En blomsteräng från projektet Så vilda med tillhörande skylt.
“Så vilda” är namnet på ett projekt som under 1,5 års tid engagerat tusentals skolelever att så över 5 600 kvadratmeter blomsterängar med vilda svenska växter.
Helen Ekvall hade länge haft en idé om att engagera skolor mer i arbetet för att öka den biologiska mångfalden. Som biolog och pedagog med erfarenhet av att jobba med skolträdgårdar såg hon möjligheter för skolorna att på ett pedagogiskt sätt göra viktiga insatser. Tankarna koncentrerades till projektet Så vilda som är ett samarbete mellan Göteborgs botaniska trädgård och Gothenburg Global Biodiversity Centre och som fått stöd av Formas.
En blomsteräng från projektet Så vilda med tillhörande skylt. Foto: Helen Ekvall
Idén var enkel: gör iordning fröpåsar och pedagogiskt material. Skicka ut det till intresserade skolor. Tanken var att skolorna på egen hand skulle kunna göra insatserna och informera om dem. Det skulle öka deras kunskap och förståelse för våra vilda växter och den biologiska mångfalden, men också göra en faktiskt insats genom att skapa livsmiljöer både för vilda växter och alla djur som lockas av dem.
Kunskapsglapp
Helen Ekvall, som är projektledare för Så vilda, tycker att idén är fantastisk.
– Jag har jobbat med utomhuspedagogik i 20 år nu och jag har sett utvecklingen med att människor kommer längre och längre från naturen. Lärare och andra vuxnas kunskap om natur och vilda växter har minskat radikalt och lärarutbildningen har inte längre obligatorisk undervisning om växter och djur.
Helen Ekvall. Foto: Privat
Hon har de senaste tio åren jobbat mycket med skolgårdar och odlingar. Där upplevde hon ibland att det är problematiskt för skolorna att engagera sig. De har inte alltid rätt verktyg, de har svårt att hinna med att sköta sina skolträdgårdar med sina pressade arbetsdagar och det finns inte alltid kunskap om odling.
Blomsterängens enkelhet
Tanken med Så vilda är att det skulle vara enklare. En blomsteräng sköter sig nästan helt själv. Blomsterängen behöver slås eller klippas i början av hösten och efter några dagar behöver det klippta växtmaterialet tas bort. Det är i stort sett allt.
– Målet var att alla skolor skulle få en egen plätt med en liten blomsteräng som kan användas i lärandet som ett utomhusklassrum. Det ger en förståelse för sambanden i naturen. Vi har valt att fokusera på växterna. Vi vill försöka lyfta dem och skapa en relation till dem. Kan man namnet på något så blir det betydelsefullt på ett annat sätt. Det kan räcka att känna till att tussilagon är en tidig blomma som ger mat åt humlor som vaknar nu för att skapa en relation till den växten.
Det fanns också ett mål när projektet startade 2019 om att nå ut till 900 skolelever. Enbart under 2020 deltog dock 4 700 barn från 24 kommuner. Sammanlagt har de sått blomsterängar bestående av 18 vilda växter på 5 600 kvm mark.
Noga utvalda arter
Bland arterna finns exempelvis prästkrage, käringtand, getväppling, kråkvicker, väddklint, åkervädd, stor blåklocka och röllika.
Helen Ekvall inspekterar växterna i blomsterängen. Foto: Privat
Varför har ni valt just de här växterna?
– Vi har valt ganska vanliga växter, men de minskar eftersom vi människor breder ut oss och vårt jordbruk ger inte plats för dessa växter. De finns bara kvar i refuger och bredvid vägar, men de behöver få mer plats. Det är så många andra arter som är beroende av dem. Växterna lockar insekter som i sin tur lockar exempelvis fåglar och groddjur.
Växterna är även utvalda för att de skapar en mångfald av färg, form, höjd och blomtid. De har också tagit med fyra arter ettåriga åkerogräs (blåklint, vallmo, klätt och åkerkulla) för att få lite blomning redan första året. Sedan kommer de konkurreras ut av de fleråriga växterna.
I en utvärdering nyligen fick projektet väldigt fin feedback från lärare. De tyckte att de lärt sig mycket om biologisk mångfald och kunde berätta om ett stort engagemang kring ängen. Barnen gick ofta och tittade på ängen för att se om något nytt dykt upp.
Börjar sprida sig, men projektet är snart slut
Projektet tar egentligen slut nu i vår och årets fröpåsar är redan fullbokade. 3 700 elever är involverade i år. Inte bara i Västra Götaland, utan även till Malmö, Järfälla och Västervik, där även kommunen engagerat sig i projektet. Så vilda har också involverat scouter och bostadsföreningar som stöttar förskolor i sina områden.
Helens förhoppningar är att det ska bli en del av Göteborgs botaniska trädgårds basverksamhet så att de kan fortsätta jobba långsiktigt med Så vilda. Hon skulle också vilja engagera fler skolor längre norrut och söderut, utveckla det pedagogiska konceptet och kanske lägga till några växter i frösamlingen.
Varför är det viktigt att fortsätta med Så vilda?
– Vi vet att många av våra vilda växter är hotade. Det finns bara några få procent kvar av riktiga ängar i Sverige. Det handlar också om “växtblindhet”. Många ser inte växter och värderar dem därför inte. Vi måste försöka motverka både växtblindhet och förlust av biologisk mångfald och det kan vi göra med Så vilda. En annan aspekt är att barn idag ständigt får höra dystra besked om klimatet och den biologiska mångfalden. Det kan vara tufft och jobbigt att höra. Med Så vilda kan barnen bidra och göra något praktiskt för att öka den biologiska mångfalden. Det skapas ett engagemang.
Filmer från projektet:
