Ny studie: Så minskas vargattacker på boskap

I en ny studie på vargarna i Italien lyfts fyra faktorer som håller nere antalet attacker på boskap: Närvaron av vargar i flock (färre skingrade vargar), förebyggande skyddsåtgärder för boskapen, riklig förekomst av rådjur och andel lövskog. 

Vargarna i Europa blir allt fler och sprider sig i vår världsdel från populationer i Ryssland, Italien, Balkan och Spanien. I Ligurien i nordvästra Italien hotas vargarna framför allt av tjuvjakt och jakt på grund av konflikter med boskapsskötare. För att undersöka hur och varför vargar ger sig på tamdjur undersökte en grupp forskare 1457 vargspillningar mellan år 2008 och 2013 för att avgöra vilka individer som ätit vad.

Forskarna kom fram till att vargarna i Ligurien i Italien till stora delar (64,4 procent) åt vilda hovdjur (vildsvin (37 procent av den vilda dieten) och rådjur (25 procent)), men även boskap (26,3 procent) och då framför allt getter.

Forskarna fann att det var flera faktorer som påverkade i vilken mån vargarna gav sig på boskap, men den starkaste minskningen av attacker på tamdjur skedde när det fanns stabila vargflockar i området. Skingrade vargar som försöker klara sig på egen hand har en större tendens att ge sig på tamboskap än vargar i flock. För skingrade vargar utgör tamboskap 35 procent av dieten, jämfört med 21 procent för flocklevande vargar.

Som förslag på åtgärder för att minska risken för konflikter mellan vargar och boskapsskötare föreslår forskarna därför att tjuvjakt och ”dödlig kontroll” av vargarna undviks för att behålla vargflockarnas stabilitet, men också att gynna hovdjurens expansion och användning av förebyggande åtgärder för boskapen.

– För att förbättra flockarnas storlek i Ligurien är den viktigaste åtgärden att minska tjuvjakten: Illegalt skjutande kan orsaka att flockar bryts upp och en ökad splittring som medför att nya par bildas i nya områden. Den slutgiltiga effekten av detta är en låg effektivitet i att jaga vilda byten och en konsekvent ökning i attacker mot boskap, skriver forskarna i sin rapport.

Källa: Research Gate