![](https://www.natursidan.se/wp-content/uploads/2020/11/Natursidan-Gotaplatsens-foto-Kowa-Prominar.jpg")
[youtube_sc url=”https://www.youtube.com/watch?v=05d2mXCas-I”]
• Klicka här om du inte kan se filmen här ovan.
Filmen här ovan har väckt stor uppmärksamhet och spritts snabbt i sociala medier där många uttrycker bestörtning över vad som sker med de svenska skogarna. Vi har intervjuat animationens skapare, skogsekologen Jon Andersson, som menar att de gamla skogarna utanför reservaten är borta om bara 15-20 år.
Förutom att väcka folks uppmärksamhet och få mängder av bifall från privatpersoner har filmen även fått reaktioner från skogsnäringen. Pär Lärkeryd, vd hos Norra Skogsägarna, menar i en intervju med SVT Västerbotten att det är nonsens och upprepar skogsnäringens favorituttalande: att vi aldrig haft mer skog än idag. Han menar dessutom att Sverige bör öka avverkningstakten.
Skog i form av trädplantering i raka rader. Foto: Erik Hansson
Jon Andersson håller inte med. Han har sedan kandidatexamen i biologi från Umeå Universitet och disputationen i skogsekologi på SLU jobbat som skogsinventerare och forskar dessutom kring hålhäckande fåglar kopplat till skogsbruk. Förutom att vara insatt i skogsfrågan har han sett förändringarna med egna ögon under sina otaliga timmar i naturen. Jon Andersson menar att Pär Lärkeryd inte förstår skillnaden mellan skog och träd och att det som växer upp efter en avverkning inte är en skog. Det är ett trädplantage.
Stöd av officiell statistik
Uppfattningen om de svenska skogarnas tillstånd och framtid som Jon Andersson uttalat sig om, har även stöd i officiell statistik. Idag är exempelvis 80 procent av all skog i Sverige yngre än 100 år och ungefär hälften är till och med yngre än 50 år gammal, enligt SLU:s skogsdata. Det avverkas ungefär 2000 hektar med kända nyckelbiotoper och höga naturvärden per år. Att all äldre skog utanför skyddade områden kommer vara borta inom 20 år finns det också stöd för. Det är uppgifter från Statistiska Centralbyrån, som citerar ArtDatabanken SLU från 2011. Nu är det med andra ord 15 år kvar, ännu färre om takten ökar i skogsbruket, som Pär Lärkeryd vill.
Jon Andersson. Foto: Privat
Animationen som Jon Andersson skapade visar ett område som är 100 x 170 km stort. Frågan är om det är ett område med anmärkningsvärt mycket kalhyggen eller om det här ett talande exempel för hur det ser ut i den svenska naturen?
– Jag bedömer att det är ett representativt utsnitt ur Sveriges skogslandskap, säger skogsekologen Jon Andersson. Lite mer formellt skyddad skog finns det ju i detta område då det ligger upp mot fjällkanten. Det vill säga flyttar man fönstret närmare kusten blir det mindre skydd. I övrigt är bilden densamma över hela landet.
Vad skulle du säga är det största hotet från det moderna skogsbruket?
– Det största hotet är att så många arter inte kan överleva i det landskap vi människor har skapat. Många av de mer känsliga vedlevande arterna har inte en chans att återetablera sig när död ved saknas eller blir mycket ovanlig. Man ska komma ihåg att många ovanliga arter som lever på och i död tallved behöver stående eller liggande döda tallar som varit döda i flera hundra år. Dessa miljöer skapas inte i produktionslandskapet. Därmed saknas förutsättningar för sådana arter att överleva. Även de arter som lever på riktigt gamla träd, eller trivs i miljöer med hög andel äldre lövträd får stora problem i ett landskap där sådana förutsättningar ständigt påverkas av röjningar och gallringar och sedan slutavverkning i cykler på 80 till 90 år.
Du förespråkar istället ett hyggesfritt skogsbruk – varför sker inte det i större utsträckning idag?
