Naturfotobok om den gracila vadaren

– För mig var det ganska självklart med en bok om skärfläckor, säger Niclas Ahlberg.

Han berättar att han fascinerats av den ståtliga vadaren sedan han började ägna sig åt naturfoto.

– Det är för en naturfotograf en perfekt art. Den monokroma, grafiska fjäderdräkten, den spännande näbben som evolutionen skapat, rörelsemönstret när den söker föda, till och med lätet är härligt. Det är en personifiering av ord som skir, graciös, ballerina, sirlig, estetisk och gracil. Förutom det så föll det sig naturligt då jag bor delvis på Gotland som har en av de större populationerna i Sverige. Det är också roligt att lyfta upp en fågel som det går bra för. Men precis som för alla arter finns det hot som snabbt kan förändra det. 

Det har blivit mängder av timmar liggandes i leran innan soluppgången för att vänta in morgonljuset och att skärfläckorna ska vandra inom räckvidd för hans objektiv. Men trots en kropp som tar stryk och ibland domnade fingrar och tår i kylan så är de tidiga morgnarna inte något Niclas Ahlberg ångrar.

– Jag har haft många känslomässigt starka möten med skärfläckor men jag tror de starkaste mötena är de man får tidig vår. Skärfläckan kommer ju tidigt till Sverige. Till Gotland ofta redan i mitten av mars. De första fototurerna man gör på våren möter man därför ofta skärfläckor. Effekten det har på en vintertrött farbror är fantastisk. Det är som att skärfläckans “plytt plytt plytt” tvättar bort allt mörker och ersätter det med en förhoppning om ljus och vår. Det är en fysisk upplevelse att träffa på dem, berättar han.

Under alla de här timmarna som du studerat skärfläckor – är det något särskilt i deras beteende som du lagt märke till eller fattat tycke för?
– När man spenderat så många morgnar i gömsle för att fota skärfläckor ser man saker som man kanske inte ser när man bara tittar i dem i tubkikare som hastigast. Jag har bland annat lagt märke till ett gruppbeteende som inte står beskrivet i fågelböckerna men som jag fick bekräftat av ett antal forskare i Danmark. Tidigt på våren när de anländer samlar de ihop sig i grupp med huvudena mot mitten. De har ett speciellt bubblande läte, stampar med fötterna och bugar huvudena. Efter 20-30 sekunder blir det ofta bråk mellan individerna och de börjar hoppa och jaga varandra. Ofta parar de ihop sig efter ett sånt utbrott varför jag tror att det har något med parbildningen att göra. En annan sak jag blev varse är att de är extremt beskyddande av sina små. De jagar bort alla hot och även icke-hot. Jag såg till exempel en liten sädesärla bli brutalt bortjagad. De skyggar inte ens för gråhägrar eller trutar. 

Har du tips på några bra platser där man kan få se skärfläckor?
– Skärfläckan har ett begränsat utbredningsområde i Sverige. Den häckar framförallt på Gotland, Öland, Blekinge, Skåne och Halland. Den är inte svår att se om man bara tar sig till de lokaler de håller till. Enklaste sättet om du är i dessa områden är att titta på artportalen.se och se var det rapporterats observationer. 

Just nu befinner sig Niclas Ahlberg i slutskedet av att färdigställa texterna och bilderna i boken, men den kan redan nu förbeställas från hans webbplats Niclasahlberg.se.