Jimmie Lindell och Linda Gustafsson har dragit igång projektet Sveriges späckhuggare.
Linda Gustafsson och Jimmie Lindel vill samla in information om Sveriges späckhuggare. De behöver allmänhetens hjälp och tipsar Natursidans läsare om var det finns störst chans att se de svartvita valarna i svenska vatten.
Sverige får på västkusten mer eller mindre regelbundet besök av späckhuggare, den senaste sågs den 8 februari 2019. Men det har inte varit någon som försöker ta reda på vilka de är och loggar deras besök. Förrän nu.
I höstas började nämligen marinbiologerna Linda Gustafsson och Jimmie Lindell fundera på om det inte skulle gå att kartlägga späckhuggarna som kommer på Sverigebesök. Deras tankar landade i att dra igång det ideella projektet med det logiska namnet “Sveriges Späckhuggare“.
– Syftet med projektet är att med hjälp av allmänhetens observationer, foton och videor logga de späckhuggare som nästan årligen kommer in i svenska vatten. Vi loggar bland annat deras besök, antal, plats med mera. Vi jobbar också med att försöka identifiera de individer som vi med hjälp av bilderna känner igen, berättar Linda Gustafsson.
Späckhuggare kan kännas igen på sina ryggfenor. Foto (från Nordamerika): Jimmie Lindell
Hon har har de senaste åren jobbat ideellt med lokala havsfrågor (västkusten) inom Naturskyddsföreningen och Havsnätverket Väst. Jimmie Lindell har en stor passion för späckhuggare sedan han var liten. Han gjorde sitt masterarbete om de residenta späckhuggarna i nordvästra USA, och deras beteende. Nu är det “Sveriges” späckhuggare som är i fokus.
– Vi har en tidslinje som går tillbaka till 80-talet, där vi har hittat information från media, Facebook och valar.se. Syftet med att logga deras besök är att så småningom kunna sammanställa detta, och då vill vi såklart få med så många observationer som möjligt, och jobbar därför med att gå ut till allmänheten om att vi finns, förklarar Linda Gustafsson.
En flock som återkommer
Späckhuggarna identifieras oftast på ryggfenorna och kan även jämföras med ID-kataloger från bland annat Norge, Island och de brittiska öarna. Duons ideella arbete har redan burit viss frukt.
– Hittills har vi identifierat en grupp, som kommer in till våra vatten nästan varje år, sedan några år tillbaka. En av hannarna i gruppen har en skadad ryggfena, som lätt känns igen även i den mest pixliga av mobilkameror. I den gruppen har vi också identifierat minst fyra individer till, som vi nu känner igen på många av de bilder och videor som finns på gruppen, säger Linda.
Eftersom ingen har grävt i vart späckhuggarna kommer ifrån har man länge tagit för givet att gruppen kommer från Norge, men dessa individer finns inte i den norska ID-katalogen, och de norska forskarna har inte sett dem förut.
– Med lite detektivarbete och jämförelse med bilder och videor har vi däremot hittat dem väster om Danmark! “Vår” grupp späckhuggare verkar med andra ord höra till en population som lever längre ut i Skagerrak och/eller Nordsjön. Spännande! utbrister Linda Gustafsson.
Behöver allmänhetens hjälp
Även om andra grupper som kommer in tyvärr är svårare att identifiera så har deras arbete med att skapa en “svensk” ID-katalog, som gör det lättare att identifiera individer som ses i våra vatten, men för att lyckas behöver de få in rapporter från allmänheten.
En flock späckhuggare som återkommer till Sverige har identifierats och kan nu kännas igen. Foto (från Nordamerika): Jimmie Lindell
De har också ett samarbete med Svante Lysén, på Göteborgs Naturhistoriska museum, som är en av de som ligger bakom nätverket valar.se. Kontakter har också tagits med andra aktörer längs västkusten som ibland får syn på späckhuggarna, och som de gärna vill ha kontakt med. Förutom det är Linda och Jimmie “superspända” på att späckhuggarsäsongen ska komma igång igen framåt våren.
Apropå det – var, när och hur har man störst chans att uppleva späckhuggare i svenska vatten?
– Det görs sporadiska observationer av späckhuggare egentligen hela året om, men flest observationer görs maj-augusti. Man tror att de då följer fisken, antagligen makrill, in mot svenska kusten. Många av observationerna som görs är av folk i båt, som fiskare, seglare, Kustbevakningen och fågelskådare med kikare och kameror. Tillhör man någon av dessa har man helt klart oddsen på sin sida! Håll utkik efter svarta ryggfenor!
De flesta observationerna görs i området utanför Lysekil, Måseskär med omnejd, men också både norr och söderut. Det verkar som om en del av dem kommer via Skagen, för att ta en sväng runt västkustens fiskeområden, och sedan tillbaka igen.
Har ni någon uppfattning om det kommer allt fler späckhuggare på besök?
– Väldigt svårt att veta. Eftersom alla observationer görs av allmänheten och det inte finns någon organiserad övervakning av späckhuggarna, baseras ju datan på att observationerna rapporteras in. De besök som vi kan logga visar med andra ord bara vad folk har sett och rapporterat, och inte hur frekvent späckhuggarna egentligen kommer hit. Med hjälp av inrapportering till valar.se och media har vi kunnat logga ganska många besök de senare åren, men det kan bero på att fler människor befinner sig på havet, att fler har bättre kameror/mobilkameror och att man snabbt kan kommunicera vad man har sett via till exempel sociala medier. Kanske har kunskapen om att man kan rapportera in observationer via till exempel valar.se också ökat, vilket gör att fler observationer rapporteras in.
Ungefär hur många späckhuggarobservationer görs per år i Sverige?
– Det kan variera jättemycket, men vi har kunnat logga i snitt cirka 3-5 observationer per år. I några fall stannar en grupp i samma område och observeras flera gånger, eller dyker några dagar senare upp någon annanstans längs kusten. I år har vi redan fått in en första rapportering om en grupp utanför Lysekil, så vi hoppas självklart på fler nu längre fram i vår, avslutar Linda Gustafsson.
Har du sett en späckhuggare? Hör av dig till Sveriges späckhuggare, antingen via Facebook (Sveriges Späckhuggare) eller via sverigesspackhuggare@gmail.com
