Reseberättelse: Gräsö skärgård i Uppland

utepahavet-topp

Ute på havet. Foto: Emil V. Nilsson

Emil V. Nilsson, som tidigare bland skrivit om insekten bivarg, som gör bin till levande föda, är tillbaka med en ny text. Den här gången en reseberättelse om det vackra området Gräsö skärgård i Uppland.

”Gräsö skärgård är full av små öar men ganska tom på folk. Vi var tre kompisar som packade en bil full med utrustning och drog mot skärgården med tre kajaker. Vi fick uppleva nattpaddling under stjärnhimlen, en skärgård full av fågel och så det där som hände på fjärden utanför Fluttuskären.

Gråsäl. Foto: Emil V. Nilsson

Gråsäl. Foto: Emil V. Nilsson

Jag stelnade till mitt i ett paddeltag. Helt plötsligt stack ett hundlikt huvud upp ur vattnet trettio meter längre fram. En säl! Jag drog reflexmässigt av kapellet, drog upp kameran som låg mellan benen och tog några snabba bilder. Efter en kraftig frustande inandning försvann den lika plötsligt som den dök upp. När jag vände mig om såg jag att Patrik och Magnus också hade fått se gråsälen. Men hela äventyret började kvällen innan.

Avfärd
Strax efter sex på eftermiddagen kom vi iväg från Uppsala. Bilen var fullpackad och vi ville gärna komma ut på vattnet innan det blev helt mörkt. Vi hade mycket att prata om, det är inte så ofta som vi småbarnsföräldrar kan få komma iväg på egen hand men den här gången fick barnen stanna hemma. Patrik är mikrobiolog, Magnus är lärare och själv jobbar jag som biolog på Biotopia i Uppsala och vi brukar försöka ta oss ut i naturen när vardagspusslet tillåter det. När vi kom fram till Öregrund hade bildfärjan över till Gräsö just gått, så vi fick snällt sitta och vänta i bilen samtidigt som vi såg hur mörkret sänkte sig över fjärden. När vi slutligen kom fram till Norrboda på den östra sidan av Gräsös norra del var det helt mörkt ute.

Vi fick snabbt kajakerna i vattnet och när vi släckte pannlamporna kom belöningen. På himlen lös vintergatan starkt. Konturerna av öarna som kantar den grunda fjärden syntes förvånansvärt bra i nattmökret. Sakta och försiktigt paddlade vi österut mot Lill-Utteridet, en liten ö som vi valt ut till tältplats under bilfärden. Vi färdades tyst mot vårt mål över ett mörkt stilla hav. Vi orienterade oss efter ljusen från de få stugorna på några av öarna. När tältet väl var uppe kunde vi äta kvällsmat samtidigt som ett norrsken flammade i grönt över det lugna havet mot norr.

Årets sista dopp. Foto: Emil V. Nilsson

Årets sista dopp. Foto: Emil V. Nilsson

Årets sista havsbad
Nästa morgon paddlade vi österut, över fjärden ut mot Fluttuskären. De låga skären bröt av den annars öppna horisonten mot sydöst. Vi paddlade in i ett litet sund mellan två skär och stannade till vid en sandrevel. Drivorna med brunröd tång bröt av fint mot de ljusa solbelysta klipporna. Vi kunde inte låta bli att gå ur kajakerna och ta årets sista havsbad. Skäret vi gick i land på är ett fågelskyddsområde med tillträdesförbud 1/4-31/7 och eftersom det här var i slutet av september så kunde vi passa på att utforska det kala skäret. Några piplärkor flög förbi och på en liten klippa utanför satt några kärrsnäppor.

Efter doppet paddlade vi vidare mot Skottbådarna. På långt håll såg vi tre havsörnar sittande på toppen av var sitt litet bulligt skär. När vi hade kommit halvvägs så var det något som stack upp ur vattnet — en gråsäl! Det är första gången som jag fått se säl från kajaken på det här sättet, det kändes som att möta djuret på lika villkor.

Havsörnarna lyfte från sina höga utkiksposter trots att vi var en bra bit ifrån. Flockar med knipa drog runt öarna. Efter en kort lunchpaus på Rundklubben fortsatte vi söderut i den glesa skärgården ner mot Norrbådan. Havet låg lugnt och vi kunde paddla utomskärs utan att möta allt för stora vågor. Det gick bra för mig och Patrik men Magnus kajak saknade roder och ville gärna hitta sin egen kurs.

Havsörnen
När vi paddlade in bland alla småskären runt Norrbådan var det eftermiddag. Solen stod lågt på himlen och kastade långa skuggor åt öster. Det var som att paddla i en labyrint bland alla små stenar och skär. Det kändes som ett område som vi gärna hade kunnat utforska mer, men dagen började bli sen så vi paddlade västerut genom sundet mellan Norr-Gåsgrund och Söder-Gåsgrund mot Bryggebådan. Under lunchen hade vi sett att det var en lagun på Bryggebådan som det enligt kartan skulle vara möjligt att paddla in i.

