Fågelskådning med enbart muskelkraft – en rörelse som växer

Annika Rastén och hennes cykel, som hängt med henne i 25 års tid. Foto: Annika Rastén

Det blir allt fler som ägnar sig åt fågelskådning där enbart cykel eller den egna kroppen är transportmedel. Det kallas för ekoskådning och Annika Rastén är en hängiven anhängare till detta sätt att uppleva fåglar.

Det sker allt oftare att fågelskådare tar upp och diskuterar hobbyns påverkan på klimatet. Är det motiverat att flyga utomlands för att titta på fåglar trots de utsläpp det ger upphov till? Är det ens motiverat att köra bil långt i Sverige för att uppleva en ny fågelart?

LÄS ÄVEN: • Karta över Sveriges bästa platser för fågelskådning

Samtidigt som diskussionerna lyfts växer det också fram en rörelse som delvis är ett svar på klimatkrisen – ekoskådarna. Det är en grupp fågelskådare som vill ”röra sig så miljövänligt som möjligt i naturen”. De regler som har satts upp är enkla och tydliga. Utgångspunkten är där du bor. Du får enbart ta dig till fågeln med muskelkraft. Cykling, promenad, simning, skidåkning och paddling är tillåten, men inte buss eller tåg och faktiskt inte heller elcykel. Gruppens grundare och administratör är fågelskådaren Annika Rastén.

Allt mer miljövänligt fågelskådande
– Intresset för ekoskådning växer! När jag startade gruppen för ett par år sen var vi cirka 20 medlemmar, men nu är vi över 100 medlemmar i gruppen. Det verkar som att allt fler får upp ögonen för det tokiga i att bidra till miljöförstöring och klimatproblem när man ska ägna sig åt sin naturhobby, berättar hon.

”När en gulhämpling hittades en mil hemifrån den 24 maj 2018 hade jag dragit på en pungmes och befann mig 5 mil därifrån. Så det blev en ”liten” omväg på hemvägen och totalt 12 mil cykling den dagen, men så fick jag se såväl pungmes som gulhämpling och fjällpipare!” Foto: Annika Rastén

Förutom de som är aktiva i ekoskådningsgruppen på Facebook så finns även flera andra initiativ till miljövänligt fågelskådande. Nationalcykelrallyt till exempel. Pär Lydmarks initiativ där Sveriges fågelskådare uppmanas att räkna arter som ses från cykelsadeln eller på promenaden under en veckas tid och sedan gärna skänka en slant till naturvårdsprojekt för fåglar. Ett annat exempel är att när Upplands Fågelskådare har så kallade fågelrallyn där det gäller att se så många arter som möjligt under en viss tid, brukar de ha en ekoklass, där förvisso även kollektivtrafik räknas. Liknande initiativ finns även på andra håll.

LÄS ÄVEN: • Natursidans guide till fågelskådning

Annika Rasténs egen ekoskådning inleddes i slutet på 1990-talet. Då körde hon på rätt hårt i några år och cyklade bland annat från sitt hem i Uppsala till Hjälstaviken ett par gånger, vilket då blev 8 mil på en dag. Därefter blev det ganska många år då det framför allt skådades med bilägande vänner.

– Men från och med år 2015 satsar jag återigen för fullt på ekoskådning och nu sker nog över 90 procent av min skådning till fots eller med hjälp av cykel eller skidor.

Det har gett resultat. Inför 2016 satte hon upp målet att se/höra 200 arter med endast cykeln som transportmedel och det lyckades. Hon kom upp i 208 arter.

LÄS ÄVEN: • Arttrampet 2015 sprider intresset för miljövänligt fågelskådande

”Största hotet under ekoskådning är lynnigt väder. Under längre turer är regnkläderna alltid nerpackade i cykelväskan men när åskmoln tornar upp sig, som här vid Vendelsjön den 9 juli 2016, är det bäst att cykla hemåt innan det brakar loss”. Foto: Annika Rastén

– Taggad av det så satte jag 210 arter och minst 300 cyklade mil som mål för 2017 och det lyckades det med! Jag kom upp i prick 210 arter och det blev totalt 340 mil på cykeln under året. Jag började cykla redan i januari för att hänga in till exempel hökuggla och strömstare. Under våren och hösten cyklade jag i regel ut till kusten eller till Ledskär varje helg. Det blev 8-10 mil per helg och utöver det även en hel det mitt i veckorna.

Gäller att tänka positivt
Det kan låta väldigt jobbigt med så långa cykelturer, men Annika Rastén menar att det gäller att försöka se möjligheterna istället för begränsningarna.
– Många tänker nog genast på hur tungt och svettigt det verkar vara att cykla X antal mil och hur klumpigt det måste vara att frakta all skådarutrustning på cykel. Men givetvis börjar man inte med att cykla 10 mil på en dag utan man får bygga upp sin kondition och sin mentala ork successivt. Man kan ju sätta upp som ett första mål att all skådning inom en mils radie från hemmet ska ske till fots eller per cykel. Sen utökar man den där radien vartefter man får bättre styrka och kondition.

