Gå till innehållet

Inga belägg för att kompensation för exploatering fungerar

Botniabanan drogs genom Natura 2000-områden vid Umeälvens utlopp där mängder av fåglar häckar. Som kompensation skyddades och restaurerades andra områden och mat placerades ut till rastande fåglar.. Foto: Dag Lindgren, CC BY-SA 3.0.

Det blir allt vanligare att det görs så kallade kompensationsåtgärder när natur exploateras. Det kan till exempel handla om att anlägga en våtmark för att kompensera för ett vägbygge genom ett naturområde. Men en ny genomgång av tillgänglig forskning visar att det inte finns några vetenskapliga stöd för att det fungerar.

–­ Tanken är att den som orsakar förluster av biologisk mångfald eller ekosystemtjänster genom olika typer av exploatering ska kompensera för denna förlust, genom att förbättra för biologisk mångfald på en annan plats. I teorin är det bra men då gäller det att man vet att kompensationsåtgärderna fungerar, säger Erik Öckinger, forskare vid SLU och en av författarna bakom studien som publicerats i Biological Conservation.

När han och hans kollegor från SLU, samt forskare från Uppsala universitet och Greensway gick igenom de 40 studier som kunde hittas om ekologisk kompensation så var det ingen av dem som hade mätt vilken biologisk mångfald eller vilka ekosystemtjänster som förlorats genom exploateringen. Istället hade kompensationsåtgärderna jämförts med andra platser som antingen motsvarande vad som ville uppnås eller förhållandena innan kompensationen.

– Vi hittade inga bevis för att den förbättringen för biologisk mångfald som sker i kompensationsåtgärden faktiskt kompenserar för förluster i samband med exploateringen, eftersom förlusterna aldrig beräknades, skriver forskarna i sin slutsats.

– Då är det omöjligt att veta om kompensationsåtgärderna är tillräckliga eller inte, säger Erik Öckinger.

Trots det bristande vetenskapliga stödet blir ekologisk kompensation allt vanligare. Det används i över 50 länder och påstås vara ett verktyg för att hindra förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Men så behöver alltså inte vara fallet. För att vara säker på om kompensationsåtgärder har effekt anser forskarna att det bör ske systematisk och långsiktig uppföljning och att det ställs som krav av myndigheterna (ofta länsstyrelsen). Dessutom behöver datan från uppföljningarna göras öppet tillgängliga och fler studier inom området göras.

Tillåtelse att förstöra?

Förutom att det vetenskapliga stöder för ekologisk kompensation är obefintligt så finns det även annan kritik mot systemet:

– En central och internationellt debatterad fråga relaterad till ekologisk kompensation, är huruvida möjligheten att kompensera kan leda till godkännande av projekt som annars inte skulle ha tillåtits och där flera menar att ekologisk kompensation ger “licence to trash” eller tillåtelse att förstöra. Denna problematik har också lyfts som ett problem i relation till svenska fall. En annan vanlig kritik som framförs är att policyn medger förluster i nutid i utbyte mot osäkra vinster i framtiden, skriver Johanna Alkan Olsson och Helena Hanson vid Centrum för miljö och klimatforskning på Lunds universitet i tidningen Biodiverse.

Källor: Biological Conservation, Biodiverse och SLU

Mer att läsa