Natursidan.se testar örngömsle

Gammal havsörnshane. Foto: Erik Hansson (Canon 7D II + 400/5.6)

Gammal havsörn. Foto: Erik Hansson (Canon 7D II + 400/5.6)

Det blir allt populärare att sitta i örngömsle. Natursidan.se stängde in sig i en liten stuga vid nedre Dalälven under dygnets alla ljusa timmar för att förhoppningsvis få se någon örn. Det kan man lugnt säga att vi fick.

När man sitter i ett örngömsle är det viktigt att man är på plats innan solen går upp. Örnar är nämligen känsliga och misstänksamma av sig och om de ser människor traska in i gömslet så är det inte säkert att de återvänder. Därför är det tidig uppstigning som gäller och ju senare på året det är desto tidigare måste man gå upp. I slutet av januari räckte det att vara på plats vid sjutiden i Föreningen för Fågelskydd och Naturvård vid nedre Dalälvens gömsle i närheten av Gysinge på gränsen mellan Gästrikland och Uppland, men det går att boka tider fram till den 24 mars och då gäller det att gå upp tidigt.

Den lilla stugan som vi satt i hade plats för max fyra personer. Var och en sitter i var sin skrivbordsstol och kan genom små envägsfönster (vi ser ut, fåglarna ser inte in) spana ut över mossen där örnarna matas med rikliga mängder lax. Under de smala fönsterna finns mörka tygstrutar för objektiven så att fåglarna upplever så lite rörelser som möjligt från gömslet. I stugan finns också precis plats för en våningssäng för den som vill vila, en liten toalett och en gaskamin som snabbt gjorde inomhustemperaturen behaglig. Tänk bara på att golvet är kallt och att det kan vara klokt att ha på sig ordentligt på fötterna eller sitta i en sovsäck (tack för det tipset Johan Lind!). Till nästa säsong ska gömslets golv isoleras enligt arrangören Stig Holmstedt.

Efter att ha stämt träff med en guide i det fina samhället Gysinge leddes vi efter en kort promenad i mörkret (ta med pannlampa/ficklampa) ut på myren med den lilla stugan. Väl på plats var det dags att göra sig redo genom att starta gaskaminen, sätta upp stativ, objektiv och kamera och se till att viktiga saker så som extra minneskort, batterier, matsäck och annat är inom räckhåll. När väl gryningen anländer ska det vara så lite ljud och rörelser som möjligt från stugan. Allt för att inte skrämma några örnar. Vi hade också bestämt i förväg att vi skulle låta fåglarna anlända till matningen i lugn och ro innan vi skulle sätta igång och ta kort.

En skata var första fågeln på plats i snöfallet. Foto: Erik Hansson (Canon 7D II + 400/5.6)

En skata var första fågeln på plats i snöfallet. Foto: Erik Hansson (Canon 7D II + 400/5.6)

Sedan inleddes väntan i mörkret och tystheten. Vi lyssnade förgäves efter ugglor. Efter en dryg timme hördes den första korpen och strax där efter en kråka. I takt med att det gick att urskilja detaljer i gryningen såg vi också kråkfåglar flyga förbi på håll, men det dröjde nästan två timmar innan den första fågeln började käka på laxresterna – en skata. Därefter följde en väldigt långsam aktivitetsökning med flera skator, en kråka, flera kråkor, en korp och flera korpar. De flesta höll sig på behörigt avstånd. Vi tog några försiktiga bilder i det mulna vädret och började efter drygt tre timmar undra om det skulle dyka upp något mer än korpar som håller sig på lite väl långt håll.

Skulle havsörnarna komma närmare än så här? Foto: Johan Lind http://www.natursidan.se/tag/johan-lind/ (Canon 5D mkIII, 500mm, f/4 IS USM med Canon TC 1,4x II)

Skulle havsörnarna komma närmare än så här? Foto: Johan Lind (Canon 5D mkIII, 500mm, f/4 IS USM med Canon TC 1,4x II)

Några hundra meter bort, på andra sidan mossen, hade det dock börjat samlas havsörnar i trädtopparna. Först någon enstaka, men under tiden kråkfåglarna blev allt modigare anlände också allt fler havsörnar till skogsbrynet. Plötsligt såg vi även en kungsörn landa i en av granarna. Ungefär samtidigt började det snöa. Först försiktigt, sedan allt mer.

