Emtenäs: ”Mänsklig längtan påverkar hela planeten”

Martin Emtenäs. Foto: Stefan Tell

”Vi skjuter inte för många dronter i skogen längre. Vi skjuter bort skogen och dronterna svälter ihjäl.” Så skriver författaren och programledaren Martin Emtenäs i sin senaste bok som blandar kritik mot mänsklighetens agerande med fascination för naturen.

Martin Emtenäs är en känd naturprofil för de flesta svenskar. Han har lett flera naturprogram i tv (”Mitt i naturen”, ”Det stora fågeläventyret”), skrivit en lång rad böcker (”Upplev Sveriges natur”, ”Svenska fåglar”, ”Svenska däggdjur”) och även gjort scenshower tillsammans med Stefan Sundström (”Vi som bor här”, ”Domedagen – en trallvänlig talkshow”).

I sin senaste bok, ”Tusen och 1 art” (årets bok för Naturskyddsföreningen), är tilltalet mest likt hans talkshows med Stefan Sundström. Han håller inte igen på kritiken mot mänskligheten och vårt sätt att leva.

Omslaget till ”Tusen och 1 art” av Martin Emtenäs

– Jag kan ibland själv känna att jag är så trött på den här verkligheten att jag vill läsa sci-fi istället. Man vill bara vråla att vi måste skärpa oss, säger Martin Emtenäs.

Men boken består inte av 250 sidor pekpinnar. Istället låter han åtta svenska arter vara den röda tråden i en berättelse om ”biologisk mångfald och mänsklig enfald” via en lång rad intressanta vinklar, sidospår och tankeled som försöker få fram budskapet utan att förlora läsaren på vägen och utan att kompromissa med allvaret i situationen.

Varför valde du upplägget med att låta de här arterna utgöra ramen för ”Tusen och 1 art”?
– En grundtanke är att jag helt enkelt gillar arter. Jag har alltid burit på tanken att en vilken art som helst blir fascinerande om man vrider och vänder på det. Till slut kan man alltid hitta en ingång som får en att vilja veta mer. Det är bara om man inte vet något om arterna som de blir tråkiga. 

Martin jämför det med ett husdjur. Det spelar ingen roll om du har en vandrande pinne, en hund eller en ödla – du kommer till slut lära känna det och förstå dess egenheter. En hundägare kan prata i timmar om sitt djur och samma fascination kan väckas för alla djur om man kommer dem nära. Därför baseras en stor del av boken på intervjuer med experter som känner djuren på djupet.

Men upplägget är också ett sätt att försöka få djuren att representera varsin livsmiljö och berätta mycket mer om mänskligheten. Det är trots allt vi som numera påverkar världen så mycket att vi befinner oss i början av en sjätte massutrotning.
– Vad vi drömmer om och just nu tycker oss behöva, den mänsklig längtan efter något, påverkar hela den här planeten. Man vad vi drömmer om förändras hela tiden. Förr höll vi på att utrota fjällräven för att överklassen tyckte det var fint med fjällrävspäls. Fjällrävsstammen har fortfarande inte återhämtat sig trots att det börjar vara länge sedan modet var populärt här. Pälsindustrin ångar däremot på, nu med fjällrävar i burar istället, för att tillgodose samma längtan efter ”lyx” i andra delar av världen.

fjällräv
Fjällräv. Foto (i hägn): Erik Hansson

Emtenäs berättar att boken är som en “crash course” i vad problemet är, men att han hela tiden försöker hålla läsaren i handen under de tunga passagerna. 

– Det är bara att titta på hur mycket som hänt och hur snabbt utvecklingen gått sedan 50-talet och hur accelerationen bara ökar för att det ska bli väldigt tydligt. Det behövs inte så mycket mer laddning i texten än så. Kan vi ens föreställa oss hur samhället ser ut om ytterligare 50 år?

Man kan tycka att vi var oupplysta på 50-talet när vi trodde att vi till exempel kunde dumpa vårt skräp i naturen utan att det skulle få konsekvenser, men i förordet skriver Martin Emtenäs att människor antagligen är ”ännu dummare idag eftersom vi har kunskap om de fel vi gör, men ändå fortsätter bete oss som tidigare”. Han berättar att han tänkt mycket på hur vi människor föds som oskrivna blad, kapabla att acceptabla alla möjliga olika verkligheter. Vi har genom åren trott på tusentals olika religioner, vi följer lydigt trender och vi kan övertyga oss själva om allt möjligt som egentligen är orimligt. Vi är både lättlurade och lättpåverkade.

– Man blir mörkrädd om man lyssnar på miljödebatter idag. De handlar bara om vilket energislag vi ska använda. Men även om vi som ett mirakel skulle uppfinna fusionskraft som ger el åt alla eller om CCS-tekniken faktiskt visar sig fungera, så är vi ändå rökta. Idag leds vi att tro att vi kan shoppa hur mycket vi vill bara vi lägger skräpet i rätt byttor när vi är klara med prylarna. Men källsortering är ingen lösning. Vi måste sluta göra av med så mycket energi.  Det är konstigt att det inte är mer uppenbart. Vi har räknat ut hur mycket planeten tål – då vet vi också vilken gräns vi måste hålla oss under.

Den gränsen är vi inte i närheten av. Naturvårdsverket har tagit fram statistik som visar att Sveriges befolknings klimatpåverkan uppgår till åtta ton växthusgaser per person och år. Den behöver minska till ett (1) ton till år 2050 för att vi ska kunna hålla oss under 1,5 graders uppvärmning. Det innebär en nästan 90-procentig minskning för exempelvis flygresor, bensinförbrukning, köttätande och annat som sliter hårt på planeten. Vi svenskar konsumerar så mycket att det skulle krävas nästan fyra jordklot om världens befolkning levde som vi.

Det verkar skrämma mänskligheten att behöva ställa om till ett liv som belastar planeten mindre?
– Ja, det finns en rädsla för att ett hållbart liv är något gammaldags och något sämre, men det finns inget samband mellan att slösa med naturresurserna, som vi gör idag, och livskvalitet. Däremot finns det en stor risk att den bekvämlighet vi så hårt slåss för kommer att försvinna helt om vi inte gör något. Jag tror att de flesta kommer att ångra de där resorna och prylarna om samhället faktiskt kollapsar. Framtidens historiker kommer nog inte att hylla oss.

Vi serveras enkla lösningar och kan välja att inte tro på självklarheter, samtidigt påstås ibland att klimat- och artkrisen är svår att ta in och att det är en väldigt invecklad fråga som gör det svårt för folk att engagera sig.

– Det är förvisso en komplicerad fråga, men man måste inte förstå alla detaljer. Det räcker med att förstå att jorden har begränsat med resurser och att vi måste hålla oss inom dem. Om man är strandad på en liten ö i havet är det lätt att förstå att man måste vara rädd om de resurser som finns. Det är inte svårare än så, enda skillnaden är att den här lilla ön vi bor på befinner sig i rymden istället för i havet.

LÄS ÄVEN:
• Populationerna av världens vilda däggdjur, fiskar, fåglar, groddjur och kräldjur minskat med i snitt 69 procent sedan 1970
• Människan ligger bakom 96 procent av alla utrotade däggdjur
Var fjärde insekt har försvunnit sedan 1990
• Sverige når inte ett enda globalt mål för naturen
• Vilda djur utgör bara 4 % av alla däggdjur – resten är boskap och människor.