Naturturismföretagens märkliga år – ”plötsligt dog bokningarna”

Nötskrika i Wild Nordics nya drickgömsle. I bakgrunden syns själva gömslet där besökarna sitter. Det går att se genom spegelglaset. Foto: Pierrick Meuillet

Det har varit ett minst sagt annorlunda år för svenska naturturismarrangörer. För Wild Nordic i Gästrikland har det trots allt gått ganska bra.

Vi sitter i Sara Wennerqvists trädgård i ett litet samhälle i Gästrikland. Hon har bjudit in medarbetare, samarbetspartners och några andra personer, däribland jag från Natursidan, för en träff som även innefattar en visning av Wild Nordics verksamhet. En verksamhet som förändrades radikalt i våras när coronapandemin slog till. De internationella resorna upphörde i stort sett under våren och nya regler om att hålla avstånd till varandra gjorde att många gjorde om sina semesterplaner.

– I mars dog plötsligt alla bokningar. Det var helt tyst i flera veckor och mycket avbokades. Jag trodde knappt jag skulle få några fler gäster under hela året, berättar Sara Wennerqvist.

Sara Wennerqvist. Foto: Pierrick Meuillet

Anpassad verksamhet
Efter ett tag kom det sakta igång igen och då var det framför allt svenska gäster som bokade. Med coronaanpassningar var det enbart ett sällskap åt gången som tilläts i Wild Nordics huvudverksamhet; björngömslet. Av oro för sin ekonomi tog Wild Nordic alla bokningar som de fick in. Den tidigare lediga dagen varje vecka var inte lika helig längre.

– Eftersom vi blev tvungna att ta alla bokningar vi fick så jobbade vi nästan varje dag i veckan, men med färre kunder. Så ironiskt nog har vi jobbat mer i år än vi brukar, berättar Sara.

Till slut blev säsongen 2020 ”högt över förväntan”. Under björnsäsongen hade de gäster näst intill varje dag och ormvråksskådningen i september blev också i stort sett bokad dagligen. Inkomsterna blev något mindre på grund av färre gäster i gömslet per sittning, men i det stora hela är Sara mycket nöjd. Inte minst med årets siffror: björn sågs av gästerna i 85 procent av sittningarna och ormvråk i 100 procent. Björnsiffran hade antagligen varit ännu högre om det inte varit ett så bra blåbärsår som gjorde att björnarna inte behövde söka annan föda.

Gråspett vid Wild Nordics drickgömsle. Foto: Pierrick Meuillet

Nästan bara svenska gäster
Sara berättar att hon brukar ha ungefär hälften utländska och hälften svenska gäster. I år var 95 procent svenskar och kunskapsnivån var något lägre än den brukar.

– En del av de svenskar som har kommit hade nog inte hittat hit om det inte hade varit för coronan. Så vi har haft en bredare ”publik” i år, vilket känns positivt eftersom grundtanken ändå är att sprida kunskap om våra vilda djur i Sverige.

När vi träffas i Gästrikland i början av oktober är det efter björnsäsongen. Björnarna har börjat förbereda sig för idet och är inte längre så intresserade av att hitta föda. Istället används gömslet till att fotografera fåglar. Framför allt rovfåglar, men även mängder av småfåglar har lärt sig att det går att hitta mat runt den glesa skogen runt den lilla byggnaden på kullen. Under den här dagens spännande timmar i kojan kom två ormvråkar och visade upp sig på nära håll. Ibland kommer även sparvhök, duvhök och havsörn och senare på vintern brukar det dyka upp kungsörn.

Ormvråk från gömslet hos Wild Nordic. Foto: Erik Hansson

Vi åker i en corona-anpassad bil med plexiglas mellan sätena och pumpflaskor med handsprit finns strategiskt utplacerade lite överallt. Det råder en väldigt familjär stämning i teamet som jobbar på Wild Nordic. De har uppenbarligen lärt känna varandra väl under alla timmars jobb tillsammans. Det är också uppenbart att de umgås även på fritiden och Sara får säga till sina kollegor att vara lediga ibland. De försöker i sin tur säga detsamma till henne. Ingen av dem verkar lyckas så bra med övertalningarna.

Hjälp från Frankrike
Pierrick från Frankrike är en av dem som jobbar hos Sara den här säsongen. Han berättar att han försöker hitta ett sätt att varva ner sitt liv. Han vill bort från den hysteriska konsumtionen i samhället och vill skala ner sitt liv. Helst skulle han vilja hitta en liten stuga i Sverige som han kan bosätta sig i och jobba med att få ut folk i naturen. I sommar har han bland annat byggt ett nytt drickgömsle åt Wild Nordic. Där går det att fotografera fåglar som vill dricka, bada eller hämta mat gömd längs den grunda dammen som reflekterar fåglarna snyggt. Vi hinner testa det också och det känns redan väldigt lovande.

Pierrick Meuillet. Foto: Pierrick Meuillet

Med på träffen är också Rolf, som äger marken där Sara har sina gömslen, men han vill inte bli kallad markägare (”det låter som att jag är någon sorts greve”). Han är däremot minst sagt inblandad i verksamheten och väldigt engagerad i björnarna.

Flera andra som är här hade kunnat ses som konkurrenter. De jobbar i andra naturturismföretag som är verksamma i Sverige, men det verkar handla betydligt mer om att hjälpas åt och samarbeta än att sno kunder av varandra. Sylvia driver till exempel företaget Amazing Nature Scandinavia och tar hit turister från framför allt Belgien, Nederländerna och Storbritannien. Hon samarbetar med flera svenska arrangörer för att kunna erbjuda många aspekter av den svenska naturen åt sina kunder.

Förslag om utökad verksamhet
I ett sällskap av naturvägledare och naturguider är det lätt hänt att samtalen glider in på naturturismupplevelser och vilka möjligheter som finns att utveckla verksamheten för Wild Nordic. Det dyker upp föreslag om att starta ett till björngömsle, tornfalksfotogömsle och många andra idéer. Men fler aktiviteter innebär också krav på en större organisation och det är Sara tveksam till.

Ekorre i speglingen vid drickgömslet. Foto: Pierrick Meuillet

– Jag vill inte skala upp. Jag trivs med att hålla det småskaligt. Jag oroar mig redan tillräckligt för om mina gäster ska få se björnar. Hur skulle det vara med dubbelt så många? Att arrangera naturturism är på många sätt slitsamt och tufft. Men att se personers glädje när de har fått en bra upplevelse är nog den bästa lönen, berättar hon.

Sara har redan varit med om att som naturturismguide inte kunna leverera. Hon jobbade tidigare som guide för späckhuggarsafari i Norge. När späckhuggarna plötsligt började ändra sina rutiner och följa sillstimmen till andra platser fick färre och färre kunder se dem och till slut blev verksamheten omöjlig. Det vill hon inte uppleva igen.

På kvällen, när vi kommit tillbaka från gömslet med både kamerans minneskort och hjärnan fulla av fågelupplevelser, äter vi tillsammans och samtalen fortsätter om naturturism och björnupplevelser.

”Markägaren” Rolf går ut med Saras hundar, en samarbetspartner tar hand om disken, en av guiderna följer med Saras son för att titta på något ”läskigt” i hans rum och Pierrick visar suveräna bilder som han tagit i drickgömslet. Saras svar om att inte skala upp verksamheten blir där och då väldigt lätt att ta till sig. Den småskaliga känslan är en av anledningarna till att vi alla sitter här.