Our Planet – ny naturserie av Planet Earth-kvalitet

En elefant-matriark leder sin familj genom kargt landskap i Namibia. Foto: Tim Laman och Ed Scholes / Silverback/Netflix

Den 5 april har ”Our Planet” premiär på Netflix. Det är en imponerande dokumentärserie av skaparna bakom ”Planet Earth” som visar upp fantastisk natur samtidigt som den inte duckar för de hot som vi människor utgör. Här är Natursidans tankar om seriens åtta delar.

De senaste årens tekniska utveckling tillsammans med erfarna och skickliga naturfilmare har gett oss en lång rad oförglömliga natursekvenser och dokumentärer av väldigt hög klass. ”Our Planet”, som har premiär på strömningstjänsten Netflix den 5 april, är inget undantag. Den har ungefär samma upplägg och lika hög kvalitet som ”Planet Earth” och ”Blue Planet”. Vilket inte är så konstigt eftersom det är ungefär samma gäng som gjort dem.

I takt med att krisen för många av planetens ekosystem blivit allt mer kända har också produktionsbolaget uppenbarligen bestämt sig för att inte hålla igen med de tunga budskapen utan att för den skull ge avkall på de otroliga sekvenserna. Avverkningar, tjuvjakt, klimatförändringar och överfiske göms inte undan, men tar inte heller över programmen. Locka in folk med minnesvärd natur och få dem sedan att inse allvaret när de väl tittar. Det är en taktik som jag tror är helt rätt.

Större näshornsfågel sprider frön i Indiens skogar och är därmed en väldigt viktig ”trädgårdsmästare”. Foto: Kieran O’Donovan / Silverback/Netflix

Eller som berättarrösten David Attenborough säger:
– Vad vi gör de närmaste 20 åren kommer vara avgörande för allt liv på jorden.

”Our Planet” tar i åtta delar oss med till bland annat djungler, öknar och karga landskap, färskvattenmiljöer, tajgaskogar och de fascinerande havsdjupen. Vi får se otroliga kalvningar från glaciärerna i norr där islossningen sker dubbelt så fort som för tio år sedan, jaktsekvenser från vargar och vildhundar, paradisfåglars och manakinernas spektakulära spel och häftiga sekvenser med flockar av hajar som jagar längs korallrev.

En hona av  vogelkopstrålparadisfågeln tittar ner på en hannes uppvisning på en välstädad arena. Foto: Tim Laman och Ed Scholes / Silverback/Netflix

Vissa naturfenomen har visats förr, men här finns många sekvenser som är nya och även det som känns bekant är så storslaget och imponerande att det tål att ses många gånger.

Det är inte heller bara de stora och karismatiska djuren som får ta all plats, även om de dominerar. Tittarna får till exempel också se hur den coola klomasken jagar med genom att skjuta med limpistoler på sina offer. Eller växter som lockar spetsekorrar med sockerlösning för att de i utbyte ska använda blommorna som toaletter och därmed ge växterna viktig näring.

Vi får också följa med i alkonblåvingens fascinerande livscykel, helt beroende av myror och växten klockgentiana. Arten finns på några få platser i Sverige, men annars är det framför allt andra delar av världen som står i fokus i ”Our Planet”.

Ett fint exempel. För tio år sedan skyddades korallrevet vid Misool i Indonesien. Idag är här ungefär tre gånger så många fiskar som innan skyddet. Foto: Roger Horrocks/Silverback/Netflix

Ska jag vara gnällig finns här lite av samma bekymmer som de tidigare storslagna naturserierna har. Överdramatiserande av naturen, termer som att vissa arter använder ”ondskefulla” metoder och ibland lite väl korta sekvenser som lämnar mig som tittare med många frågor. Men för det mesta sitter jag antingen med uppspärrade ögon eller ett fånleende. Det här är högkvalitativ naturunderhållning som åtminstone inte jag kan få för mycket av.

Jag är särskilt förtjust i hur ”Our Planet” lyckas varva sekvenser som får mig att tappa hakan med tydliga redovisningar av hur vi människor ställer till det för naturen och hur vi orsakar en allt större obalans med våra industriella skörd av det mesta vi kommer åt.

Den här naturdokumentären bör få vilken betongvän som helst att inse värdet av att skydda natur och vilka viktiga effekter det får för både planeten och mänskligheten. Nu återstår ”bara” att en majoritet av våra makthavare börjar lyssna mer på forskare än på de som tjänar pengar på att skörda planetens resurser.