Från mystisk vit cigarr till stort drag i Västmanland

En skog av tubkikare vid Lövsta i Asköviken. Foto: Janne Virking

En skog av tubkikare vid Lövsta i Asköviken. Foto: Janne Virking

Niclas Lignell vaknade tidigt på söndagsmorgonen den 28 april 2013. Han hade ett digert schema under dagen, men det fina vädret gjorde att han ändå bestämde sig för att ta en tur till det lättåtkomliga Lövsta i Askövikens västra del. Niclas bestämde sig för att försöka få bra bilder på de fiskgjusar som fiskade i området. När han sedan lämnade gömslet hörde han plötsligt ett läte ovanför huvudet. Det fick honom att associera till en vadare i släktet calidris, men ändå inte. Han fick snabbt syn på fågeln som nu flög alldeles ovanför honom och ut på strandängen där den sedan landade.

– Jag hann få några bilder i landningsmomentet. Lätet plus de något difusa bilderna i kameradisplayen fick mig snabbt att tänka på beckasinsnäppa – men det kan inte vara möjligt, säger Niclas Lignell.

Större beckasinsnäppa i Asköviken. Foto: Jörgen Lindberg

Större beckasinsnäppa i Asköviken. Foto: Jörgen Lindberg

När klockan var 08:50 ringde han till några personer för konsultation. Var och en av dem var ganska säker på att det var en beckasinsnäppa som landat på maden ungefär 70 meter bort. Precis då kom Penti Tatti ut på spången och tillsammans började de eftersöka den förmodade rariteten. Efter cirka fem minuter hittade de den igen och kunde känna sig säkra på att det var en beckasinsnäppa. Frågan är bara om det var den sällsynta större beckasinsnäppan eller den ännu mer sällsynta mindre varianten?

– Lätet jag hört och beskrivit för några vänner uteslöt inte mindre beckasinsnäppa utan talade snarast för den och vi såg den ganska korta stunder mellan tuvorna, berättar Niclas Lignell.

När artbestämningen var så här säker larmades arten ut. Det betyder att några tusen av Sveriges fågelskådare som är anslutna till Club300 får ett sms med uppgifter om art, plats och eventuell ytterligare information. Niclas larmade ut mindre beckasinsnäppa, men markerade artbestämningen som osäker och skrev att fågeln bevakas. Här kan det vara värt att påpeka att den större beckasinsnäppan, som normalt sett hittas i Nordamerika eller östra Sibirien, har setts i Sverige 19 gånger tidigare varav två gånger på 2010-talet, men det var nio år sedan den sågs på annan plats än Skåne eller västkusten. Den mindre beckasinsnäppan blev däremot Sveriges 502:e art när den upptäcktes för första gången i september 2012. Därför var intresset stort oavsett vilken beckasinsnäppa det var.

Det brukar räcka med en handfull parkeringsplatser vid Lövsta. Så var inte fallet söndagen den 28 april 2013. Foto: Johan Karlsson

Det brukar räcka med en handfull parkeringsplatser vid Lövsta. Så var inte fallet söndagen den 28 april 2013. Foto: Johan Karlsson

Det dröjde inte länge förrän de första skådarna började anlända. Problemet var bara att fågeln hade gått och gömt sig. Det var först när ett 50-tal skådare var på plats som den kom fram igen bakom en tuva och visade upp sig fint på 50-75 meters håll. Trots det nära avståndet och så många skådare så var det fortfarande oklart om den var mindre eller större. Det var först på eftermiddagen, när fågeln fotograferats av åtskilliga tillresta och även dess läte dokumenterats som skådarvärlden enades om att det var en större beckasinsnäppa.

Under dagen hade över 400 personer varit på plats och enligt Niclas Lignell själv har ”alla skött sig exemplariskt”. Huvudpersonen själv fick ta emot en hel del ryggdunkar och kunde lägga till ett tungt fynd till sin tidigare lista av upptäckter som exempelvis bergstaigasångare, jungfrutrana och fjälluggla (vid två tillfällen).

Ännu en bild på den större beckasinsnäppan. Foto: Erik Adam Johannes Berg

Ännu en bild på den större beckasinsnäppan. Foto: Erik Adam Johannes Berg

Men det hade kunnat bli en annan huvudperson under helgens drag. Redan under lördagen var Johan Karlsson på plats i Asköviken och såg en ”vadare flyga förbi med cigarrformad kil på övergumpen”. Han bläddrade i fågelskådarnas bibel ”Fågelguiden” och såg att det stämde för svartsnäppa under sitt första kalenderår, vilket inte var aktuellt i april.
– Jag såg då att beckasinsnäpporna också hade en liknande övergump men slog tanken ur huvudet och drog slutsatsen att jag troligtvis sett fel. Det hela gick väldigt snabbt och vi var på väg därifrån och sen tänkte vi inte mer på den, säger Johan Karlsson.

Hur reagerade du när du sedan såg larmet om beckasinsnäppan dagen efter?
– När jag nåddes av larmet på morgonen insåg jag att jag troligtvis varit för feg som inte rotade vidare efter fågeln jag såg, men det löste sig gott ändå och Niclas Lignell är mer värd den upptäckten än jag så jag lyfter på hatten och lovar mig själv att aldrig vara feg igen.

Ett stort tack till Niclas Lignell, Johan Karlsson, Jörgen Lindberg, Janne Virking och Erik Adam Johannes Berg för hjälpen med den här artikeln.

Erik (4858 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!