Naturskolan som visar barnen sin närnatur

Den eldrivna Fältlabbet-bilen. Foto: Erik Cronberg

Varje vecka rullar det fram en eldriven minibuss till skolelever i södra Stockholm. I den rullande naturskolan jobbar pedagogen Charlotte Scherp Nilsson med att få barnen och lärarna att uppmärksamma naturen inpå knuten.

Fältlabbet, som elminibussen döpts till, invigdes på Biologiska mångfaldens dag 22 maj 2018 och började rulla ut till skolorna i Stockholm i augusti 2018. På knappt ett år har det blivit besök i hela 93 klasser. De möts i ett naturområde nära skolan och under ungefär två timmar visar Charlotte ”Lotta” Scherp Nilsson upp naturen för barnen.

Om de till exempel ska håva vid ett vattendrag börjar de med en samling där de pratar om vad som kan hittas i vattnet och hur vi är beroende av vatten. Sedan håvar alla barnen tillsammans i 45-60 minuter och artbestämmer det som hittas med en bestämningsnyckel. Allt som hittas samlas i ett stort vitt tråg.

– Därefter brukar jag bryta för en fruktstund. Det håller alla pigga och glada, berättar Charlotte Scherp Nilsson.

Därefter får barnen låna Ipads med makrolinser så att de kan fotografera vad som hittats. De försöker också sortera småkrypen utifrån till exempel antal ben eller utseende och svarar slutligen på några frågor. Efter två timmar avslutas lektionen och barnen hinner hem till lunchen.

Barn som håvar efter vattenlevande insekter. Foto: Charlotte Scherp Nilsson

– Tanken är att göra det så enkelt som möjligt för skolorna och barnen. Vissa barn kanske inte kommer om de måste fixa matsäck eller om de inte har stövlar, så därför bjuder jag på frukt och har även med extra kläder och stövlar åt dem. Alla ska kunna vara med, förklarar Lotta.

Verksamheten riktar sig till årskurs 1-6 och är tänkt att ge stöd till skolornas ordinarie undervisning samtidigt som medvetenheten om naturen och miljön ökar.

– Barnen brukar tycka att det är roligt. Jag minns särskilt ett barn som undrade om man fick komma till dammen och håva ”som allmänhet”. Många blir också förundrade över vad de hittar. De flesta vet att det finns fisk och grodyngel, men när de håvar får de se en massa andra djur som vattengråsuggor, ryggsimmare, vattensalamandrar, skräddare och vattenskorpioner. De upptäcker att det är fullt av liv i vattnet.

Det händer även att förbipasserande stannar och undrar vad barnen gör och blir engagerade i att titta på allt som hittas.

Förutom att håva vid vattendrag jobbar Fältlabbet bland annat med att skapa slutna ekosystem i en pet-flaska, skåda fåglar, lära barnen känna igen träd och använda värmekamera för att hitta varma platser även under vintern.
– Vi brukar hitta något med värmekameran vid varje tillfälle. En gång hittade vi troligen en råtta och en annan gång en igelkott. Barnen fick se att något varmt rörde sig där under snötäcket.

Är det något annat särskilt minnesvärt som hänt det året ni haft igång verksamheten?
– Det är så fascinerande att det händer något varje gång man visar upp naturen runt hörnet. Häromdagen såg vi ett ringduvepar. En som ruvade och en som satt på en gren i närheten. Plötsligt kom en kråka och jagade bort dem och käkade upp äggen. Naturen och naturupplevelser finns där om man bara tittar och ungarna är bra på att hitta saker.

Lotta ser flera fördelar med en mobil naturskola.
– Då kommer vi nära skolorna och visar vilken natur de har inpå knuten. Det gör att barnen vet var de varit och att de sedan kan visa platsen och vad de upplevt för mamma och pappa. Det är också lättare att bry sig om det som är nära.

En mobil naturskola är dock inte bara något för storstäder. Charlotte Scherp Nilsson får snart besök av representanter från Gotland som är nyfikna på att börja med ett fältlabb på ön där många skolor har långt till närmsta naturskola.

Hur står det till med naturkunskaperna hos barnen i huvudstaden?
– Det är väldigt olika. Det känns att man behövs, så kan jag säga. De mest grundläggande arterna är ingen självklarhet längre och oavsett ålder på barnen så behöver de lära sig exempelvis hur en tall ser ut. Det är lite ledsamt att se, men desto roligare att komma ut och göra något åt det.

Att verksamheten är populär bland barnen är lätt att se. När ett 30-tal barn springer runt en damm med håvarna i högsta hugg och ropar ut sina fynd går det inte att ta miste på entusiasmen. Även lärarna uppskattar Fältlabbet. Eller vad sägs om snittbetyget 4,9 av 5 i den utvärdering som skolorna får skickade till sig?

– Det märks också att Fältlabbet får många barn att komma ut över huvud taget. Jag har haft lärare som frågat mig “du märker inte vem av barnen som har det svårt i skolan va?”, när alla i gruppen varit engagerade och fokuserade på uppgiften. Kanske är det ett barn som inte tycker om att sitta inne och sitta still i ett fyrkantigt klassrum?

Det är andra barn i klassen som lyser ute i naturen?
– Ja, så är det.

Den här artikeln har tidigare publicerats i Naturvägledaren 1:2019 och på Centrum för naturväglednings hemsida.