Oroväckande rapport om skogens fåglar i Sverige

Det fortsätter att gå dåligt för lappmesen, en art som lever i skogar med höga naturvärden. Foto: Niclas Ahlberg

Det har skett en kraftig förändring för Sveriges skogsfåglar. Det är nu fler skogsfågelarter som minskar i antal än som ökar. Sämst går det för de fåglar som vill ha äldre, komplexa skogar.

Det visar en ny rapport från BirdLife Sverige, framtagen tillsammans med Svensk Fågeltaxering vid Lunds universitet och ArtDatabanken. De närmare 260 fågelarter eller underarter som häckar i Sverige har inventerats och utvecklingen både de senaste 20 åren och de senaste tio åren redovisas.

Anders Wirdheim, tidigare informationsansvarig på BirdLife Sverige, har sammanställt rapporten.

– Det som förvånar mest är nog att fåglarna reagerar så snabbt på förändringar inom skogsbruket. När ökade naturhänsyn gjorde sitt intåg i skogsbruket på 1990-talet svarade fåglarna snabbt med att öka, och när naturvården nu får stå tillbaka innebär det att fågelpopulationerna stagnerar eller minskar, berättar han.

I rapporten framgår det att antalet skogsfåglar har ökat med uppemot åtta miljoner par från 1998 till 2018. Vad beror den här enorma ökningen på? 
– Det är nog främst två faktorer bakom den kraftiga ökningen under åren kring millennieskiftet. Dels fick vi betydligt mer uppvuxen skog och dels började man ta naturvårdshänsyn inom skogsbruket, något som helt saknades årtiondena dessförinnan.

I Sverige beräknas det finnas ungefär 70 miljoner par fåglar över huvud taget, enligt boken ”Fåglarna i Sverige – antal och förekomst” från 2012. En ökning med åtta miljoner på 20 år är därmed en ökning i antal med över tio procent.

Den stora ökningen bland skogsfåglarna står vanliga fåglar som talgoxe, bofink, svarthätta, blåmes, koltrast, ringduva och rödhake för. Bofinkar har till exempel ökat i antal med 1,4 miljoner par och talgoxar med 1 miljoner par. Anders Wirdheim berättar att dessa arter är generalister som är anpassningsbara och har förmåga att utnyttja många olika miljöer. Inledningsvis ökade även de mer specialiserade och krävande arterna, men i deras fall har trenden vänts i en nedgång för flertalet arter.

Sämre utveckling för fåglar som lever i skogar med höga naturvärden
De senaste tio åren minskar 41 av 76 arter som klassas som skogsanknutna. Det blir ännu tydligare för fågelarter som är knutna till skogar med större naturvärden. Det gäller arterna tjäder, spillkråka, vitryggig hackspett, mindre hackspett, tretåig hackspett, rödstjärt, lundsångare, mindre flugsnappare, entita, talltita, lappmes, tofsmes, trädkrypare, lavskrika och tallbit. Dessa arter ökade med 400 000 par mellan 1998 och 2008. Men därefter har de istället minskat med 30 000 par.

Bland arterna som framför allt hittas i så kallade skogliga värdetrakter, exempelvis skyddad skog i form av reservat, nationalparker och nyckelbiotoper, är utvecklingen ännu tydligare. De senaste tio åren har lappmes-populationen minskat med 42 procent, tretåig hackspett med 16 procent, lavskrika med 18 procent och tallbit med 53 procent. Inventeringarna utfördes innan den senaste tidens invasion av tallbitar.

BirdLife Sverige skrev sommaren 2019 att tallbit, lappmes, tretåig hackspett och lavskrika saknar god bevarandestatus nedanför fjällskogen.

Tallbit, hona – en av alla individer som sågs i Sverige vintern 2019/2020. Foto: Niclas Ahlberg

Utvecklingen går åt fel håll
Svensk Fågeltaxering skrev om situationen i en rapport från 2018:
– I ljuset av detta vill vi åter uppmana till att öka de insatser som genomfördes inom skogsbruket under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet när det gäller naturhänsyn i stort och mer specifika insatser för att gynna den biologiska mångfalden. Fåglarna är en viktig barometer när det gäller trycket på våra skogsresurser och det finns en hel del som tyder på att utvecklingen inte gått åt rätt håll för den biologiska mångfalden under senare tid.

Har ni kunnat hitta någon förklaring till varför det förändrats så pass markant?
– Kanske är det så enkelt att det under det senaste årtiondet avverkats betydande arealer äldre och mera komplexa skogar. Skogsstyrelsen självt rapporterade härom året att så mycket som 55 000 hektar nyckelbiotoper avverkats i nordvästra Sverige åren efter millennieskiftet. Liknande avverkningar har skett även i övriga delar av landet även om det inte varit i samma skala som i nordväst, förklarar Anders Wirdheim. 

I ett pressmeddelande från BirdLife Sverige skriver föreningen att ”skogsbranschen inte längre kan hävda att allt är frid och fröjd bara genom det faktum att skog tillåts växa upp på en större andel av landets yta jämfört med på 90-talet – nu är det upp till bevis om man kan bedriva ett hänsynsfullt skogsbruk som gynnar biologisk mångfald”.

Skogsägare kan göra en insats för de skogslevande arterna som nu börjat minska i antal:
– Lämna trakthyggesbruket och gå över till ett mera skonsamt och uthålligt brukande i form av hyggesfritt skogsbruk, avslutar Anders Wirdheim.

Sämre även för fjäll- och jordbruksarter
Även om rapporten har fokus på skogslevande arter finns det även statistik om andra miljöer. För fjällen och jordbruksmarkerna är det ingen positiv läsning. Under åren 1998 till 2018 minskade fåglarna i odlingslandskapet med ungefär 800 000 par och i fjälltrakterna med cirka 900 000 par.

LÄS ÄVEN:
Allvarlig situation för fyra fåglar som kräver naturskogar
Finsk studie: Stadsfåglar ökar, skogsfåglar minskar
• BirdLife Sverige: Skogsbruk i häckningstid drabbar över 1 miljon fåglar per år

Källor: Sveriges fåglar 2019