Även på vintern går det att ekoskåda. Cykla bara försiktigt när det är halt. Foto: Annika Rastén

Hon tycker inte heller att man ska stirra sig blind på klassiska fågellokaler.
– Skåda fågel kan man göra precis överallt. När man lärt sig vilka arter som trivs i vilka miljöer blir det lättare att hitta egna fåglar. Med en cykel kan man dessutom ta sig fram på så många fler ställen i naturen än med en bil. Man kan köra på små skogsvägar där motortrafik är förbjuden, man kan köra på traktorvägar tvärs över åkrar och man kan följa småvägar ner till sjöar och utmed kusten där biltrafik ofta inte är tillåten.

Ekoskådningen har gett henne en lång rad stora minnen. Inte minst på grund av att det är lättare att uppfatta fåglar till cykel än i bil.

– Första gången jag hade cyklat ända ut till havet, dit jag har 4-5 mil enkel väg, och kunde ekoskåda ejder och kustlabb var en enormt mäktig känsla. Under en sån cykeltur ut till kusten hittade jag dessutom en lundsångare mitt ute i ingenstans, den hade jag aldrig hört om jag kört förbi där med bil. En annan liknande upptäckt, som var riktigt komisk, var då jag hittade en sjungande brandkronad kungsfågel vid Vendelsjön när jag kom cyklande. Det komiska var att samma dag hade det varit artrally vid Vendelsjön och fler bilburna lag hade kört förbi just där och de hade dessutom haft sin artgenomgång bara några hundra meter därifrån. Men sitter man instängd i bil så hör man inga fåglar.

Fördelarna med ekoskådning
Det är också en av ekoskådningens fördelar enligt Annika Rastén. När man cyklar kan man skåda hela tiden eftersom man hör bättre och ser bättre än om man sitter i en bil.

– Så egentligen sparar man värdefull skådartid genom att cykla istället för att åka bil, säger hon.

Annars är tiden en av anledningarna till varför inte fler ägnar sig åt ekoskådning, tror Annika Rastén. Det tar längre tid att cykla till en plats än att åka bil. I intensiva liv kanske det bara finns tid för skådning några få timmar på helgen. Då kanske bil känns som ett bättre alternativ för att man vill hinna klämma in så mycket skådning som möjligt.

”Ska man få in många arter på sin ekolista behöver man cykla till många olika slags biotoper. Jag har 4-5 mil ut till kusten och det brukar bli några havsturer varje år. Här har jag ekoskådat bland annat ejder, svärta, alfågel, smålom, kustlabb och tobisgrissla”. Foto: Annika Rastén

– En annan anledning är flexibiliteten. Många vill kunna byta lokal snabbt om det kommer något larm. Men det problemet försvinner om man kan lägga hetskryssandet åt sidan och ägna sig åt kvalitetsskådning istället. Om man kan finna större nöje i att hitta egna fåglar än att flänga runt efter arter som andra har upptäckt.

Hon brukar skriva om sitt ekoskådande i olika Facebook-grupper för fågelskådning och möts ofta av hyllningar för både hennes sätt att skåda och för hennes många framgångar.
– De flesta jag möter tycker det är jättekul att jag ekoskådar och de blir enormt imponerade när de hör om hur långt jag cyklar och hur mycket jag är ute. Ofta får jag höra ”Var har du cykeln då?” om jag nån gång åkt bil nånstans, även folk jag inte känner vet om att jag brukar ekoskåda och kommenterar det och det är jätteskoj. Men sen finns det en och annan surmule som tycks tro att jag ekoskådar för att framstå som ”finare” än skådare som bilskådar, vilket såklart är fullkomligt befängt.

Upplever du att det är känsligt att prata med fågelskådare om ekologiskt avtryck och utsläpp?
– Ja, en del skådare intar genast försvarsposition när man börjar prata om ekologiskt avtryck och utsläpp. Folk har ofta svårt ett erkänna sina brister och det finns ett motstånd mot att ändra på sig. En del börjar babbla om att vårt bilåkande här i Sverige är minsann ingenting mot alla fabriksutsläpp i Kina och så vidare. Man försöker på något sätt rättfärdiga sin egen negativa inverkan på miljö och klimat. Men om alla har den inställningen kommer ju definitivt ingen förbättring ske. Om var och en däremot tog lite eget ansvar och försökte ändra sin livsstil åt ett mer miljövänligt håll, då skulle många bäckar små faktiskt så småningom bilda en stor å.

Erik (4577 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!