Gröna korridorer behövs för att stoppa förlusten av biologisk mångfald

Faunapassage i form av en bro över en åttafilig motorväg i Singapore – ett exempel på sammanlänkning mellan naturområden. Foto: Benjamin P. Y-H. Lee (University of Kent).

Skyddade områden behöver vara sammankopplade för att bevara den biologiska mångfalden. Isolerade naturreservat är betydligt mindre effektiva. Det framgår av studier på området, som sammanfattas i en ny guide från Internationella naturvårdsunionen (IUCN).

– Det är ingen hemlighet att förstörelse av livsmiljöer och fragmentering är de största faktorerna bakom förlusten av biologisk mångfald i världen och klimatförändringarna gör det bara värre, skriver Jodi Hilty, huvudförfattare bakom rapporten, i en artikel hos Mongabay.

Forskare har varnat för detta i årtionden men hittills har det inte gjorts tillräckligt för att stoppa den negativa utvecklingen. En viktig metod är att arbeta med effektivare tillämpning av gröna korridorer som sammanbinder naturområden och underlättar för arter att förflytta sig mellan lämpliga livsmiljöer. IUCN skriver i sin ”Guidelines for conserving connectivity through ecological networks and corridors” att det är ”av största vikt” att världen tar fram ett globalt upplägg för hur man kan bevara sammanlänkade naturområden för att bevara den biologiska mångfalden.

Ett isolerat naturreservat kan vara viktigt för att bevara arter i ett visst område. Men arterna är känsliga för förändringar utan sammanlänkad natur. Det isolerade naturreservatet kan till exempel förändras genom att den globala uppvärmningen påverkar växtligheten eller att allt frekventare extremväder får stormar att fälla mängder av träd eller att fler bränder i ett torrare klimat ändrar naturen i reservatet. När det händer finns det en risk för att arterna i reservatet inte längre kan leva där. Utan sammanlänkad natur och gröna korridorer till nya lämpliga livsmiljöer har djur och växter ingenstans att förflytta sig och kommer då att dö.

Om det till exempel är för långa avstånd mellan gamla skogar kommer arter som kräver en sådan miljö inte överleva när deras gamla skog avverkas eller förändras av den globala uppvärmningen. Hindren kan också bestå av vägar, staket, städer eller annan exploatering som gör det svårare för djur att hitta en partner, söka efter mat eller fly undan förändringar i livsmiljön. Om det däremot finns spridningskorridorer mellan naturreservat ökar chansen för dem att överleva.

Det är budskapet i IUCNs nya ”guide till att bevara sammanlänkning genom ekologiska nätverk och korridorer” som också ger förslag för hur sådana gröna korridorer kan utformas. Framför allt behöver även dessa sammanlänkande områden få långvariga skydd från exploatering och de behöver kontrolleras så att skyddet efterlevs.

Ett annat problem för många djur som behöver stora områden är att det finns väldigt få sådana områden kvar som inte redan är fragmenterade.

För att stoppa den sjätte massutrotningen av arter är dessa gröna korridorer av sammanlänkade naturområden en av flera nödvändiga lösningar, skriver Jodi Hilty, som också är chefsforskare vid Yellowstone to Yukon Conservation Initiative.

LÄS ÄVEN:
Viltolyckor ökar kraftigt – vägtunnlar för djur effektiva
Ny studie: Viltövergångar viktiga för stora däggdjur

Källor: IUCNs ”Guidelines for conserving connectivity through ecological networks and corridors” och Mongabay