Havsörn. Foto: Emil V. Nilsson

Havsörn. Foto: Emil V. Nilsson

När jag närmade mig lagunen på Bryggebådan såg jag plötsligt att det satt något stort i en tall på stranden. Jag höll paddeln still och lät kajaken glida närmare. Det var en havsörn, helt upplyst av eftermiddagssolen. Med långsamma rörelser lyfte jag upp kapellet och tog fram kameran. Som tur var hade Magnus hjälpt mig med kamerans inställningar, jag har fortfarande inte lärt mig allt men nu var autofokusen inställd på en punkt. Jag tog minst tio kort och gled hela tiden närmare, jag hade vinden i ryggen och kom sakta men säkert närmare örnen. Om jag skulle börja paddla igen så skulle den säkert flyga, så jag fortsatte att fotografera. Rätt som det var slog kajaken i en sten vid stranden och örnen lyfte, sakta och vördnadsfullt med långsamma och kraftiga vingtag. Jag fortsatte att ta bilder medan örnen flög lite lojt åt öster.

Skorv eller ishavsgråsugga. Foto: Emil V. Nilsson

Skorv eller ishavsgråsugga. Foto: Emil V. Nilsson

Vi försökte ta oss in i lagunen men landhöjningen hade gjort en passage men kajak omöjlig. När vi låg där vid det tidigare sundet så såg jag plötsligt en skorv som rörde sig bland tången. Den jättelika gråsuggan har något urgammalt över sig och har också hållt sig kvar i Östersjön sedan tiden när det var mer likt ishavet. Djuret fick oss att tänka på trilobiter och dolksvansar även om det i själva verket är mycket närmare släkt med sötvattensgråsuggor.

Flockar med änder och gäss. Foto: Emil V. Nilsson

Flockar med änder och gäss. Foto: Emil V. Nilsson

Surf’s up!
Det var dags att ta sig till en tältplats. Vi paddlade genom ögruppen Klyndrorna mot norr. Stora flockar med änder drog runt tillsammans med några mindre flockar grågäss. Det är inte alltid så lätt att lyckas se i kikare när man sitter i kajaken, artbestämningar blir en utmaning för den vågade när havsvågorna rullar in. Små sällskap med knölsvanar lös vackert vita i kvällssolen.

Med både vågor och vind i ryggen paddlade vi norrut med bra fart. Ibland lyfte någon våg upp kajaken så att den surfade framåt, det var som att havet hjälpte oss på vägen. Man måste parera ganska kraftigt med paddeln för att inte förlora kurs, så när vi väl kom tillbaka till Fluttuskären så var jag både svettig och blöt — men jag var glad.

Vi slog snabbt upp tältet på en flat häll. Vinden hade ökat något. Det tog inte lång tid innan vi låg och sov i våra sovsäckar.

Kärrsnäppor. Foto: Emil V. Nilsson

Kärrsnäppor. Foto: Emil V. Nilsson

Morgonen därefter var det dags att packa ihop och vända hemåt. Vi tog ändå en liten extra omväg via Svartfluttu i nordväst. På skäret satt en del kärrsnäppor som snällt lät sig fotograferas utan att flyga iväg. Det känns alltid bra när man kan ta bilder utan att fåglarna flyger iväg. Efter en kort paddling förbi Brudbådan och Utterbådan i innerskärgården var vi snart tillbaka vid Norrboda och bilen. När vi lyfte upp kajakerna såg jag att det växte darrgräs i hamnområdet, ett påminnelse om den kulturmark som fortfarande utmärker stora delar av Gräsö. Det var som att vi hade fått en sista sommarhelg i slutet av september. På vägen hemåt såg vi att asparna hade fått gula löv. Nu kunde hösten komma.

Fluttuskären. Foto: Emil V. Nilsson

Fluttuskären. Foto: Emil V. Nilsson

Fakta
Gräsö ligger i den nordligaste delen av Roslagen. Ön nås genom en bilfärja från Öregrund. I den nordligaste delen ligger Örskärssund där man med hjälp av båt kan ta sig över till Örskär. Där finns vandrarhem med café under säsong, gölar med den ovanliga gölgrodan som spelar under försommaren och många olika arter av orkidéer. Örskär är också en bra lokal för sträckfågelskådning.

I den södra delen av Gräsö ligger Äspskäret. Där kan man beställa båt över till Rävsten. Med stuguthyrning och vandrarhem, vedeldad bastu vid havet och naturstig är det ett spännande utflyktsmål för naturintresserade barnfamiljer. Det går också att hyra kajaker på Rävsten för den som vill ta sig ut i Gräsö skärgård.

Gräsö östra skärgård är Uppsala läns största naturreservat och bildades så sent som 2012. Den grunda skärgården med många mindre ansamlingar av öar gör det spännande att paddla i under början av hösten. Under sommaren är det landstigningsförbud på många av öarna. På öar i området har nya spelplatser för gölgroda upptäckts under senare tid. Området har blivit utnämd till en av 21 svenska pärlor under en omröstning annordnad av WWF Sverige.