Skogsbränder viktiga för biologisk mångfald

Skogsbranden i Sverige, sommaren 2018. Foto: Peter Engman

En ny avhandling från SLU, som jämfört olika skogsområden, visar att intensiva skogsbränder gynnar den biologiska mångfalden och att naturvårdsbränningar kan ha en liknande funktion om de görs på rätt sätt.

Skogsbränder förändrar landskapet radikalt, men det är historiskt sett en naturlig del av skogslandskapet och många arter är beroende av bränder. Fram tills mitten/slutet av 1800-talet brann i genomsnitt 1 procent av den svenska skogsarealen årligen. I dagsläget bekämpas de flesta skogsbränder effektivt. Mellan åren 2011 och 2015 brann bara i genomsnitt 0,006 procent av den svenska skogen per år, om man räknar bort den onormalt stora
branden i Västmanland 2014.

Det har i sin tur lett till färre skogsområden som påverkats av bränder och att många av arterna som är knutna till bränder är hotade. Det är en av anledningarna till att det ibland görs kontrollerade naturvårdsbränningar i skogen.

Hotade arter i brända skogar

Emelie Fredriksson, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet, har i sin forskning undersökt hur brand påverkar vedlevande svampar och skalbaggar, däggdjur, fåglar och växter, samt hur älgen nyttjar brandområdena och hur den naturliga branden skiljer sig från naturvårdsbränningar i dessa olika aspekter. Det gjordes genom att studera tre stora naturliga skogsbränder, tre intilliggande obrända skogar och fem naturvårdsbränningar i Norrbotten, Sverige.

– Mer än tio år efter de naturliga skogsbränderna såg vi tydliga skillnader i både vilka arter som finns där men även deras antal, jämfört med hur det ser ut i de obrända skogarna. I brandområdena hittade vi bland annat den starkt hotade kantade kulhalsbocken och den nära hotade svarta ögonknäpparen, säger Emelie Fredriksson.

Hon fann att skogsbränderna skapar unika miljöer som på lång sikt ger en positiv påverkan på biologisk mångfald. Naturvårdsbränningar har också positiv påverkan, men inte i lika hög grad. För att öka naturvårdsbränningarnas påverkan på den biologiska mångfalden föreslår Emelie Fredriksson att det skapas mer död ved.

Kalhyggen kan inte likställas med brandområden

Ibland påstås att dagens stora kalhyggen är ett bra substitut för brandområden, men den idén förkastar Lena Gustafsson, professor emeritus, vid Sveriges lantbruksuniversitet. Hon berättade på SLU Artdatabankens konferens Flora- och faunavård 2021 om att skogsbränderna förr inte var lika storskaliga – de orsakade störningar i landskapet i betydligt mindre skala med mindre öppna ytor och att de skiljer sig från kalhyggen.

– Det är dags för skogsbruket att sluta likställa kalhyggesbruk med brand för det stämmer helt enkelt inte, säger hon.

Frédéric Forsmark, på länsstyrelsen i Norrbotten, berättar i ett examensarbete för naturguidning, att en av de största skillnaderna mellan ett kalhygge och ett brandområde är att alla träd är kvar i ett brandområde och även om de dött så är den döda veden viktig som komponent i skogens ekologi.

LÄS ÄVEN:
• Stora växtätare minskar risken för bränder
• Klimatkris gör Europas skogar allt känsligare – värst i norr
• Kalhyggen och trädplantage förstärker skogsbränder
• Brandområdet i Västmanland kan bli Sveriges största lövskog

Källor: SLU, ”Decadal effects of forest fire on biodiversity and browsing : a comparison between wildfire and prescribed burning” och ”Ingen katastrof – Om naturguidning i brandområden i skyddad västlig taiga