Paddorna som gjort comeback i hemlighet

Den grönfläckiga paddan har haft en dramatisk utveckling de senaste 100 åren. Foto: Erik Hansson

För 100-200 år sedan var antagligen grönfläckig padda det vanligaste groddjuret på Öland. På 1990-talet dog den troligen ut från ön. Nu är den tillbaka tack vare ett långsiktigt arbete med uppfödning, utplacering och återskapande av våtmarker.

Det är en blåsig dag i slutet av september. Parkeringen vid Ottenby på Öland är förvånansvärt fylld av bilar. Många av besökarna bär på tubkikare och har en handkikare runt halsen, men här är också gott om turister som inte verkar ha fågelskådning som mål. En del av dem har den här dagen lockats hit av groddjur. Det är nämligen dags för hundratals grönfläckiga paddor att släppas ut i naturen efter att ha spenderat allt från några månader till flera år hos Nordens ark.

En nyfiken skara på kanske 20 personer samlas runt personal från länsstyrelsen och Nordens ark i solen vid en en stenlagd yta och en mur. Det kanske inte ser ut som en typisk plats för groddjur, men faktum är att platsen är speciellt anpassad för grönfläckig padda. Stenmurens håligheter leder in till en jordkällare som är restaurerad med den rödlistade paddan i åtanke och är en lämplig övervintringsplats.

Grönfläckig padda släpps ut i friheten av Kristofer Försäter från Nordens ark och ett nyfiket barn. Foto: Erik Hansson

De 59 paddorna i den första lådan placeras försiktigt ut i ett inhägnat område och på bara några minuter har de sökt sig in i murens håligheter och är som bortblåsta.

Där kommer de förhoppningsvis spendera vintern, om de inte ger sig ut på fler vandringar om natten, då de normalt är aktiva. Förhoppningen är att de nästa år ska söka sig till några av de små våtmarker som finns i Ottenbyområdet så att det sena kvällar i maj eller början av juni kan höras deras surrande sång.

Från vanlig till utrotad på 100 år

Anledningen till att de släpps ut på Öland är att det nu är ett av landets mest sällsynta groddjur, men så har det inte alltid varit. För 100-200 år sedan var de till och med troligen det vanligaste groddjuret på ön för att på 1990-talet vara helt borta, berättar Susanne Forslund på länsstyrelsen under utsläppet. Exakt vad som orsakade den kraftiga nedgången är inte helt klarlagt, men troligen beror det på igenväxning och utdikning av lämpliga livsmiljöer. Paddorna behöver vatten på våren och sommaren för att leka och för att utvecklas. Sådana platser är inte längre så vanliga på Öland där sol, vind och minimal nederbörd gör att många av dem torkar ut redan på våren. Förutom våtmarker behövs också andra lämpliga livsmiljöer som exempelvis stenrösen för övervintring.

Kristofer Försäter från Nordens ark med en grönfläckig padda som snart ska få släppas ut i friheten. Foto: Erik Hansson

Kristofer Försäter från Nordens ark berättar att den kraftiga tillbakagången för paddan har pågått i hela landet. Nu finns den bara kvar på ett fåtal platser i Skåne, Blekinge och på Öland. Bevarandeprojektet som han jobbar med har varit svårt. De släpper ut tusentals paddor på Öland, men har tidigare knappt märkt av några förbättringar för populationerna. Det kan låta som ett märkligt projekt att släppa ut så många paddor i naturen och knappt göra några återfynd, men det är vardag för groddjurens hårda liv. En grönfläckig padda kan lägga 12 000 ägg och enligt beräkningar från populationen i Malmöområdet är det bara några promille av dem som överlever och blir vuxna grodor. Resten blir framför allt mat åt andra djur – fåglar, ormar eller till och med andra groddjur som utvecklas tidigare på säsongen och kan tänka sig äggen som föda. Hur många promille som överlever på Öland är det ingen som vet.

Framgångsrikt år – tack vare allmänheten

Men så i år bad de allmänheten om hjälp med att fotografera grönfläckiga paddor uppifrån och skicka in rapporter. Varje padda är nämligen unik och kan identifieras på mönstret på ryggen. Plötsligt visade det sig att de trots allt finns där ute i sjömarkerna. Dels i Ottenbyområdet, men också vid Högby på norra Öland – på platser som inte normalt sett inventeras av de inblandade i projektet. Sammanlagt sju rapporterade individer under året kan låta lite, men de grönfläckiga paddorna är som gjorda för att inte synas i dessa miljöer.

Det tog inte lång tid efter utsläppet innan alla paddor hade krypit och gömt sig i håligheter i muren. Foto: Erik Hansson

– De är väldigt väl kamouflerade på hårt betade strandängar. Vi har satt sändare på några paddor och trots att vi såg att vi i stort sett stod ovanpå dem, så kunde vi ibland inte få syn på dem, förklarar Kristofer.

Med tanke på att ni inte kände till de här etableringarna innan allmänhetens rapporter – kan det alltså vara så att det går bättre för den grönfläckiga paddan än vad ni hade trott?
– Ja, jag skulle nog säga att det är så på flera platser. Det är en art som rör sig långa sträckor och då är det lätt att missa den när man inventerar. En hona som vi följde med sändare rörde sig 600 meter på tolv timmar och en annan hittades åtta kilometer från där vi släppte ut den under en sommar.

Är det en utmaning att kommunicera kring paddan till media och allmänhet när så stor andel av de ni släpper ut inte klarar sig?
– Jo men man behöver kommunicera hur verkligheten faktiskt ser ut. Alla arter har sin plats i näringskedjan, det pratar de ju till och med om i Lejonkungen. Den grönfläckiga paddans reproduktionsbiologi går ut på att producera mängder av avkomma för att förhoppningsvis någon ska klara sig till vuxen ålder.

Finns det tillräckligt med våtmarker för att paddorna ska klara sig på Öland nu?
– Ja vi har konstaterat vild reproduktion i år och det är årets stora händelsen. Habitaten finns, men de kan alltid förbättras och bli fler. Att gräva nya våtmarker och skydda de befintliga är ett av de arbeten som länsstyrelsen jobbar mest med.

Här på Ottenby pågår ju ett projekt för automatisk avlyssning efter fladdermöss – kan inte de registrera grönfläckig paddas läte också?
– Jo det är jag helt övertygad om. Det kanske går att lägga in en algoritm för att även hitta grönfläckig padda?

Den vanligaste metoden för att inventera grönfläckig padda är att lyssna efter dem kvällstid i slutet av maj när de spelar. Då besöker de våtmarker och deras skorrande, rullande sång kan kanske misstas för fågelläten. Men var uppmärksam på lätet om du är ute i våtmarker i södra Sverige. Kanske är det landets mest sällsynta och mest vandringsbenägna groddjur som hittat en ny livsmiljö? Rapportera i sådana fall gärna det till länsstyrelsen eller Nordens ark.

Film från Naturhistoriska riksmuseet med den grönfläckiga paddans spelläte:

LÄS ÄVEN:
• Hotad padda får hjälp av hund och mobilbilder
30 000 yngel ska förbättra situationen för hotad padda
Livet frodas på konstgjord ö