Intervju med platschefen på Ottenby fågelstation

oland_lange_jan-toppMagnus Hellström har jobbat som platschef vid Ottenby fågelstation i fem år och har antagligen bättre koll på stationens verksamhet än någon annan. Han är också själv ett exempel på hur mycket en fågelstation kan betyda för att tända ett naturintresse i barndomen.

När Natursidan.se träffar Magnus Hellström på Ottenby fågelstation har ringmärkningssäsongen ganska nyligen kommit igång. Våren 2014 är ovanligt tidig, men turisterna har inte börjat anlända till Öland i någon större skara än. Det är ganska glest mellan bilarna på parkeringen, som kan vara fullproppad under högsäsongen. I fågelvärlden råder dock betydligt större aktivitet och vart man än vänder blicken är det fullt av exempelvis sträckande andflockar, födosökande strandskator, drillande sånglärkor och graciösa tärnor.

Magnus Hellström. Foto: Erik Hansson

Magnus Hellström. Foto: Erik Hansson

Magnus Hellströms kontor är belamrat med papper och böcker och hans mejlprogram påminner under intervjun ständigt om att han är en person med många bollar i luften. Att vara stationschef för Ottenby fågelstation innebär inte att stå och fågelskåda hela dagarna. Förutom stationens dagliga verksamhet jobbar Magnus Hellström också med SOF BirdLife Sveriges hemsida SOFnet, vissa av förbundets överklaganden, Aartportalsrådet, att fixa utställningar, ha kontakt med de många forskare som är engagerade i verksamheten och försöka fundera ut hur fågelstationens verksamhet ska gynnas ytterligare av de 200 000 – 250 000 besökare som Ottenby tar emot varje år.

En av grundbultarna i fågelstationens verksamhet är guidningarna av ringmärkningen. Förutom att de ger nödvändiga intäkter så har det också visat sig att de är en utmärkt inkörsport till fågelintresset. Något Magnus Hellström själv är ett exempel på.

I tolvårsåldern fick Magnus en guidad visning på Ottenby fågelstation. Att få se fåglarna på så nära håll och höra personalen berätta om dem och vad ringmärkningen avslöjar om fåglarna tände en gnista hos honom. En gnista som utvecklades under två somrar på Kvismarens fågelstation i Närke 1987-1988 och som sedan växte ytterligare under ideellt årligt arbete på Ottenby Fågelstation mellan 1989 och 2001 efter att familjen hade flyttat från Arboga till Västervik.

– Man var ju entusiastisk på den tiden. Två timmar efter att vi sjungit ”Den blomstertid nu kommer” så satt man på bussen ner hit och sedan var jag här under sommaren och under alla lov, berättar Magnus Hellström.

Det ideella arbetet under tolv års tid ledde till att han började jobba i Sveriges Ornitologiska Förenings Ottenbykommité mellan åren 2002 och 2007 och arbetade då med frågor om drift och långsiktigt arbete med fågelstationen. Under tiden drevs stationen av olika platschefer varje år efter att Sveriges Ornitologiska Förening fått sämre ekonomi under 90-talet och den förra platschefen, Jan Pettersson, slutade. Verksamheten krävde dock ett mer långsiktigt perspektiv och behovet av att någon jobbade kontinuerligt med fågelstationen blev tydligt. När en platschef på längre tid skulle anställas 2009 fick Magnus Hellström jobbet.

Rödhaken plockas ut ur nätet och sedan försöker personalen göra de nödvändiga undersökningarna så fort som möjligt för att minimera stressen. Foto: Erik Hansson

Rödhaken pryder Ottenby fågelstations logga och är en av de vanligaste fåglarna som ringmärks varje år. Foto: Erik Hansson

Förutom platschefen består personalen på fågelstationen av ett gäng frivilliga ringmärkare som både bor och jobbar på stationen. De går upp innan gryningen, sätter upp näten och kollar dem sedan varje halvtimme fram till klockan elva. Därefter tas näten ner och några timmars övrigt arbete på stationen tar vid. Nästa dag väntar samma schema. En dagbok om livet på Ottenby kan ni läsa här.

Det kanske kan låta som ett slitigt och otacksamt arbete, men faktum är att det är väldigt populärt. Ottenby fågelstation har varje år fler sökande än det finns platser och många tidigare säsongsarbetare återkommer för att göra fler säsonger på stationen. Magnus tror att den sociala biten i arbetet och den ”speciella fågelstationsordningen” gör att de flesta trivs.

Vad menar du med ”fågelstationsordningen”?
– Det är ett väldigt kollektivistiskt arbete. Man lagar mat, jobbar och till och med bor tillsammans 24 timmar om dygnet. Om man inte är så förtjust i det sättet att leva så är det nog lite svårare att få det att fungera, men de allra flesta som söker sig hit trivs så bra att de återkommer flera år.

