Gå till innehållet

Brist på genetisk variation hos laxar efter odling och utsättning

Lax.

Lax. Foto: Jarvin – Jarle Vines – Own work, CC BY 3.0, Link

Det blir allt mindre genetisk variation hos laxbestånden i Östersjön. Det beror på odling och utsättning av laxar – en vanlig kompensationsåtgärd för vattenkraftsutbyggnad. Mer homogena laxbestånd kan leda till problem när miljöerna förändras.

Resultaten har tagits fram av forskare vid SLU och presenteras i Proceedings of the Royal Society B. De har kunnat jämföra dagens laxgener med de som fanns för 100 år sedan och kunde då se att de flesta av de 13 svenska laxbestånden i Östersjön har blivit mer genetiskt lika varandra. Forskarna poängterar att de vilda laxbestånden fortfarande är genetiskt olika och viktiga att bevara, men de blir allt sämre förberedda på förändringar i miljön.

– Det finns en uppenbar risk att den ökade genetiska sammanblandningen kan få långsiktiga negativa konsekvenser för vildlaxbestånden, eftersom det innebär utspädning och förlust av genkombinationer som under lång tid anpassats till en specifik miljö, säger Johan Östergren, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) och huvudförfattare till studien.

Genetisk variation och biologisk mångfald
Genetisk variation är en viktig del av den biologiska mångfalden. SLU Aqua skriver:
– Det är variation på gennivå som möjliggjort utveckling av den enorma mångfald av livsformer vi ser idag. Utan genetisk variation försvinner möjligheten till fortsatt utveckling. Mot bakgrund av detta är det inte svårt att inse vikten av att bevara genetisk mångfald.

Om ett bestånd av djur eller växter har i stort sett samma gener, som till exempel i en granplantering eller en laxodling, innebär det att beståndet är känsligt för förändringar. Om de genetiskt lika individerna till exempel visar sig vara sårbara för en sjukdom så ökar risken att hela populationen slås ut när få individer har gener som är motståndskraftiga mot just den sjukdomen.

Homogena laxar efter utsättning
I fallet med laxarna kan den minskade genetiska variationen kopplas till omfattande utsättningar, som framför allt skett för att kompensera för vattenkraftsutbyggnaden.

– Det finns helt klart genetiska risker med laxutsättningar, och med tanke på det så borde dagens modell för utsättningar ses över. Genom att anpassa utsättningsmängderna kan vi minska riskerna för felvandring och oönskad genetisk påverkan på vilda laxbestånd, säger Johan Östergren.

En studie från Kanada har tidigare visat att laxar i exploaterade vattendrag också är sämre på att anpassa sig till nya miljöer.

Källor: SLU och Proceedings of the Royal Society B

Mer att läsa