Gynnar verkligen troféjakt djurlivet och lokalbefolkningen i Namibia?

Afrikansk elefant. Foto: Niclas Ahlberg 

Hur väl fungerar egentligen systemet med troféjakt som ett sätt att bevara djurlivet under parollen ”if it pays it stays”? Mongabay har gjort en stor granskning av reservatet Nyae Nyae i nordöstra Namibia som brukar nämnas som ett framgångsrikt exempel. 

I Namibia hanteras 82 naturområden av lokalsamhällen. Av dessa har ungefär två tredjedel jakträtt. I dessa områden är det tillåtet för lokalbefolkningen att jaga för att få mat, men också att sälja jakträttigheterna till troféjägare. Tanken är att pengarna från den kommersiella jakten ska stanna i de lokala samhällena och att jakten samtidigt ska bidra till att hålla arterna i balans, men så fungerar det inte alltid i praktiken.

LÄS ÄVEN: • Troféjakts bidrag till afrikanska länder kraftigt överdriven

Mongabay har besökt reservatet Nyae Nyae i nordöstra Namibia – ett av de första som bildades och som ofta nämns som ett framgångsrikt exempel på hur jakt kan gynna lokalsamhällena. Med sina nästan 9 000 kvadratkilometer området tidigare kallats ”Afrikas Eden”. Här lever folket San och de undrar numera hur det kan komma sig att så lite av intäkterna kommer tillbaka till lokalsamhället när Nyae Nyae de senaste 20 åren har haft de största jakträttigheterna i landet och som ger intäkter på ungefär 430 000 dollar. 2018 fick det till exempel skjutas 1300 däggdjur och fåglar, inklusive nio elefanter, nio bufflar, tre leoparder och en giraff.

Trots det är San-folket i Nyae Nyae fattiga och lever på gränsen till svält. I början, åren efter 2003, fungerade systemet bra för lokalbefolkningen och det inspirerade liknande lösningar på andra håll. Men när huvudkontoret för Nyae Nyae flyttade 2009 började det plötsligt bli allt mindre pengar över till de lokala samhällets sociala program och bevarandeåtgärder.

Allt färre från San-folket involverades i bevarande-projekten och utbetalningarna till lokalbefolkningen blev allt mer sällsynta. Enligt Mongabays artikel ledde detta till att det tjuvjagades allt mer i området för att få tag på mat.

LÄS ÄVEN: • Intervju med WWF:s globala chef för artprogram

Samtidigt fylls årligen jaktkvoten på elefanter och andra djur som troféjägare betalar stora pengar för. Det har lett till att antalet elefanter i området minskat från 1797 stycken 2015 till bara 603 år 2017. Liknande fall rapporteras nu från flera andra områden och jaktorganisationen NAPHA slog för fyra år sedan larm om att det fanns så oroväckande få elefanttjurar kvar i Caprivi-regionen, som använder samma metod för att beräkna antal vilda djur som i Nyae Nyae.

Samtidigt rapporterar myndigheterna om att den så kallade Community-based Natural Resource Management (CBNRM)-metoden som ska gynna lokalbefolkningen också gynnar djurlivet. Enligt Mongabays granskning är många högt uppsatta personer på myndigheterna starka förespråkare för troféjakt och för CBNRM-metoden.

Mongabay har även pratat med naturvårdare, guider, lodge-ägare och tidigare anställda vid Ministry of Environment and Tourism. De ger alla samma bild: det är numera svårt att se djurliv i stora mängder i Namibia. En av huvudanledningarna förutom den ständigt pågående troféjakten var den svåraste torkan på 30 år, som drabbade Nambibia mellan år 2013 och 2016. Under den här tide släppte myndigheterna på kontrollerna av jakten vilket ledde till ett okontrollerat jakttryck på ett redan hårt ansatt djurliv.

Den officiella versionen av den här bevarandemetoden tycks inte stämma överens med verkligheten.

Källor: Mongabay och National Geographic

Här är grafik som visar skillnaden mellan observerade arter och uppskattningar: