Intervju med fågelexperten Lars Imby

Lars Imby fotograferar gäss i Hjälstaviken. Foto: Kjell Bergqvist

Lars Imby i färd med att fotografera gäss i Hjälstaviken. Foto: Kjell Bergqvist

Vinn Lars Imbys bok ”Svenska fågelboken”! Tävlingen pågår till den 30 april 2013.

Lars Imby är en känd profil i fågelsverige. Inte bara för hans flera handböcker, varav den första kom redan 1985. Han har också utbildat tusentals svenskar i fågelskådandets konst genom sina många kurser och exkursioner för Studieförbundet, Naturskyddsföreningen och Svenska Turistföreningen. Denna folkutbildning har han ägnat sig åt sedan 70-talet. Under många år på halvtid bredvid sitt jobb som biolog på Naturhistoriska riksmuseet, men på senare tid som en extra inkomst under pensionen.

Just nu är han aktuell med sin nya version av ”Svenska fågelboken”. Förra utgåvan kom för drygt tio år sedan och på den tiden hinner det hända en hel del i ett lands fågelfauna. Nya arter häckar, andra har blivit mer sällsynta och nya rön har framkommit. Men den största skillnaden är att den här versionen är lite tjockare, med fler bilder och lite mer fakta om de svenska fåglarna. Med betoning på svenska. Boken är inget allomfattande verk för svenska skådare och det är Lars Imby själv den första att berätta.

"Svenska fågelboken" av Lars Imby finns ute nu. Vår recension kommer snart.

”Svenska fågelboken” av Lars Imby finns ute nu. Vår recension kommer snart.

– Boken vänder sig främst till nybörjare då många tycker att till exempel ”Fågelguiden” är för komplicerad. Jag har märkt under mina kurser att nybörjare gärna vill ha fotografier på arterna. Målningar kan ibland vara lite överdrivna och svåra att jämföra med i verkligheten. Dessutom har vi med ett avsnitt om fågelägg eftersom det är något som folk hittar ibland och vill kunna artbestämma. Ett tag var det känsligt att ha med äggbeskrivningar i fågellitteratur, men det har svängt nu.

Lars Imby har som sagt lång erfarenhet av att leda nybörjare bland artbestämningar och har bråda dagar under årets varmare månader. Förutom inomhuslektioner blir det många exkursioner i närområdet i norra Stockholm, för att visa upp fågellivet för kursdeltagarna. Även om det fortfarande framför allt är äldre personer som går kurserna är det en mer brokig skara nu än för 40 år sedan. På den tiden visste allmänheten knappt vad en fågelskådare var, men idag är skådarna betydligt fler och intresset har blivit bredare.

Vad har fått intresset att öka så pass mycket tror du?
– Jag tror att det blivit lite modernt. Många jagar arter genom att kolla på Svalan eller larm via BMS och Bird Alarm och det har också blivit betydligt vanligare med kvinnliga skådare. Där har föreningen Rapphönan betytt väldigt mycket. De anordnar ju även fågelresor enbart för kvinnor nu.

Tror du att det ökade informationsflödet ökat intresset för skådningen?
– Ja, det har blivit mer lättillgängligt nu. Det går ju till exempel enkelt att kolla upp vad som setts vid en viss fågellokal en specifik dag.

Förutom kurserna är Lars Imby sedan 1980 en flitigt anlitad guide på naturresor. Som biolog har han koll på det mesta i naturen, men han har fåglar och fjärilar som expertområden. Som fågelexpert har han anlitats av Sveriges Ornitologiska Förenings resebyrå Avifauna för resor till framför allt fjällen och Gotland, men ibland även till Öland. Fjällresorna till Abisko har han lämnat över till yngre förmågor vid det här laget, men Gotland och Öland besöker Lars fortfarande regelbundet både som guide och privat. På Gotlandsresorna börjar de på Karlsö och täcker sedan in i stort sett hela Gotland. Eftersom det är resor för folk som har viss erfarenhet av skådning blir det även en del avstickare när det kommer intressanta larm och sammanlagt har det blivit en hel del arter i Sverige för Lars. Den berömda stensvalan på Öland i november 2012 blev faktiskt hans 400:e Sverige-kryss innan den långväga gästen togs av en sparvhök.

Hur fungerar det att livnära sig på att vara fågelguide?
– Det går i stort sett inte. Pelle Holmberg som jag brukar jobba med livnär sig på det, men det är väldigt svårt. Att guida för Avifauna innebär till exempel väldigt mycket jobb eftersom man måste fixa med allt själv. Det är inget man blir rik på, men man får ju resa själv.

Det sociala skådandet vid Järvafältet är något Lars Imby uppskattar. Foto: Erik Hansson

Här, vid ”30 m-kärret” på  Järvafältet i norra Stockholm, brukar skådandet bli väldigt socialt. Foto: Erik Hansson

Och även om Lars Imby uppskattar skådningen i hemmatrakterna och det sociala skådandet som till exempel är vanligt på Järvafältet i närheten av där han bor så är det när han pratar om resor utomlands som han lägger i en högre växel. Ofta blir det två längre resor per år och Sydamerika är ett kärt resmål med favoritfamiljen kolibrier. I februari var han i Japan och kollade på jättehavsörnar och tranor och nästa vinter blir det en resa till Kambodja. Det är i stort sett bara Nya Zealand som saknas bland hans resmål.

Lars Imby må ha en särskild vurm för att lära nybörjare skådandets tjusning, men med 400 Sverigearter och snart 6000 i världen är han själv en av Sveriges främsta fågelskådare. Han har en större erfarenhet än de flesta, oavsett om det gäller häpnadsväckande rariteter eller att få en nykläckt skådare att ta sina första stapplande steg i en ny hobby.