Är det vanligt att det blir konflikter när ungdomar jobbar så nära varandra under så långa perioder?
– Faktum är att det fungerar mycket bättre än vad man som utomstående kanske skulle kunna tro. Det är klart att det dykt upp kontroverser, men det är rätt sällan det sker. På det stora hela fungerar det jättebra. De flesta som kommer hit är mellan gymnasium och universitet och jag måste säga att efter de här åren här nere att jag är jätteimponerad över hur ansvarstagande och arbetsvilliga de här människorna är. Utan dem skulle vi inte ha en fågelstation helt enkelt.

Är det många av dem som, precis som du, blivit inspirerade av en guidad tur här på fågelstationen och sedan återkommit?
– Ja, det är jättevanligt. Vi guidar ungefär 2000 personer per år och många av dem är skolklasser. Det är inte ovanligt att det sås ett litet frö under guidningen och att man sedan återvänder under exempelvis en kortare praktikperiod och då fastnar ytterligare. När det sedan finns mer tid att spendera kommer många hit för att stanna en längre period.

Den här återväxten av nya ideella krafter är inte bara en bra plantskola för ett fågel- och naturintresse och arbetskraft till fågelstationen, det ger också mycket tillbaka till stationen i ett längre perspektiv. Magnus Hellström berättar att det under 2000-talet kanske slussats igenom runt 350 personer på fågelstationen. Många av dessa personer går vidare till högskole- eller universitetsstudier och återkommer då med forskningsidéer och forskningsmedel till Ottenby fågelstation.

– På så sätt har det genererats en väldigt positiv spiral som lagt grunden till det vetenskapliga arbetet här nere. Den ideella personalen ägnar sig ju åt daglig forskning och datainsamling i sitt arbete. Dessutom umgås de med och har kontakt med forskare och doktorander från framför allt Lunds Universitet och Linnéuniversitetet. Det skapar en väldigt bra och inspirerande social miljö och det bildas givande band mellan ungdomar och etablerade forskare. Arbetet här genererar ett intresse för högre studier, förklarar Magnus Hellström.

Fjällvråk på väg söderut. Foto: Erik Hansson

Sträckande fjällvråk. Foto: Erik Hansson

För många är Öland och Ottenby förknippat med sällsynta fågelarter, men när jag ber Magnus Hellström berätta om sina minnesvärda upplevelser från udden så är det avvikande upplevelser i fågelflyttningen som han minns tydligast. Han berättar om dagar när ”trädgården kokar av fåglar” och om senhöstnätter med utsträck av morkullor och vattenrallar som flockas i trädgården, sitter på trappan upp till ingången, springer i buskarna och trycker under bilarna. Andra minnesvärda upplevelser är utsträck av 18 000 tranor på en dag eller oktober 2011 när sammanlagt ungefär 2300 fjällvråkar sträckte ut på två dagar.

En berömd fågelstation som Ottenby på en udde med 200 000 – 250 000 besökare om året kanske förväntas ha god ekonomi, men så är inte riktigt fallet. Stationens intäkter står på tre ben. Den största delen är turism. Förutom visningarna av ringmärkningen tar personalen också en avgift för besökare till fyren Långe Jan och den magnifika utsikt över området som där erbjuds. En annan del är uppdragsforskningen där stationen säljer data och prover till olika beställare, inte sällan universitet där tidigare ideellt arbetande ringmärkare nu forskar. Den tredje och sista delen är bidrag från Naturvårdsverket, som en del av det svenska miljöbevakningsprogrammet.

– Vi har fått uppleva en ganska kraftig nedskärning av stödet från staten och vi har svårt för att få ekonomin att gå ihop, berättar Magnus Hellström.

Efter att ha gått en intressant guidad tur bland näten i trädgården och blivit visad ringmärkningen (läs mer om ringmärkning här) så går jag ner till udden för att försöka hitta de skärsnäppor som ska finnas vid ett av reven. På vägen möter jag Anton Blanch, en av de ideellt arbetande ungdomarna på stationen för tillfället. Han bor i Halland, men hjälper till på fågelstationen över sitt påsklov.

Anton hittar omedelbart en skärsnäppa åt mig och hinner berätta lite om livet på stationen innan det är dags för honom att återvända till dagens sysslor. Medan någon ska måla ett staket, ska andra laga nät och Antons uppgift för dagen är att laga mat åt alla på stationen. De tidiga morgnarna och långa arbetsdagarna är inget som avskräcker Anton. Han säger sig gärna vilja stanna på stationen längre än bara över ett påsklov och troligen blir det så efter att han gått ut gymnasiet.

Anton Blanch är ännu en ung, ideellt arbetande eldsjäl som fastnat för ringmärkning, livet i kollektiv och långa arbetsdagar i naturen.

Läs mer:
Så fungerar ringmärkning.
Dagbok från Ottenby fågelstation.