Naturvänner inventerar hotade skogar på semestern

forskningsresan 2019
Äldre örtrik granskog inventeras på arter i nordvästra Härjedalen. Foto: Helena Björnström

I snart 30 år har Forskningsresan gjort årliga resor ut i det norrländska skogslandskapet för att inventera gamla naturskogar som är utan skydd och hotas av avverkning. Årets resa gick till Härjedalen och även lokalbefolkningen engagerade sig i sin artrika närnatur.

Forskningsresan i Naturvårdens Utmarker startades av naturvårdaren, skogsaktivisten och eldsjälen Anders Delin 1991 och är numera ett samarbete mellan Skydda Skogen, Naturskyddsföreningen och ideella krafter. Varje år ger sig ett gäng artexperter ut i svenska skogar tillsammans med andra naturvänner som vill lära sig mer och hjälpa till att inventera landets sista naturskogar.

Det är nämligen vad resorna går ut på – att samla in kunskapsunderlag om oinventerade naturskogar. I år åkte 50 personer i olika åldrar till skogarna runt Ljungdalen-Storsjöområdet i nordvästra Härjedalen, södra Jämtlands län.

gammal tall forskningsresan
En av dagarna träffade en grupp på flera ståtliga mormortallar, troligtvis runt 400 år gamla, kanske äldre än så. Foto: Helena Björnström

– Landskapet där är hårt påverkat av skogsbruk, det finns få naturreservat nedanför fjällen och stora arealer naturskog har omvandlats till contortaplantage de senaste 60 åren, främst av skogsbolaget SCA, berättar Helena Björnström, mykolog (svampexpert) och samordnare för årets resa tillsammans med Maria Danvind, Barbara Kühn och Linda Spjut. 

– Egentligen gör vi myndigheters och skogsbolagens jobb. Vad vore Sverige utan ideell naturvård? Vi skulle kunna vara i Jämtlands län flera år framöver, det är ett stort län och det finns förhållandevis dålig kunskap om de skyddsvärda skogarna, det är många aktiva naturvårdare överens om. Nu har det till exempel börjat komma in avverkningsanmälningar på de fantastiskt fina skogarna vi besökte förra året, fortsätter hon. 

Mängder av sällsynta arter
Skogarna som besöktes i år var inte heller några dussinskogar. Dagligen sågs lavskrika och tretåig hackspett och de hittade många intressanta vedsvampar som till exempel blackticka, taigaskinn, gräddporing, grantickeporing och sprickporing och många olika knappnålslavar, som till exempel rödskaftad svartpik, som det enbart gjorts ett fåtal fynd av i landet.

forskningsresan 2019 helena björnström
Helena Björnström. Foto: Emil V. Nilsson

– En av skogarna vi besökte var så fin att redan efter tio minuter konstaterade jag att denna skog håller reservatsklass, utan tvekan. Helt oskyddad, inte en enda naturvårdsart rapporterad, inga nyckelbiotoper registrerade, berättar Helena Björnström.

I närheten besöktes en avverkningsanmälan från slutet av 2017 och i denna skog, som snart kan försvinna, hittades bland annat en stor gammal granlåga som var rikligt täckt av rosenticka, gränsticka, rynkskinn, blodticka och knottrig blåslav.
– Sådana fynd går jag verkligen igång på, säger Helena Björnström.

Helena nämner särskilt att stämningen i gruppen är väldigt fin och att det blir en speciell känsla att träffa likasinnade människor med samma engagemang för naturskogen och den biologiska mångfalden.
– Deltagarna gör nya bekantskaper, lär sig av varandra, sitter uppe till sent om kvällarna och arbetar och delar en alldeles speciell gemenskap som berikar.

forskningsresan 2019
En vacker höglägesmyr med en tjärn, omgiven av gammal granskog. Foto: Helena Björnström

– Som samordnare är det en underbar känsla att se hur deltagarna arbetar tillsammans. Vi har jobbat hela året för att den här veckan ska bli så bra som möjligt, för att vi ska göra så mycket naturvårdsnytta och folkbildning som möjligt och för att alla ska trivas och ha det bra.

Stort intresse, behovet ännu större
Det var ett högt tryck på platserna i år, liksom förra året, och Helena önskar att fler kunde styra upp den här typen av inventeringsinsatser, i stor eller liten skala.
– Intresset finns och behovet har aldrig varit större. Många bolag har flyttat fram sina positioner, anslagen för arbetet med skydd av skog har minskat enormt med den senaste budgeten och vi befarar att det rör sig om en tioårsperiod innan de sista oskyddade naturskogarna är helt borta eller förstörda.

Vad har Forskningsresorna hittills lett till?
– Resorna har bidragit till viktigt kunskapsunderlag om oinventerade naturskogar. I slutet av förra året fick vi till exempel reda på att det nu ska bli ett stort reservat vid Messlingen, Forskningsresan var på plats där 2015. Men givetvis har vi tyvärr också förlorat en del skogar. Det är ingen hemlighet att trots långa artlistor och starka bevis för höga naturvärden så avverkas fortfarande naturskog, som aldrig varit kalavverkad, i norra Sverige. Varje år görs spännande artfynd och kännedomen om arters förekomst och utbredning ökar. Förra året hittade vi till exempel en rödlistad knappnålslav som heter liten blekspik, på flera ställen. Det är nu de nordligaste fynden i landet! Resorna har också lett till oerhört värdefull folkbildning, likt ringar på vattnet. För min del var Forskningsresan ett av mina första möten med Naturvårdssverige.

forskningsresan 2019
En av skogarna som besöktes under veckan. Här var de flesta granar över 250 år gamla och det fanns granlågor i olika nedbrytningsstadier med intressanta vedsvampar. Foto: Helena Björnström

Engagerad lokalbefolkning
Själva arbetet under Forskningsresan består av fyra dagars inventerande i skogarna. Varje dag bildas nya grupper och fem gruppledare tar med sig grupperna till olika oskyddade skogar. På den avslutande dagen hölls ett öppet hus där lokalbefolkningen fick möjlighet att komma och se vad gruppen gjort under veckan. Ett upplägg som gjorde succé.

– Folk var väldigt intresserade, säger Barbara Kühn, en av samordnarna för Forskningsresan. Många yttrade sig över hur hemskt det är med alla contortaplantager, runt Storsjö har SCA verkligen storsatsat på det. Många tyckte det var bra att vi inventerade SCAs mark och ansåg att de borde avsätta mer skog.

Det fanns också ett stort intresse för arterna som hittats och vad de har för krav på livsmiljö. En kvinna sa att hon skulle vilja följa med på Forskningsresan nästa år och en annan skrev ner många boktitlar och ville börja lära sig arter själv. En lokal turistföretagare berättade att han klimatkompenserar alla sina gästers klimatutsläpp, men att han helst skulle vilja sätta in pengarna för att bevara skog på plats. På så sätt kan turisterna faktiskt se var pengarna går och hur de gör nytta.

Mer jobb på hemmaplan
Väl hemma från Forskningsresan fortsätter jobbet för samordnarna och deltagarna. De måste se till att skogar som har avverkningsamälningar trots höga naturvärden inte avverkas, myndigheter och skogsbolag ska informeras om vad som hittats och inventeringsveckan ska även sammanfattas i en rapport. 

För de som kämpar ideellt med att rädda våra sista naturskogar finns det ständigt mycket att göra eftersom det än så länge finns skogar kvar att kämpa för. Många av de som bedriver kampen har tagit semester enbart för att kunna åka och inventera dessa skogar. Det är den sortens engagemang som krävs i dagsläget.