Skogsekologen bakom uppmärksammad film: Om 15-20 år är de gamla skogarna borta

[youtube_sc url=”https://www.youtube.com/watch?v=05d2mXCas-I”]
Klicka här om du inte kan se filmen här ovan.

Filmen här ovan har väckt stor uppmärksamhet och spritts snabbt i sociala medier där många uttrycker bestörtning över vad som sker med de svenska skogarna. Vi har intervjuat animationens skapare, skogsekologen Jon Andersson, som menar att de gamla skogarna utanför reservaten är borta om bara 15-20 år.

Förutom att väcka folks uppmärksamhet och få mängder av bifall från privatpersoner har filmen även fått reaktioner från skogsnäringen. Pär Lärkeryd, vd hos Norra Skogsägarna, menar i en intervju med SVT Västerbotten att det är nonsens och upprepar skogsnäringens favorituttalande: att vi aldrig haft mer skog än idag. Han menar dessutom att Sverige bör öka avverkningstakten.

Skogsbruk i form av trädplantering. Foto: Erik Hansson

Skog i form av trädplantering i raka rader. Foto: Erik Hansson

Jon Andersson håller inte med. Han har sedan kandidatexamen i biologi från Umeå Universitet och disputationen i skogsekologi på SLU jobbat som skogsinventerare och forskar dessutom kring hålhäckande fåglar kopplat till skogsbruk. Förutom att vara insatt i skogsfrågan har han sett förändringarna med egna ögon under sina otaliga timmar i naturen. Jon Andersson menar att Pär Lärkeryd inte förstår skillnaden mellan skog och träd och att det som växer upp efter en avverkning inte är en skog. Det är ett trädplantage.

Stöd av officiell statistik

Uppfattningen om de svenska skogarnas tillstånd och framtid som Jon Andersson uttalat sig om, har även stöd i officiell statistik
. Idag är exempelvis 80 procent av all skog i Sverige yngre än 100 år och ungefär hälften är till och med yngre än 50 år gammal, enligt SLU:s skogsdata. Det avverkas ungefär 2000 hektar med kända nyckelbiotoper och höga naturvärden per år. Att all äldre skog utanför skyddade områden kommer vara borta inom 20 år finns det också stöd för. Det är uppgifter från Statistiska Centralbyrån, som citerar ArtDatabanken SLU från 2011. Nu är det med andra ord 15 år kvar, ännu färre om takten ökar i skogsbruket, som Pär Lärkeryd vill.

Jon Andersson. Foto: Privat

Jon Andersson. Foto: Privat

Animationen som Jon Andersson skapade visar ett område som är 100 x 170 km stort. Frågan är om det är ett område med anmärkningsvärt mycket kalhyggen eller om det här ett talande exempel för hur det ser ut i den svenska naturen?

– Jag bedömer att det är ett representativt utsnitt ur Sveriges skogslandskap, säger skogsekologen Jon Andersson. Lite mer formellt skyddad skog finns det ju i detta område då det ligger upp mot fjällkanten. Det vill säga flyttar man fönstret närmare kusten blir det mindre skydd. I övrigt är bilden densamma över hela landet.

Vad skulle du säga är det största hotet från det moderna skogsbruket?

– Det största hotet är att så många arter inte kan överleva i det landskap vi människor har skapat. Många av de mer känsliga vedlevande arterna har inte en chans att återetablera sig när död ved saknas eller blir mycket ovanlig. Man ska komma ihåg att många ovanliga arter som lever på och i död tallved behöver stående eller liggande döda tallar som varit döda i flera hundra år. Dessa miljöer skapas inte i produktionslandskapet. Därmed saknas förutsättningar för sådana arter att överleva. Även de arter som lever på riktigt gamla träd, eller trivs i miljöer med hög andel äldre lövträd får stora problem i ett landskap där sådana förutsättningar ständigt påverkas av röjningar och gallringar och sedan slutavverkning i cykler på 80 till 90 år.

Du förespråkar istället ett hyggesfritt skogsbruk – varför sker inte det i större utsträckning idag?

– Det är enligt Skogsstyrelsen fritt fram att bedriva hyggesfritt skogsbruk så länge du kan garantera återväxten. Anledningen till att detta inte görs i större utsträckning är sannolikt årtionden av inlärning om att kalhyggesbruket är den enda vägen. Kalhyggesbruket är okomplicerat så till vida att återväxten är enkel att styra. Du planterar nya träd och dessa växer upp i rask takt, blir lika gamla och kan skötas på ett rationellt sätt. Problemet ligger i det svar jag gav ovan. Arter som lever i skogen kan inte överleva. Sammanfattningsvis kräver kalhyggesfritt skogsbruk att markägaren lär sig hur skogen fungerar vilket kan vara en hög tröskel för många människor.

Du är orolig att vi inom 20 år bara kommer ha gamla skogar inom naturreservaten och att resten är produktionsskog – är det en trolig framtid eller en dystopi?

– Detta är ingen dystopi! Det är en realitet som alla som jobbar med skogsbruk i större skala eller med områdesskydd är medveten om. Om 15 till 20 år är allt borta. Kvar blir då reservaten och ett hästjobb med att restaurera förstörda skogsmiljöer för arternas överlevnad.

Vad krävs för att det inte ska bli så i framtiden?

– Ett totalstopp för kalavverkning av skogar som inte tidigare kalavverkats och en rejäl utvärdering av tillståndet i skogen varefter man skyddar de skogar som håller något så när höga naturvärden. Och här får man inte vara snål! Väldigt mycket av det som nu inte tidigare är kalavverkat och inte redan är skyddat är ganska hårt påverkat av plockhuggningar, gallringar och underröjningar. För att förtydliga kan man säga att det i en liten del av skogen som det inte avverkats i sedan tidigare finns riktigt höga naturvärden, men att en större del av dessa skogar är påverkade i så pass hög grad att restaurering krävs.