Industrilobby vill riva upp EUs viktigaste miljödirektiv

Igelbäckens naturreservat. Foto: Erik Hansson

Vattendirektivet anses vara ett av EUs viktigaste miljödirektiv. 6 000 forskare, mängder av miljöorganisationer och flera EU-länder vill att det ska behållas som det är. Men Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna vill att Vattendirektivet omprövas. Älvräddarna, som länge jobbat med frågan är kritiska till Sveriges agerande.

Frågan om Vattendirektivet inom EU är något komplicerad. EU-kommissionen har under två års tid utvärderat direktivet och kommit fram till att direktivet fungerar väl, men trots det inte uppnår målen. Anledningarna till det är ”otillräcklig finansiering, långsam implementering och låg politisk prioritet bland medlemsländerna, och Sverige utgör inget undantag”, skriver föreningen Älvräddarna.

Över 375 000 EU-medborgare, nästan 6 000 forskare och över 130 ideella organisationer har tagit ställning för att stötta vattendirektivet i sin nuvarande form. Den 5 mars träffades dock EU:s miljöministrar i Bryssel för att diskutera om direktivet ska öppnas igen för att tillåta ändringar. Bland annat europeisk industrilobby och svenskt näringsliv har genom lobbygruppen Swedish Water Alliance försökt få igenom att det ska finnas fler undantag från kravet på att uppnå god ekologisk status.

EU själva anser att direktivet fungerar bra, så också Frankrike, Finland, Danmark och Tyskland, bland andra.

Men Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna har enligt Altinget drivit på för att öppna upp direktivet och tvingade med en riksdagsmajoritet regeringen att ändra linje i frågan. Christer Borg, ordförande i Älvräddarna är kritisk:

– Det handlar om att näringslivet med sina stödpartier inte vill inse att vi kanske för första gången skapat ett direktiv som på sätt och vis kan sägas utgöra gränssättning á la planetära gränser, åtminstone för vatten inom EU. Denna syn på vattendirektivet anser en del miljörättsjurister att man kan ha. Det kan handla om att man vill bygga ett till reningsverk, men trots att man använder bästa teknik så kanske gränsen för till exempel fosfor eller kväve överskrids, och då får inte mark- och miljödomstolen tillåta verksamheten. 

Även föreningen Sportfiskarna är kritiska till Sveriges beslut, som de kallar ”anmärkningsvärt”.
– Det man gör då man inte tydligt ställer sig bakom direktivet och dess införande är att man riskerar att ytterligare försena genomförandet av direktivet, vilket redan är kraftigt försenat. När man inte tydligt ställer sig bakom och stöttar direktivet bidrar man rimligen även till att öka risken för att det rivs upp och försämras.

Christer Borg på Älvräddarna anser att Vattendirektivet är EU:s viktigaste miljödirektiv och det innehåller relativt hårda regler:
– Miljömålen, som i Sverige kallas för miljökvalitetsnormer är så kallade gränsvärdesnormer. Det innebär att OM en planerad verksamhet äventyrar uppnåendet av miljömålen/miljökvalitetsnormen för en vattenförekomst, så får inte domstolen ge tillstånd. Därtill finns det ett icke-försämringsförbud som innebär att det inte är tillåtligt att ge tillstånd till verksamheter som gör att en vattenförekomst klassas ner i statusbedömningen.

Statusbedömningen grundar sig på att alla Sveriges ytvatten är indelade i geografiskt avgränsade delar av sjöar, älvar och kustområden. Alla dessa delar klassas i en 5-gradig skala, från hög status till dålig status. Kravet är att alla vattendrag senast år 2027 ska uppnå god ekologisk status. I dagsläget är det bara drygt 30 procent av Sveriges vatten som har god eller hög status. Dessutom får inte en vattenförekomst halka ner ett steg på skalan, exempelvis från måttligt till otillfredsställande.

Nu vill alltså en majoritet i den svenska riksdagen att Vattendirektivet ska omprövas.
– Givetvis handlar det om att LRF, jordbruket, gruvindustrin, skogsindustrin, pappersindustrin med flera inte vill ha mer restriktioner, säger Christer Borg.

Han menar att med fler undantag från direktivet så finns risken att det blir som med vattenkraften, där regeringen tillsammans med Energiöverenskommelsen slagit fast att alla undantag som går att använda ska användas fullt ut.
– Det innebär att de allra flesta storskaliga vattenkraftverk inte ska miljöanpassas ett enda dugg. Vilket innebär att efter 20 år av kommande omprövningar så kommer vi fortfarande att ha runt 30-35 procent elproduktion som per definition inte är hållbar. Det skulle vara som att säga att pappersindustrin är så viktig för Sverige att de inte behöver ha några filter på utgående luft och vatten. Det vore helt sjukt.

Vad som händer härnäst är oklart. Troligen kommer ett besked i frågan i sommar. Under tiden fortsätter Älvräddarna och andra miljöorganisationer att kämpa för att Vattendirektivet ska förbli orört och börja tillämpas.