Gå till innehållet

Bikupor konkurrerar med vildbin i städer – guide till svenska biodlare

Ännu en studie visar att honungsbin utgör en betydande konkurrens för vildbin. Samtidigt släpps en ny guide med råd till biodlare i Sverige som inte vill missgynna vildbin.

Att honungsbin kan innebära en svår konkurrens för vildbin har bekräftats i studier från bland annat Australien,  USA och Frankrike. Nu har forskare i Kanada kommit fram till ett liknande resultat.

Den nya studien gjordes i Montréal i Kanada och använde data från en stor inventering av bin i staden från 2013. Då fanns det 238 bikupor i staden. 2020 gjordes det en ny inventering och under de sju åren som gått hade det blivit väldigt populärt med bikupor. Antalet hade ökat till nästan 3 000 och forskarna kunde därmed se vilken effekt som honungsbin har på vildbin i stadsmiljön.

– Sammantaget fann vi ett negativt samband mellan stadsbiodling, pollentillgång och artrikedom hos vilda bin. Vi fann också att förekomsten av honungsbin hade starkast negativ effekt på artrikedomen av små vilda bin (under 2,25 mm), skriver forskarna i sin rapport.

I områden där det tillkommit många bikupor hade antalet vildbin minskat som mest och effekten syntes tydligast hos de minsta biarterna. Anledningen till det är att små arter inte rör sig så stora avstånd i landskapet och därmed är mer känsliga för konkurrens. Många vildbiarter är beroende av mat inom bara några hundra meter medan humlor kan röra sig 1-2 km för att leta föda.

Jämfört med andra storstäder har inte Montréal någon extrem täthet av bikupor. 3 000 stycken utspridda på stadens 431 kvadratkilometer ger ett snitt på nästan 7 bikupor per kvadratkilometer. I Paris finns det i snitt 6,5 bikolonier per kvadratkilometer, i Bryssel 15 och i London 10/km2.

Råd för svenska biodlare

Samtidigt som den kanadensiska studien bekräftar tidigare studier skickar Jordbruksverket ut ett pressmeddelande där de skriver att forskningen förvisso “överlag är samstämmig om att konkurrens om föda uppstår vid höga tätheter av honungsbin”, men att Sverige har lägre täthet av bisamhällen jämfört med andra europeiska länder och “därmed också risken för negativ konkurrens”.

Med tanke på att antalet honungsbin i Sverige har ökat med 60–70 procent bara sedan år 2000 presenterar dock Jordbruksverket en rad tips om hur man kan minska konkurrensen i en ny broschyr. Bland annat rekommenderas att
• Bikupor hålls mer än 1 km från naturreservat och nationalparker
• Biodling i städer bör “hållas på en begränsad nivå”
• Man bör odla fler lämpliga blommande växter i närheten av bikupan om möjligt

– Friska bin och lagom stora bigårdar kan både öka honungsskörden per samhälle och minska riskerna för vilda bin. Det är också viktigt att vara återhållsam med biodling nära naturreservat och nationalparker med rödlistade biarter, sammanfattar Björn Gustavsson, rådgivare inom biologisk mångfald och bihälsa på Jordbruksverket.

Men för den som vill gynna den biologiska mångfalden finns det effektivare metoder än att skaffa bin, berättar Thorsten Rahbek Pedersen, enhetschef på Jordbruksverket:

– Den som vill göra en insats för den biologiska mångfalden kan i många fall göra större nytta genom att exempelvis så eller plantera bivänliga växter, sätta upp bihotell eller låta gräsmattan gå i blom, än genom att skaffa en kupa med honungsbin. Stora bigårdar i stadsmiljö med stor andel hårdgjorda ytor bör begränsas med hänsyn till mängden blomresurser.

Källor: Peer J och Jordbruksverket

Mer att läsa