Keor sprider lekfullt humör med smittsamt läte

Kea i Nya Zeeland. Foto: Erik Hansson

Kean är en papegojfågel som enbart lever på Nya Zeelands sydö. Där är de kända för att vara nyfikna och minst lika finurliga som kråkfåglar. Nu har forskare kommit fram till att keor har ett specifikt läte som får andra keor i närheten på bra humör. Det är enligt forskarna första gången smittsamma känslor upptäcks hos andra arter än däggdjur.

Kean har ett drillande läte som den använder dels när den leker med andra keor, men också för sig själv. Det är detta ljud som forskare menar smittar mellan keor. Upptäckten gjordes när forskarna spelade upp det drillande leklätet, ett annat kea-läte och sydösydhakens läte. Det var tydligt att leklätet fick andra keor att uppvisa lekbeteenden betydligt mer och längre än när de hörde de andra ljuden.

– I många fall såg vi att kean direkt började leka, men inte genom att delta i en redan befintlig lek. Istället startade de spontant att leka med en kea i närheten eller själv antingen i luften eller med ett föremål, säger Raoul Schwing vid Messerli Research Institute i Österrike till National Geographic.

Enligt forskarna betyder detta att keornas lekläte inte är en inbjudan om att leka utan är ett smittsamt läte som gör dem lekfulla och därmed kan jämföras med smittsamma skratt mellan människor.

Keor är kända för att vara sociala och nyfikna. Turister i södra Nya Zeelands bergstrakter får vara beredda på att keor försöker öppna ryggsäckar eller pilla loss lister från bilar. De bergslevande papegojorna är också kända för att kunna attackera eller picka på får under nätterna. Troligen för att det råder brist på de växter keorna brukar äta och att de då söker sig till alternativ föda.

LÄS ÄVEN: • Världens enda bergspapegoja allt närmre utrotning

Tyvärr är kean allt mer hotad. Det finns nu bara någonstans mellan 1000 och 5000 individer kvar av världens enda bergspapegoja. Fågeln, som lever i bergen i Nya Zeeland, står inför en mängd olika hot från bland annat rovdjur, blyförgiftning och minskande födotillgång.

Källa: National Geographic