95 procent färre brunänder sedan 1980-talet

Brunand. Foto: Niclas Ahlberg

Många häckande sjöfåglar har minskat kraftigt i antal sedan 1980-talet – det visar en ny genomgång från Finland. Situationen är liknande i Sverige.

Den finska sjöfågeltaxeringen har jämfört de häckande sjöfåglarnas utveckling med data som sträcker sig 37 år bakåt i tiden. Ett fåtal arter har klarat sig bättre, exempelvis sångsvanen som tredubblat i antal och storlommen som i år låg 20 procent över snittet. Men den sammanlagda bilden är att det går dåligt för Finlands häckande sjöfåglar. För vissa arter är utvecklingen katastrofal. Brunanden har till exempel minskat med hela 95 procent under perioden och kraftiga försämringar märks även för stjärtand (-40 procent), vigg (-55 procent), skedand (-60 procent) och skäggdopping (-53 procent).

− En av de mest centrala faktorerna bakom sjöfåglarnas tillbakagång är uppenbart övergödningen. I näringsrika miljöer har minskningen av sjöfågelbestånden bara fortsatt, säger forskare Markus Piha från Naturresursinstitutet (Luke) i Finland.

Även invasiva arter som mårdhunden anses vara ett problem i Finland och rävar kan ta många sjöfåglar.

Liknande utveckling i Sverige

I Sverige görs en liknande sjöfågelinventering årligen men den har enbart pågått sedan 2015. Däremot har sjöfåglar räknats inom andra inventeringar under lika lång tid som i Finland. Martin Green är forskare vid Lunds universitet och en av de ansvariga för Svensk fågeltaxering som med hjälp av ett stort nätverk av frivilliga kartlägger hur det går för Sverige fåglar. Han säger att utvecklingen för Finlands sjöfåglar påminner om den som skett i Sverige, men poängterar att det är komplext och att vi inte vet säkert varför vissa arter minskar eller ökar eftersom det är så många faktorer inblandade. Brunanden är ett bra exempel på hur svårtolkat det kan vara.

– Brunanden har precis samma utveckling i Sverige som i Finland. Den invandrade ganska sent till Sverige, under 1800-talet, och ökade ordentligt fram till 1970. Som mest hade vi minst 5 000 häckande par.

Sedan började det ”gå utför riktigt ordentligt” för brunanden som Martin Green uttrycker det. Idag finns bara några hundra häckande par kvar och även i Sverige är minskningen sedan toppåren ungefär 95 procent. Troligen finns flera faktorer bakom brunandens tillbakagång. Brunanden trivs i näringsrika slättsjöar och småvatten med mycket vegetation. Den gynnades troligen av att våra vatten var ännu mer övergödda på 1970-talet.

– Därefter har två saker hänt som missgynnat brunanden: En del sjöar har växt igen för mycket, andra har öppnats upp genom restaureringsåtgärder. Även om vi fortfarande har övergödning och igenväxning så är denna inte på samma nivå som på 1970-talet längre. Så till viss del kan brunanden drabbas av att vi börjat behandla våra vatten bättre.

Förutom livsmiljöerna är ökad predation en annan möjlig förklaring. Det vill säga att andra djur äter upp dem, deras ägg eller deras ungar.

– Vi vet att predation är ett problem för flera av dessa arter. Vi har nog aldrig haft så många rävar, grävlingar och andra mårddjur som vi har nu. De har historiskt hållits tillbaka hårt av människan. Rimligen var dessutom predatorerna inte lika koncentrerade till få platser som de är nu. Det fanns fler lämpliga livsmiljöer förr med ett mer varierat och våtare landskap. När landskapet i stort är tömt på byten rör sig rovdjur dit de finns. Rovdjursantalen får därför mycket större effekt idag när det finns färre livsmiljöer för dessa. Omformningen av landskapet spelar därför också en stor roll, säger Martin Green.

Samtidigt som det går sämre för de häckande brunänderna så har fler börjat rasta och övervintra i Sverige. Det kan ligga uppemot 15 000 brunänder enbart i Tåkern på hösten, men dessa kommer troligen österifrån – brunandens ursprungliga utbredningsområde. Med allt mildare vintrar och allt mer isfria kuststräckor  förväntas det bli ännu vanligare med övervintrande brunänder här, men av någon eller några anledningar väljer de knappt att häcka här längre.

LÄS ÄVEN:
Vinnarna och förlorarna i den svenska fågelfaunan
• Vattenlevande fåglar kan användas som indikator för välstyrda länder
90% av vattenlevande fåglar borta i östra Australien
• Torka ett allt större hot mot världens våtmarker

Källa: Naturresursinstitutet