Panorama över matningen när första havsörnen anlänt. Foto: Maths Nilsson (Pentax)

Panorama över matningen när första havsörnen anlänt. Foto: Maths Nilsson (Pentax K-3, objektiv Sigma 120-400 f4,5-5,6)

Det kändes lovande, lite nervöst och väldigt spännande. Vi fortsatte vara försiktiga med avtryckarna när några havsörnar började göra svepande flygturer närmare oss. En av dem landade kort och flög sedan iväg igen. Hade vi råkat göra en rörelse som skrämde den? Skulle vi få fler chanser? Vi började diskutera om det skulle vara fritt fram att fotografera nästa örn som landade. Kråkfåglarna hade trots allt inte brytt sig alls om våra kamerors smattrande.

Efter några timmars väldigt långsamt stegrande händelseförlopp fullkomligt exploderade plötsligt matningen framför oss i liv. Efter att de första havsörnarna landat och visat sig modiga nog följde allt fler efter och stundtals hade vi över 30 havsörnar sittandes i laxbergen, spanandes från de kala sittpinnarna eller svävandes strax ovanför. Samtidigt hoppade hundratals kråkfåglar runt och plockade åt sig av bitarna. Det fanns ständigt fantastiska fotolägen på flera platser samtidigt i minst en timmes tid.

Efter att korparna vågat sig fram kom plötsligt havsörnarna inglidande. Foto: Erik Hansson (Canon 7D II + 400/5.6)

Efter att korparna vågat sig fram kom plötsligt havsörnarna inglidande. Foto: Erik Hansson (Canon 7D II + 400/5.6)

Det var en stor upplevelse att se dessa enorma fåglar på så nära håll och iaktta deras beteende. Det var tydligt hur de äldre fåglarna var betydligt skickligare på att få tag på mat jämfört med de något klumpigare ungfåglarna. För det mesta höll fåglarna sams om maten, men ibland uppstod även korta bråk, ofta ackompanjerat av deras ynkliga tjutanden. Även kråkfåglarna var fascinerande att se och fina att fotografera i det ymniga snöandet.

Bråkande havsörnar. Foto: Johan Lind http://www.natursidan.se/tag/johan-lind/ (Canon 5D mkIII, 500mm, f/4 IS USM med Canon TC 1,4x II)

Bråkande havsörnar. Foto: Johan Lind  (Canon 5D mkIII, 500mm, f/4 IS USM med Canon TC 1,4x II)

För att hjälpa varandra till att få bilder på godbitarna i skådespelet framför oss viskade vi ständigt små tips: ”gammal hane inglidande från vänster”, ”ensam korp fint på närmaste pinnen”, ”bråk långt bak till höger” och så vidare. Det var stundtals väldigt hjälpsamt eftersom man inte kunde ha koll på hela scenen samtidigt genom de smala fönstren.

Stundtals var det hysteriskt mycket action. Foto: Maths Nilsson (Pentax)

Stundtals var det hysteriskt mycket action. Foto: Maths Nilsson (Pentax K-3, objektiv Sigma 120-400 f4,5-5,6)

Ibland verkade fåglarna skrämmas av något och flaxade upp en kort stund, men varje gång återvände de. Vi hoppades att kungsörnen som vi sett tidigare skulle våga sig ner, men vi såg den bara på avstånd under dagen.

Lika fort som de anlänt mattades örntätheten av. Vi fick kanske en halvtimmes lite lugnare tempo innan de sedan återvände för en runda till. Denna gång i något mindre skara och middagen varade inte lika länge, för plötsligt hände nämligen något som fick alla fåglar att lyfta från matningen. På kanske en minut eller två var hela mossen helt tömd på kråkfåglar och örnar. Från hundratals individer till att vara helt tomt. Vad det var som skrämde upp dem lyckades vi aldrig lista ut. Det mest troliga är kanske att en eller flera människor råkat gå förbi den otillgängliga platsen, men kanske var det bara någon form av kollektiv noja från fåglarnas sida.

