Möte mellan elever och forskare ska minska klimatoro

Elever på besök på Tjärnö marina laboratorium gör experiment med försurat havsvatten. Foto Josefin Bergenholtz

Centrum för hav och samhälle vid Göteborgs universitet fick väldigt många frågor från skolor om t ex klimat, plastnedskräpning och havsmiljön. Samtidigt kom forskningsrapporter om att många ungdomar känner oro inför frågor som klimatförändringar och plast i haven. Projektet ”Ocean Blues – från ångest till action” startades för att försöka ge svar på frågor och samtidigt hjälpa ungdomarna att kanalisera sin oro, genom att informera och uppmuntra personligt engagemang.

Malin Rosengren är projektledare för Ocean Blues – från ångest till action. Hon berättar att det är ett samverkansprojekt mellan gymnasiet och Göteborgs universitet som går ut på att komma ut och prata med ungdomar om miljöproblem som vi vet att de oroar sig för. Som till exempel klimatet, utarmningen av biologisk mångfald, plast i havet och kemiska föroreningar.
– Vi försöker förklara hur komplext det är, men också om vilka lösningar som finns och vilken forskning som görs på området och hur man kan engagera sig. Vi vill inte bara prata problem och sedan gå därifrån, förklarar hon.

Projektet drog igång våren 2020 efter en tids förberedelser och diskussioner med forskare. Först med digitala möten med skolklasser och under hösten med besök ute i skolorna. Projektet har växt under tiden och hittills har det blivit 15-20 klasser per termin men önskar att nå ut till fler.

– En grundtanke var att komma ut till skolor som kanske inte själva söker sig till Göteborgs universitet, men det har ofta varit lärare som redan har koppling till universitetsvärlden som hör av sig och vill att vi kommer på besök. Vi vill nå så brett som möjligt och hoppas att det under projektets gång blir lättare att nå ut även till andra skolor, säger Malin Rosengren.

Ett annat problem är att de ofta blir kopplade till biologilärare eller naturvetare.
– Vi vill även nå ut till andra – samhällsvetare och de som till exempel går estetiska program och fordonslinjer. Ocean Blues ska vara relevant för flera ämnen, men det är som att miljöproblem direkt kopplas till naturvetarnas ämne. Det är konstigt, men det återspeglas i forskningen också. Naturvetarna har varit bra på att mäta och visa var det finns problem med klimat och biologisk mångfald men för att nu lösa problemen behövs mer kontakt mellan t ex samhällsvetare och naturvetare.

Är det lärarna som brukar koppla ihop er med naturprogrammen eller är det även elever på andra program som har svårt att ta till sig det ni pratar om?
– Nej det är främst lärarna själva som hänvisar oss till sina naturvetarkollegor vad vi kan se. Ocean Blues har både samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga frågeställningar, något som eleverna inte verkar ha några problem att ta till sig.

Malin Rosengren. Foto: Josefin Bergenholtz

Tidigare studier har visat att barn och ungdomar verkligen känner oro och mår dåligt av miljöförstöringen och klimatkrisen. Enligt Maria Ojala vid Örebros universitet kan ungdomarna delas in i fyra grupper; de som skjuter problemet ifrån sig och förnekare det, de som är oroliga men väljer att distansera sig från det, de som är medvetna och engagerar sig privat och en fjärde grupp som både engagerar sig men även har ett högt förtroende för vuxenvärlden, forskningen och att vi tillsammans kan lösa problemen. Ett av målen med Ocean Blues är att fler ungdomar ska vara medvetna och engagerade, men också känna förtroende för att det finns forskare och vuxna som kämpar för de här frågorna.

– Vi vill skapa kontaktvägar och visa vad forskare gör och det engagemang som finns i vuxenvärlden. Vi vill bygga förtroende, informera om problemen och försöka skapa engagemang som känns värdefullt, säger Malin.

Ute i klasserna brukar responsen bli bra. Ibland kommer eleverna igång i aktiva gruppdiskussioner om problem och lösningar, ibland är de svårstartade. En övning som brukar vara populär är workshops där de får rollspela olika personer. De får sätta sig in i en fråga och anta rollen som till exempel journalist, politiker, vd för ett företag eller någon från Greenpeace. Sedan ska de argumentera för sin sak i grupp.

Hur stor är medvetenheten i klasserna om problemen för naturen?
– Det är olika, men vi blir ofta imponerade. I någon klass vi var ute i var 90 procent veganer. En annan klass hade skrivit till sin lokala ICA-butik och fått dem att sluta med plastpåsar till frukten. Andra har arrangerat klädbytardagar eller har en ”Green club” där miljöfrågor diskuteras.

Malin Rosengren berättar också att medvetenheten om utmaningarna som havet står inför varierar ganska mycket. De flesta känner till problemet med plast i haven, men inte hur pass komplext det är med många olika plaster och att en del inte går att återvinna. Ungefär på samma sätt är medvetenheten om klimatförändringarna stora, men alla känner inte till deras påverkan på haven.

Med förslag på olika så kallade “Eco actions” kan ungdomarna kanalisera sin oro på olika sätt. De kanske vill starta en namninsamling, städa en strand eller skriva en debattartikel. Ocean Blues kan erbjuda kontakter och tips, men det är upp till eleverna själva vad de vill göra. När det här skrivs jobbar flera klasser med sina Eco actions. När de är klara kommer de skicka sitt material till Ocean Blues och kan då förhoppningsvis även inspirera andra.

Hur tänker du kring ungdomars engagemang och ansvar för miljöfrågor?
– Det är ofta mycket snack om att ungdomar är vårt hopp, att de är så engagerade och att de kommer lösa våra problem. Men det är inte riktigt schysst. De är också en del av ett system som gör det svårt att leva hållbart. Det är inte upp till dem att lösa våra problem. De är jätteviktiga och en del av lösningen, men det är vi som skapat systemet som gjort det så svårt.

Hur uppmuntrar ni dem till att engagera sig?
– De ska få engagera sig som de vill och nyttja de förmågor de har. Alla kan inte vara Greta (Thunberg). Är man duktig på att måla eller argumentera – kör på det. Tänk efter vad du tycker är roligt och använd det. Det blir oftast bättre än att försöka klämma sig in i någon annans mall.

Just nu jobbar Ocean Blues med flera olika sätt att göra forskning på deras material och att ta fram data. Projektet varar till år 2022, men de kommer söka mer pengar och hoppas få fortsätta längre än så.

Hur är det att jobba med Ocean Blues?
– Jag jobbar mellan stolarna mellan forskarna och eleverna och får ta del av allt. Det är spännande världar att blanda. Den akademiska världen kan vara väldigt sluten och många forskare känner skuld för att de inte hinner komma ut och berättar om sin forskning mer. Här är ett projekt som har formaliserat så att det passar gymnasieskolor och så att vi från universitetet både hinner och vill söka oss ut till skolorna. Det tycker jag är väldigt givande

Kan er metodik även kopplas till sötvatten?
– Absolut, konceptet är ju egentligen enkelt. Ta till exempel klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald, båda dessa påverkar ju både vattendrag, sjöar. Då kan man välja att lyfta exempel kopplade till detta istället för havet. Lösningarna är ju dessutom ofta de samma; konsumera mindre, producera bättre, skydda arter och områden och så vidare. Flera av våra förslag på eco-actions är ganska allmängiltiga och behöver inte handla specifikt om havet, avslutar Malin Rosengren.

Den här artikeln har tidigare publicerats hos SLU Centrum för naturvägledning.

LÄS ÄVEN:
Natursidans guide till att engagera sig för naturen