Historien om hur en ny uggla upptäcktes

Läs om fler nyupptäckta arter här.

En natt i mars 2013, i Al Hajar-bergen i Oman, var René Pop och Magnus Robb ute och försökte spela in och fotografera blek dvärguv för deras nya bok ”Undiscovered owls” (som för övrigt har illsutrationer av svensken Håkan Delin). Det är en väldigt tystlåten uggla och därmed väldigt svår att spela in eftersom man måste befinna sig nära för att få ett klart ljud. Den här natten hade Magnus Robb valt rätt träd att spela in vid. När han hörde att de bleka dvärguvarna flugit bort från trädet gick han för att lyssna på inspelningen och där och då inleddes ett halvår långt intensivt projekt.

Omani Owl. Foto: Sound Approach

Den nyupptäckta Omani Owl. Foto: Arnoud van den Berg, Sound Approach

På inspelningen hördes nämligen en annan uggla. Ljudet påminde något om slaguggla, men inte likt någon av de ugglor som kan hittas i Oman. Möjligen kunde även ett svarsläte höras på inspelningen, men trots fyra nätters fortsatta inspelningar och letande hittade Magnus och René inga fler tecken på var det mystiska ljudet kom ifrån.

Sista natten innan de var tvungna att lämna Oman spenderade de återigen i fält. De behövde vara på flygplatsen innan grynigen så det blev en tidig natt i bergen. Ungefär 30 minuter innan de tvingades lämna platsen hördes lätet igen och betydligt närmre den här gången. Magnus och René tvingades plågsamt nog åka ifrån platsen medan ugglan fortfarande hoade, men nu hade de åtminstone en bättre inspelning av ljudet

Omani Owl. Foto: Aound Approach

Omani Owl. Foto: Arnoud van den Berg, Sound Approach

En månad senare återvände personer från förlaget Sound Approach till samma plats och spenderade återigen flera nätter utan att höra något. Men så en natt spelade de upp det inspelade lätet och fick ett svar. De körde försiktigt i riktning mot ljudet och spelade upp lätet igen. Den här gången fick duon för första gången se sin upptäckt. På 40 meters håll, upplyst av en ficklampa, sågs vad som skulle döpas till Omani Owl (omanuggla). Tyvärr stannade den inte tillräckligt länge för att fångas på bild, men nu visste de åtminstone att det var en uggla och inte något djur som de hört under nätterna.

Det skulle dröja nästan en månad till och ytterligare fem nätters letande innan ugglan fångades på bild. Mängder med timmar spenderades sedan med att få bättre bilder på omanugglan både sittandes och i flykt, men teamet höll sin upptäckt hemlig. Tills nu.

Efter att ha tagit ytterligare bilder och gjort fler inspelningar har Sound Approach nu offentliggjort sitt fynd och nyheten har snabbt spridit sig bland fågelskådare.

Vi tog kontakt med Magnus Robb på Sound Approach för att få reda på mer om upptäckten.

Hur många olika individer har ni upptäckt och är området tillräckligt stort för att rymma flera revir?
– Än så länge har vi upptäckt minst sex individer i minst tre, men möjligen fyra revir, allt inom fem kilometer från varandra.

Har ni frågat lokalbefolkningen om de hört omanugglan tidigare?
– Minst en lokal herde kände till ugglan så vi är inte de första som ser den, men de första som observerar den i forskningssammanhang.

Bilder, beskrivningar och inspelningar av ugglan har nu skickats för påseende av experter och teamet hoppas naturligtvis att den ska godkännas så att Omani Owl (Strix omanensis) blir en etablerad ny art och samtidigt en synnerligen effektiv marknadsföring av deras kommande bok ”Undiscovered Owls”.

Källa och mer information: Sound Approach