– Det är enligt Skogsstyrelsen fritt fram att bedriva hyggesfritt skogsbruk så länge du kan garantera återväxten. Anledningen till att detta inte görs i större utsträckning är sannolikt årtionden av inlärning om att kalhyggesbruket är den enda vägen. Kalhyggesbruket är okomplicerat så till vida att återväxten är enkel att styra. Du planterar nya träd och dessa växer upp i rask takt, blir lika gamla och kan skötas på ett rationellt sätt. Problemet ligger i det svar jag gav ovan. Arter som lever i skogen kan inte överleva. Sammanfattningsvis kräver kalhyggesfritt skogsbruk att markägaren lär sig hur skogen fungerar vilket kan vara en hög tröskel för många människor.
Du är orolig att vi inom 20 år bara kommer ha gamla skogar inom naturreservaten och att resten är produktionsskog – är det en trolig framtid eller en dystopi?
– Detta är ingen dystopi! Det är en realitet som alla som jobbar med skogsbruk i större skala eller med områdesskydd är medveten om. Om 15 till 20 år är allt borta. Kvar blir då reservaten och ett hästjobb med att restaurera förstörda skogsmiljöer för arternas överlevnad.
Vad krävs för att det inte ska bli så i framtiden?
– Ett totalstopp för kalavverkning av skogar som inte tidigare kalavverkats och en rejäl utvärdering av tillståndet i skogen varefter man skyddar de skogar som håller något så när höga naturvärden. Och här får man inte vara snål! Väldigt mycket av det som nu inte tidigare är kalavverkat och inte redan är skyddat är ganska hårt påverkat av plockhuggningar, gallringar och underröjningar. För att förtydliga kan man säga att det i en liten del av skogen som det inte avverkats i sedan tidigare finns riktigt höga naturvärden, men att en större del av dessa skogar är påverkade i så pass hög grad att restaurering krävs.
Chefredaktör och grundare. Stötta Natursidan – ge bidrag via bankgiro (5114-2529) eller Swish (0730-385 185). Tack! Naturligtvis betalas det skatt på dessa gåvor.
Det är bara nonsens att det finns mer skog än någonsin. jag såg en debatt av Bucht härom dagen där han påstår att Sverige består av 70% skog. Det kanske är möjligt. men det han pratar om är att vi ska exportera mer vi ska ha till bilbränsle, flis till våra bostäder, osv. Jag undrar om han har en aning om hur lång tid det tar för ett träd att växa upp. Med den fart som vår skog avverkas så undrar jag om det räcker med 15-20 år innan vi inte har någon skog alls.
När vi nu tar del av alla dessa fakta som finns över hur illa ställt det är för den biologiska mångfalden i skogslandskapet, och mina egna erfarenheter under 50 år i skogarna och otaliga skogsdebatter under lika lång tid, så är det en märklig situation att uppleva hur en av de organisationer som säger sig vilja skydda och rädda skogens fågelliv SOF Sveriges Ornitologiska Förening är så totalt verklighetsfrånvända vad som händer i våra skogar. Aldrig någonsin har denna förening tagit strid för ett enda skogslandskap, aldrig någonsin har vi hört skarpa uttalande i riksmedia från denna förening till försvar för skogens fågelfauna. Aldrig någonsin har denna förening aktivt försökt påverka statliga skogsutredningar till ett mer bättre biologiskt mångfalstänkande. Jag blir så bedrövad lessen och upprörd över denna förenings totala likgiltighet över dessa livsavgörande verkningar som drabbar skogens fågelliv – att jag alvarligt överväga lämna denna likgiltiga förening. Istället har jag blivit hånad av kända ornitologer för att jag driver denna kamp.,
Sveriges Ornitologiska Förening är tyvärr så konflikträdda att dom hellre tiger och samtycker till vårt lands största natur skandal genom tiderna.