De sista tre timmarna fram till skymningen såg vi bara enstaka korpar och havsörnar på långt håll. Det blev en möjlighet för oss att lugna ner hjärtrytmen igen och förundrat prata om vad vi varit med om. Även om huvudupplevelsen är att få goda möjligheter att fotografera örnar på nära håll så är det en minst lika stor upplevelse att vara så nära dem utan att fåglarna förhåller sig till ens närvaro. Normalt sett när man ser en havsörn nära i naturen så försöker den så fort som möjligt ta sig bort från dig. I gömslet får man tid att observera deras beteenden i lugn och ro utan att riskera att störa dem.

Äldre havsörn går till attack. Foto: Johan Lind http://www.natursidan.se/tag/johan-lind/ (Canon 5D mkIII, 500mm, f/4 IS USM med Canon TC 1,4x II)

Äldre havsörn går till attack. Foto: Johan Lind (Canon 5D mkIII, 500mm, f/4 IS USM med Canon TC 1,4x II)

Upplevelsen av att sitta i ett örngömsle varierar mycket från gång till gång och det kan aldrig ges några garantier. Vissa dagar är fantastiska. Andra är nästan händelselösa. Som besökare vill man åtminstone att förutsättningarna för en lyckad dag ska vara så bra som möjligt genom en riklig matning för att locka dit fåglar, men också en lämplig miljö för fotografering med långa avstånd till bakgrunden, lämpliga torrakor eller annat för fåglarna att sätta sig i och naturligtvis också att det är en allmänt vacker miljö.

Gömslet vid Gysinge får väl godkänt på de flesta områden. Stugan fungerade väl för ändamålet, den ligger fint och de numera välfotograferade sittpinnarna (de byts dock ut varje år) gör sig snyggt i miljön. Av någon anledning är dock den lilla småfågelmatningen förlagd på husets baksida där det inte finns några fotogluggar. De tofsmesar och talltitor som hördes från matningen gick därmed inte att fotografera i väntan på att örnarna skulle anlända. Med tanke på att det också finns gråspett och andra hackspettar i området är det lite slöseri att inte erbjuda bättre möjligheter att fotografera dem medan man väntar på örnarnas ankomst.

Efter att denna artikel publicerats meddelade dock arrangören Stig Holmstedt att småfågelmatningen flyttats så att den kan övervakas från gömslets gavel.

Örnar i alla ära, men korpar är också väldigt fina. Foto: Johan Lind http://www.natursidan.se/tag/johan-lind/ (Canon 5D mkIII, 500mm, f/4 IS USM med Canon TC 1,4x II)

Örnar i alla ära, men korpar är också väldigt fina. Foto: Johan Lind (Canon 5D mkIII, 500mm, f/4 IS USM med Canon TC 1,4x II)

När det gäller lämplig utrustning att ta med sig så får man noggranna instruktioner av personalen, men det viktigaste är varma kläder, mat och ficklampa/pannlampa. Åker du dit för att fotografera är 300 mm-objektiv eller större, samt ett stativ att föredra. En kikare är också bra att ha för att se när örnarna börjar samla sig för en måltid och kanske för att upptäcka och vara beredd på eventuella kungsörnars ankomst.

Det kostar 3500 kronor att hyra hela gömslet (plats för max fyra personer) för ett dygn eller 1500 kronor per plats om du är ensam. Jämfört med andra örngömslen i Sverige är det bland de billigaste alternativen och flera ställen med sämre komfort kostar mer. Efter en sådan här dag kan vi inte göra annat än att rekommendera Föreningen för Fågelskydd och Naturvård vid nedre Dalälven (Eaglephotography.se). Det skadar inte heller att projektet startades för att stödutfodra örnar eftersom det fortfarande är relativt vanligt med blyförgiftning när örnar käkar vilt som skjutits med blykulor.

Läs mer:
Vår avdelning om ekoturism.
Vi testar ugglesafari.
Vi testar tjädergömsle.
Vi testar naturfotoguidning.
Sveriges bästa fågelupplevelser.

Här är en kort film med mobilkameran från när det var som mest intensivt vid matningen:
[youtube_sc url=”https://www.youtube.com/watch?v=V8eTXhpXNJY”]