Drastiskt minskade alfåglar och ejdrar i Östersjön

Alfågel. Foto: Erik Hansson

Sedan 1990 har antalet övervintrande alfåglar, ejdrar, svärtor och sjöorrar i Östersjön mer än halverats. För sillgrisslor och tordmular går det bättre.

Det framgår av forskare som sammanfattar den senaste forskningen under Östersjöcentrums Baltic Breakfast.

Kjell Larsson, professor vid Linnéuniversitetet, berättar att generellt sätt (det finns vissa undantag) så går det bra för växtätare som gräsand, svanar och sothöna. Fiskätare som tordmular, sillgrisslor, skarvar och doppingar har en stabil eller positiv utveckling, med undantag för bland annat trutar. Riktigt illa har det dock gått för musselätande fåglar som ejder, svärta, sjöorre och alfågel.

Vi vet vilka områden som är viktiga
Fiskätande fåglar följer fiskarnas rörelser medan musselätande fåglar återvänder till samma område år efter år. 90 procent av alla fåglar som övervintrar i Östersjön hittas på mindre än 5 procent av ytan, så det är relativt enkelt att peka ut de viktigaste områdena för havslevande fåglar under vintern.

Alfågeln i ”skyddade” områden
Alfågeln är särskilt viktig i sammanhanget eftersom en stor del av världspopulationen övervintrar i Östersjön. Sverige har därför ett särskilt ansvar för arten som minskat med över 65 procent sedan 1990. Kjell Larsson berättar att de största hoten mot alfågeln är oljeutsläpp, bifångst vid nätfiske och exploateringar som vindkraftparker och sandsugning vid öar i havet. Men den påverkas också av födotillgång och klimatförändringar.

Alfåglarna övervintrar framför allt i tre områden som ligger söder om Gotland och öster om Öland. Två av dessa områden, Hoburgs bank och Norra Midsjöbanken är skyddade.

– 2016 skapades ett Natura 2000-område, men södra Midsjöbanken, som är ett globalt viktigt område, ingår inte i det här Natura 2000-området och det är väldigt olyckligt. Det fanns med i Naturvårdsverkets och länsstyrelsens förslag, men togs bort i sistas stund och det har troligen att göra med att man vill etablera en vindkraftpark i området, säger Kjell Larsson.

Inget skydd i praktiken
Problemet är inte bara att Sverige valde att inte skydda ett av de viktigaste områdena för världens alfåglar. De andra två platserna av global betydelse är inte skyddade i praktiken.

– Det passerar 35 000 fartyg i det här Natura 2000-området per år, vi har inga restriktioner på fiske och vi har planer på att bygga vindkraftspark vid Södra Midsjöbanken. Man kan fråga sig om det här är ett verkligt skydd eller en pappersprodukt, säger Kjell Larsson som också visar att det skett mängder av oljeutsläpp i Natura 2000-området.

Kraftig minskning även för ejdern
För den blåmusselätande ejdern ser det också mörkt ut. Den häckar i Östersjön, men övervintrar i Danmark. I snitt har antalet ejdrar minskat med mer än 50 procent de senaste åren, men i delar av Stockholms skärgård, på Gotland, och i finska Skärgårdshavet uppgår minskningen till hela 75–90 procent. En av anledningarna tros vara att havsörnar och de invasiva arterna mink och mårdhund (i Finland) tar många ruvande ejderhonor, men också att det fortfarande är tillåtet med jakt på ejder. Enligt Mikael Kilpi, docent, vid Tvärminne zoologiska station på Helsingfors universitet står havsörnen för ungefär 50 procent av minskningen av ejderpopulationen.

Källa: Baltic Breakfast