Gigi Sahlstrand och Eva Stenvång Lindqvist vid Rapphönans femårsjubileum 2014. Foto: Erik Hansson, Illustration: Isabelle Scharin
Den 28 februari 2009 bildades nätverket Rapphönan för att underlätta för fågelskådande tjejer att få kontakt med likasinnade. Tio år senare kan man bland annat konstatera att Rapphönan haft stor påverkan på den allmänna synen på fågelskådning i Sverige.
Rapphönan var inte först med att samla fågelintresserade tjejer. Redan i början på 1990-talet tog dåvarande Sveriges Ornitologiska Förening initiativ för att uppmuntra skådande bland kvinnor, bland annat genom kampanjen ”Tjej-SOF”. Det fanns även lokala tjejgrupper på flera håll i landet, men Rapphönan kom att bli ett viktigt nätverk för fågelskådande kvinnor redan från bildandet 2009. På svaret om nätverket verkligen behövdes svarade de så här vid starten:
– Ja, som ett komplement. Rapphönan vill pusha och främja tjejer som skådar aktivt och är raritetssugna. Vi är i minoritet och behöver peppa varandra, förklarade Gigi Sahlstrand, som tillsammans med Eva Stenvång Lindqvist drivit och utvecklat nätverket under dessa tio år.
LÄS ÄVEN: • Intervju: Rapphönan – nätverket som förändrat svensk fågelskådning
Redan från början fick de stor medial uppmärksamhet och det har hållit i sig sedan dess. Eva Stenvång Lindqvist är övertygad om att fåglar och fågelskådning inte skulle ha fått lika mycket utrymme i media utan Rapphönan.
– Jag är ju själv journalist, och ser nyhetsvärdet i att det dyker upp ett nytt, fräscht inslag i en ganska ”gubbig” sfär. Fågelintresset har traditionellt sett nästan enbart haft just gubbar som representanter i media, och så hade det antagligen förblivit utan Rapphönan. Sedan gjorde det ju sitt till att boken “Börja skåda fågel”, som jag skrev tillsammans med Gigi Sahlstrand, kom ut. En lättsamt skriven bok om fågelskådning med kvinnliga författare var definitivt något nytt. Den lanserades vid Falsterbo Bird Show 2010 och väckte en väldig uppmärksamhet, berättar Eva Stenvång Lindqvist.
Eva Stenvång Lindqvist och Gigi Sahlstrand på Nordiska trädgårdar 2011. Foto: Göran Forsberg
Tycker du själv att det märks en attitydförändring gentemot fågelskådande kvinnor under de här tio åren?
– Absolut. Fågelskådningen var väldigt mansdominerad, och det fanns tendenser hos vissa att se skådande kvinnor antingen som bihang till fågelskådande män eller som pittoreska inslag ute i markerna. Inte som ”riktiga” skådare. Och samtidigt som många fågelföreningar redan då hade svårt att rekrytera folk till styrelserna kom kvinnor sällan ifråga. Det var som om de inte fanns. Här har vi sett en stor förändring.
Eva Stenvång Lindqvist poängterar att även många män stördes av den stora mansdominansen och välkomnade ett initiativ som kunde leda till att fler kvinnor började fågelskåda.
LÄS ÄVEN: • Natursidans guide till fågelskådning
– Här fick vi därför draghjälp också av män med inflytande i Fågelskådarsverige, både i BirdLife Sverige och Club300. Bägge organisationerna sponsrade oss för övrigt, vilket var viktigt eftersom vi inte hade några pengar.
Idag har både BirdLife Sverige och Club300 kvinnliga ordförande – Lotta Berg och Yvonne Blombäck. Hade du trott det för tio år sedan när Rapphönan startades?
– Det hade jag nog inte, nej. Jag skulle tro att Rapphönan i rätt stor utsträckning bidragit till att fler fågelskådande, kompetenta kvinnor blivit ”synliga” och kommit med i fågelföreningarnas styrelser, både nationellt, regionalt och lokalt. Själv blev jag invald i BirdLife Sveriges valberedning 2013 och hade under de år jag satt där möjlighet att bidra till en jämnare könsfördelning i deras styrelse genom det kontaktnät Rapphönan gett mig. Att den största nationella fågelföreningen sedan 2018 dessutom leds av en kvinnlig ordförande har oerhört stor betydelse som signal till de regionala fågelföreningarna, skulle jag tro.
LÄS ÄVEN: • Karta över Sveriges bästa platser för fågelskådning
När jag intervjuade dig och Gigi Sahlstrand för fem år sedan sa ni att “visionen är egentligen att Rapphönan inte ska behövas”. Hur ser du på det idag?
– Vi är snart där, känns det som. Å andra sidan, med lokala Rapphönegrupper över hela landet är det tydligt att kvinnligt nätverkande är viktigt i fågelskådningen, som ett komplement till den ordinarie verksamhet som fågelföreningarna erbjuder. Vi ska här komma ihåg att det finns andra tjejgrupper än de som kommit till genom Rapphönan, och flera av dem har funnits i många år. Så det finns helt klart ett behov av kvinnliga nätverk fortfarande i fågelskådningen.
Rapphönans monter på Falsterbo Bird Show 2014. Från vänster: Sara Skidell Lotta Berg, Monica Pedersen. Foto: Eva Stenvång Lindqvist
Hur många personer är det som är med i nätverket?
– Att räkna medlemmar på nationell nivå är inget självändamål och inte heller viktigt. Vi är ett nätverk, inget annat. På lokal nivå finns däremot både mejlinglistor och ibland också Facebookgrupper. På Facebook valde vi att skapa en grupp som även män som stödjer Rapphönans syfte kan bli medlemmar i, Rapphönans vänner. Uppåt 1 800 är med. Vill man visa att man är Rapphöna – och det är det många som vill – finns en dekal att sätta på tuben, cykeln eller bilen.
LÄS ÄVEN: • Fågelskådning med enbart muskelkraft – en rörelse som växer
Vad har du själv för starka minnen från de här tio åren?
– Det som berört mig mest är hur det redan tidigt stod klart att Rapphönan fyllde ett behov, och att behovet var stort. Rapphönan var ju tänkt att vara ett litet nätverk som i all enkelhet skulle samla aktiva skådartjejer. Inte mer än så. Att sedan få se hur många tjejer som strömmade till, hur lokala grupper bildades och stora nationella träffar anordnades av entusiastiska Rapphönor – BirdLife Sveriges ordförande Lotta Berg och ledamoten Karin Forsell hörde till dem – kändes stort. Och att så många aktiviteter anordnas på lokal eller regional nivå runt om i landet av engagerade Rapphönor är fantastiskt. Samtidigt gläds man åt det målmedvetna pushandet man ser när det gäller att få nya fågelintresserade Rapphönor att engagera sig i fågelföreningarna, berättar Eva Stenvång Lindqvist och tillägger:
Eva Stenvång Lindqvist och Gigi Sahlstrand tar emot Rosenbergspriset 2012. I mitten: Rosenbergsstiftelsens ordförande Sten Wahlström.
– På det personliga planet är förstås mottagandet av det prestigefyllda Rosenbergpriset, som Gigi och jag fick 2012 för våra insatser, ett särskilt glädjerikt minne.
Nu blir det firande både den 28 februari och i augusti – vad skulle du önska Rapphönan i tioårspresent?
– Att ännu fler upptäcker hur roligt det är att skåda fågel – både kvinnor och män!
Läs mer om Rapphönan:
• Webbplats
• Dokument om nätverkets historia
• Facebook-gruppen Rapphönans vänner
