Gå till innehållet

Lär känna barrskogen där guckuskon blommar

Nu i mitten av juni är det bästa tiden för att titta på guckusko. De växer ofta i kalkbarrskogar, en av Sveriges mest okända naturtyper. Kalkbarrskogarna finns på marker med basiska berg- eller jordarter och har ofta en ovanlig och artrik flora, inte sällan med orkidéer. I Sverige finns de framför allt på Gotland, i nordöstra Uppland och i Jämtland. Maria Forslund, koordinator för hotade arter på Länsstyrelsen i Uppsala län, berättar här om varför hon är förälskad i kalkbarrskogen.

Guckusko är något av kalkbarrskogens kronjuvel. Den blommar ofta runt mitten av juni. Foto: Gillis Aronsson, Upplandsstiftelsen.

Vad är det som lockar dig med kalkbarrskogen?
– Den är artrik, ofta ganska luckig och lätt att gå i. Nästan alla kalkbarrskogar har haft betande kor förr i tiden. Än idag kan man hitta spår av hur människor har nyttjat skogen förr. Det kan vara gamla enar, vidkroniga tallar eller till och med rester av gärdesgårdar som står kvar i skogen. De växter och svampar som finns i skogen är ett levande, biologiskt kulturarv minst lika värdefullt som stengärdesgårdar och bronsåldersgravar.

Har du några favoriter bland kalkbarrskogens arter?
– Åh, det blir svårt att välja! Men eftersom jag jobbar på Länsstyrelsen i Uppsala län så är det arter som finns i Uppland som mitt hjärta bultar extra starkt för. Vi har orkidén guckusko och svamparna violgubbe och raggtaggsvamp. Vi har bara några få platser med den vita skogsliljan här i länet, en växt som också är en orkidé, men den är ju superhäftig att se på Gotland eller Gotska Sandön där den är vanligare. Alltså då är ju guckusko mer av en favorit för mig, vi har lokaler i Uppland där det kan finnas 4 000 plantor! Den är en otroligt pampig, vildväxande orkidé som man tror hör hemma i värsta avancerade trädgården. Bland svamparna är violgubben roligt för att den är lila när den är färsk, dessutom är den ätlig och jag tycker den är god. Och raggtaggsvampen är hur cool som helst, den är alldeles lurvig, det sticker ofta upp grässtrån genom själva svampen. Det är en ganska stor svamp och fullständigt oätlig, tror jag.

Violgubben är en märklig svamp som är släkt med kantarellerna. Den är lite tidigare än andra marksvampar i kalkbarrskogen och brukar kunna vara framme i augusti. Foto: “Marco”, Pilzfotograf – Deutsche Gesellschaft für Mykologie, CC BY-SA 3.0, Link

När är det bäst att besöka en kalkbarrskog?
– Vill man titta på orkidéer så är det bäst nu i juni. På många platser i Uppland kommer guckuskon att blomma jättefint nu till helgen. Själv såg jag inte mindre än elva orkidéarter när jag besökte en fin kalkbarrskog förra året! Annars är det ju hösten som är riktigt speciell, åker du till rätt kalkbarrskog och det är svampsäsong och ett bra svampår är det ofta så många ovanliga svamparter att man måste välja vilken rödlistad svamp man ska kliva på för att överhuvud taget kunna gå i skogen. Det kan vara alldeles enormt mycket! Violgubben brukar vara uppe redan i augusti men september är nog bäst om man vill se många olika arter av taggsvampar. Och vill man plocka matsvamp så brukar en kalkbarrskog vara en riktigt bra plats!

Maria Forslund jobbar som koordinator för hotade arter på Länsstyrelsen i Uppsala län. Foto: Pia Persson-Holmberg.

Har du någon kalkbarrskog som du vill rekommendera?
– Om man vill se ett fint naturreservat med många orkidéer så är Havsvik på Raggarön i östra Uppland fint. För guckusko är Måsjön vid Mässmyrfallets naturreservat just norr om sjön Vällen bra, men för marksvampar är det lite mer okända Bolstan-Vad norr om Tierp riktigt häftigt. Utanför Uppland kan Ensillre kalkbarrskog i Medelpad vara fint för den som vill se norna och på Gotland kan Herrgårdsklint vara fint, det ligger nära Torsburgen.

Vill du veta mer? Juni är en väldigt bra månad för att upptäcka nya tidigare okända kalkbarrskogar för då blommar en del kärlväxter som kan avslöja deras existens. Skogsinventeraren Barbara Kühn har skrivit en artikel i Svensk Botanisk Tidskrift om hur man kan upptäcka kalkbarrskogar med hjälp av just kärlväxter. Du kan läsa hennes artikel här.

Mer att läsa