Ny kartläggning av svårstuderade buskmöss i Sverige

Den lilla buskmusen (betydligt mindre än skogsmössen) är väldigt svårstuderad och kunskapen om arten är bristfällig, men nu har ett nytt projekt startats för att få bättre kunskap om arten. Vi har pratat med projektledaren Jeroen van der Kooij.

Buskmusen (Sicista betulina) ingår i annex 4 till EU:s art- och habitatdirektiv och är därmed en av de arter som ska övervakas genom den nationella Biogeografiska uppföljningen. Var sjätte år rapporteras artens förekomst och bevarandestatus till EU-kommissionen. Senaste rapporteringen gjordes 2013, men kunskapen om buskmusen är bristfällig. Därför har nu Naturvårdsverket via Artdatabanken gett Jeroen van der Kooij och hans kollegor i uppdrag att undersöka och hitta bättre övervakningsmetoder för arten, samt att lära sig mer om artens ekologi och bestånd.

Jeroen van der Kooij. Foto: Privat

Jeroen van der Kooij. Foto: Privat

– Buskmusen har länge gett både forskare och myndigheter huvudvärk, berättar Jeroen van der Kooij. Arten kan nämligen vara svår att fånga i konventionella fällor och kunskapen har därför varit begränsad.

Faktum är att man inte vet i vilka områden som buskmöss lever. Det är också begränsad tid om året som det ens går att hitta buskmöss. Precis som hasselmusen går arten i dvala 7-8 månader om året.

– På grund av att arten är så svårfångad vet vi inte så mycket om dess utbredning. Troligen finns den på flera platser som vi inte känner till, säger Jeroen van der Kooij.

Buskmusen anses vara en kvarleva från istiden och lever i isolerade populationer i Västeuropa. Den finns i Danmarks lågland, men också i högfjällen i Norge och Sverige, samt i Alperna.

Betyder de svåra omständigheterna med att räkna buskmöss att man inte vet om de är hotade eller om de ökar eller minskar i antal?
– Helt riktig, vi vet inte om arten är hotad eller vad som påverkar beståndet negativt eller positivt.

Hur känner man igen en buskmus?
– Den har en mycket lang svans  (120–130% av kroppslängden) och en svart strimma på ryggen. Bakfoten är kortare än 18 millimeter och stortån och lilltån fungerar som tumme på bakfoten och kan böjas bakåt, till exempel runt stjälkar. Arten kan förväxlas med skogsmus som också kan ha en svart strimma på ryggen.

Vad ska man göra om man ser en buskmus?
– Dokumentera fyndet. Ta en bild av den och gärna också av livsmiljön du hittade den i. Lägg in observationen på Artportalen (även om du inte lyckas ta en bild). Om du skulle hitta en död buskmus – lägg den i en plastpåse i frysen med upplysningar om fynddatum och var du hittade den. Kontakta sedan Pavel Bína på Artdatabanken. Vi  genomför genetiska analyser för att se om populationen är isolerad eller inte.

Vad har ni hittills kommit fram till i projektet?
–  Våra undersökningar i Falköping i fjol visade att hinkfällor är bästa sättet att få tag i djuren medan viltkamera är bästa sättet att inventera dem med. I år sätter vi ut 20 viltkameror i Bergslagen från maj till augusti. De två första veckorna i augusti kommer vi fånga buskmöss med hinkfällor i Örebro-området och i Dalarna.

I början av juni gick Jeroen van der Kooij och hans kollegor igenom 5000 bilder från en av viltkamerorna. 4998 bilder föreställde skuggor och solljus, men på den allra första bilden och den allra sista syntes en buskmus.