Kyrkan vill avverka 200-årig sandtallskog i Västerbotten

– Jag önskar att kyrkans skogsbruksföreträdare såg det vackra i hänglavarna som slingrar sig ner längs de vridna stammarna. Att de kände stolthet och en ödmjukhet att ha så fina skogar till låns, säger Kalle Lundin från Naturskyddsföreninegn i Umeå. Foto: Kalle Lundin

Vid Storheden, nära Nordmaling i Västerbotten har Luleå stift avverkningsanmält en 200-årig sandtallskog. En skog som är registrerad av Skogsstyrelsen som nyckelbiotop och därmed skyddsvärd. Luleå stift har ett miljöcertifierat skogsbruk genom PEFC. Trots detta vill de inte ta tillbaka sin avverkningsanmälan.  

Kalle Lundin från Naturskyddsföreningen i Umeå har varit i skogen och uppmärksammat avverkningsanmälan. Han säger:

– Personligen tycker jag det är upprörande att skogen är avverkningsanmäld. Sandtallskogar med en medelålder på 200 år är en prioriterad naturtyp för områdesskydd. Det vet alla som jobbar med naturvård. Naturskogens mångfald och skönhet borde vårdas och aktas, inte överklagas. För en organisation som Kyrkan som ska värna livet på jorden, borde det vara en självklarhet.

LÄS ÄVEN: • Internationella företag säger ifrån om Sveriges skogsbruk

Skogen är på 17 hektar och enligt Skogsstyrelsens inventering så är det främst gammal grov sandtallskog med mycket lavar och lingonris, torrakor och lågor. Det finns även en del ”kjolgranar”, det vill säga granar med yviga grenar som brer ut sig mot marken längst ned. Sådana granar kan bland annat vara gömställen för tjäder.

Sandtallskogar har blivit ovanliga för att de är lätta att avverka, berättar Kalle Lundin. Foto: Kalle Lundin

Det är ett stort inslag av senvuxna träd i området, enligt Skogsstyrelsens registrering. Rödlistade arter som garnlav, granticka och spillkråka finns i skogen. I den slingrande Prästbäcken som meandrar i området har även färska bäverspår setts. På naturliga högstubbar har skalbaggen bronshjon påträffats, det är en så kallad signalart – en växt, ett djur eller svamp som indikerar att ett område har höga naturvärden.

Kalle Lundin säger:
– Sandtallskogar är en prioriterad naturtyp för skogsskydd på grund av att de har varit mycket lätta och lönsamma att avverka vilket har gjort denna typ av skog ovanlig. Sådana skogar ska definitivt inte avverkas av certifierat skogsbruk! Tyvärr ser vi ju inom den ideella naturvården dessa brister gång på gång i våra granskningar, och det är inte unikt för Svenska kyrkans skogsbruk.

Spår från spillkråka hittades i skogen vid Storheden, en rödlistad fågel som behöver gamla träd för sin överlevnad. Foto: Erik Hansson

– Det som sticker ut lite extra i detta ärende är att Svenska kyrkan, förutom att ha missat höga naturvärden vid avverkningsplaneringen, dessutom har begärt nya bedömningar av Skogsstyrelsen. Detta trots att två nyckelbiotopsinventerare redan har inventerat skogen och bedömt den som en nyckelbiotop. Kyrkan vill uppenbarligen väldigt gärna in och avverka i denna sandtallskog, säger Kalle.

Kalle Lundin har kontaktat Skogsstyrelsen och distriktschefen bekräftar att kyrkan har begärt en ny bedömning av området. Men det kommer inte att ske, säger Skogsstyrelsen eftersom skogen redan har inventerats och blivit en registrerad nyckelbiotop.

LÄS ÄVEN: • 8 av 10 tycker det är viktigt att skydda natur

Anders Landström, stiftsjägmästare från Luleå stift, ger motstridiga besked. Han skriver att de inte kommer att avverka så länge nyckelbiotopsklassningen finns kvar men de kommer heller inte att ta tillbaka avverkningsanmälan:

– Vi kommer att inventera detta område noggrant under vintern och våren och sedan besluta hur vi går vidare. Avverkningsanmälan kommer inte att dras tillbaka då det ju är frivilligt att avverka även om det är anmält.

Kommer kyrkan att vidta några åtgärder för att förhindra att skogar av nyckelbiotopklass anmäls till avverkning och i värsta fall avverkas framöver?

– Vi har den utbildning som enligt vår certifiering krävs för att identifiera höga naturvärden. Vad gäller nyckelbiotoper så äger Skogsstyrelsen begreppet och klassningen är en bedömningsfråga där olika inventerare kommer till olika slutsatser, svarar Anders Landström.

Kalle Lundin kommenterar:

– Jag skulle önska att kyrkans skogsbruksföreträdare, istället för att hålla på såhär, såg de fantastiska pansartallarna i området som något vackert att bevara. Att de såg det vackra i hänglavarna som slingrar sig ner längs de vridna stammarna. Att de kände stolthet och en ödmjukhet att ha så fina skogar till låns.

Trots att två nyckelbiotopsinventerare från Skogsstyrelsen har inventerat skogen och bedömt den som en nyckelbiotop vill inte Kyrkan ta tillbaka sin avverkningsanmälan. Foto: Kalle Lundin

Svenska Kyrkans samlade skogsareal är nästan 400 000 hektar och de samlade prästlönetillgångarna gör kyrkan till Sveriges femte största skogsägare, enligt Svenska kyrkans egen hemsida. Prästlönetillgångar är mark som jordbruk och skog som en gång i tiden har skänkts från allmogen som lön till prästen. Kyrkan är uppdelad i stift och varje stift har olika certifieringar, en del har PEFC-certifiering och en del har FSC-certifiering.