandskatorna arrangerar gemensam fågelskådning året om, utflykter till matningar, botaniska exkursioner och mycket annat.
– Vår verksamhet går ut på att ge alla intresserade tillfällen till härlig fågelskådning, berikande naturvistelser och trevlig social samvaro. Barn, unga, gamla, medelålders, kvinnor eller män – alla är välkomna och vi engagerar oss också för alla, förklarar Elsa Rensfeldt.
Ert nätverk låter ju ganska mycket som Rapphönan – vad har ni för koppling till dem?
– Vi startade samma år som Rapphönan. Vi visste inte om varandra eftersom arbetet med att lansera våra nätverk skedde i princip samtidigt. Rapphönsen kom ut på banan någon månad innan Strandskatorna. Vi har medlemmar som är med i båda nätverken, men någon “koppling” finns inte annars. Vi arbetar som du kanske förstår med diametralt olika förutsättningar. Men vi gör bägge ett fint jobb.
Skoleleverna får känna på en padda i Hertsöreservatet i Luleå. Foto: Elsa Rensfeldt
I år har Strandskatorna också dragit igång två större projekt. För det första har de vunnit ett bidrag från Facebook för att satsa på att ta ut skolungdomar i naturen. Det har enligt Elsa varit väldigt lyckat.
– Förstår du hur värmande det var när vi avslutade vårt projekt för vårterminen med en underbar exkursion och två killar i klass fyra kommer och kramar oss anordnare och frågar när de ska få träffa oss igen? Voj, då blir man tårögd och inser behovet av guidning ut i naturen. Hade vi pengar och tid så skulle vi försöka fortsätta med detta arbete.
För det andra har de startat ett stipendium kallat “Sandskärven”. Det är instiftat till minne av ornitologen Ingrid Sandahl i Kiruna, som avled våren 2011. Ingrid var medlem i Norrbottens ornitologiska förening och jobbade som föreståndare på Sveriges nordligaste och östligaste fågelstation – Haparanda Sandskär. Stipendiet är på 800 kronor och ska gå till “en person som är nybörjare i ornitologiska sammanhang och som vill delta i fågelstationens arbete med antingen häckfågelinventering eller som märkningsassistent under säsongen”.
Den närmaste tiden ska nätverket bland annat åka på en uggleskådningstur till Finland, men det är naturligtvis inte allt de drivna Strandskatorna ägnar sig åt.
– Framöver planerar vi att få tid och möjlighet att marknadsföra vårt nätverk lite mera, inte minst i skolans värld. Det finns många barn och unga som behöver mentorer och en hjälpande hand ut i naturen och fågelvärlden. Det är vårt nästa mål i vårt arbete.