Då kan jag lugna dig Göran, som jag känner mycket väl att det du skriver inte är sant. SOF-Birdlife har varit tongivande i det arbete med artskydd i skogen som pågått de senaste två åren. Vi har lämnat skarpa förslag på hur vi anser att vägledningarna för skogens arter bör se ut. Där har bl.a. du själv beretts plats att lämna synpunkter på bl.a. tjäder. Vi försöker och kommer att fortsätta det tröga arbetet med artskyddet i skogen. Vi har även uttalat oss om detta i media och nått ut ett par gånger under året. http://www.svd.se/det-behovs-ett-artskydd-vart-namnet http://www.natursidan.se/nyheter/kritik-fran-sof-birdlife-mot-nya-riktlinjer-for-artskyddsforordningen/
Vi hade även upp frågan på senaste årsmötet som direktsändes bl.a. av natursidan http://www.natursidan.se/nyheter/livesandning-av-seminariet-skogsbruket-och-artskyddet-ar-de-oforenliga/
Vi har även lämnat synpunkter på utredningen om nyckelbiotoper, har varit representerade i nationella skogsprogrammet m.m. Allt finns att läsa på hemsidan http://birdlife.se/sveriges-ornitologiska-forening/fagelskydd/skogen/
Vi kommer även att under hösten anordna ett seminarium kring tjädern – med tonvikt på södra Sverige http://birdlife.se/sof/nyheter/2016/tjadern-i-fokus-pa-seminarium/
Vi har under lång tid försökt påverka FSC-arbetet från insidan och lagt ner stort engagemang kring detta. Om vi lyckats påverka i positiv riktning kan var och en bedöma utifrån den nyss släppta nya förslaget på skogsbruksstandard. https://se.fsc.org/se-se/standarder/revision-av-skogsbruksstandarden
SOF-Birdlife är inte konflikträdda, men vi har ännu mycket små resurser att göra oss hörda i debatten. Lita på att vi försöker Göran!
Christer Johansson. Du beskriver det arbete som SOF bedriver för att rädda naturskogar med hotade arter och att det presenteras på de olika länkar, som du har angivit. Men alla medlemmar i SOF, som normalt inte söker och läser via datorn, saknar den informationen i medlemstidningen ”Vår fågelvärld”. Där står väldigt lite om föreningens arbete för skydd av våra gammelskogar. Men sådana artiklar kanske inte intresserar dagens fågelskådare?
Tro jag säkert intresserar många fågelskådare. Vi kan säkert bli bättre att skriva om detta även i vår tidning. Jag skickar vidare frågan till Niklas Aronsson som är redaktör för Vår Fågelvärld.
Alla som diskuterar skog borde läsa den nyutkomna boken Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben. Utöver detta kan man ta del av den amerikanske forskaren Jerry Franklins studier om mångfald i skogen. Han slutsats är att det är omöjligt att förstå alla komplexa samband och därför måste man arbeta på naturens egna villkor om man vill bevara hållbarhet.
Vår Fågelvärld har ett brett anslag som enda medlemstidning för BirdLife Sverige. Jag tycker inte det stämmer att: ”…det står väldigt lite om föreningens arbete för skydd av våra gammelskogar”. Det har varit en rad artiklar om tjäder, skog och även vårt arbete de senaste två åren. Vi har haft långa artiklar om både FSC och arbetet med artskydd i skogen. Förutom flera insändare kring tjäder och FSC. Det är jättebra att människor är engagerade, och vi kan säkert bli bättre. Jag ska fundera på hur vi kan fortsätta och fördjupa diskussionen i Vår Fågelvärld. För övrigt kommer det en recension av Trädens hemliga liv framöver, inte i nästa nummer dock.
Jag förstår varför lappugglor har flyttat till Småland.
Det är inte bara träden som behöver skyddas. Jag är själv uppvuxen i Sveriges största naturreservat som heter Malingsbo kloten där det finns 17 små vattenkraftverk. Förr fanns det havsöring, ål, sik, asp osv och ingen verkar reflektera över att dessa arter nu är utrotade i området. Jag har alltid tyckt att man ska byta ut skylten Naturreservat till IQ-befriad område.