Bör kalhyggesbruk räknas som avskogning?

Kalhygge i Pajala. Foto: Marcus Westberg

På klimattoppmötet COP26 i Glasgow enades världens ledare om att stoppa avskogningen. Men forskare menar att definitionen är så snäv att den inte kommer göra så stor nytta som det kan låta.

Mänsklighetens markanvändning släpper ut ungefär 4 miljarder ton koldioxid per år. Men den består egentligen både av utsläpp och kollagring. Utsläppen orsakar i dagsläget att ungefär 14 miljarder ton koldioxid når atmosfären och det kommer framför allt från att trädens biomassa förstörs exempelvis vid avskogning och utsläpp från biobränsle från skogen, enligt forskarna bakom den nya studien. 10 miljarder ton koldioxid lagras åter i marken, framför allt när växtlighet återtar tidigare brukade områden. Det finns med andra ord stor klimatnytta med att minska utsläppen och öka lagringen i vår markanvändning.

Hyllad överenskommelse är luddig
Överenskommelsen i Glasgow har hyllats som ett stort framsteg för världens skogar, men det beror helt på hur ordet ”avskogning” tolkas, förklarar tre skogsforskare från International Institute for Applied Systems Analysis, IPSL Sciences Laboratory of Climate and the Environment och University of Leeds. Till exempel om man pratar om bruttoavskogning eller nettoavskogning.

Med bruttoavskogning menas helt enkelt den sammanlagda avverkningen. Om en gammal skog på 10 hektar omvandlas till ett kalhygge så är bruttoavskogningen 10 hektar. Men om hela kalhygget förses med granplantor så anses nettoavskogningen vara 0 hektar. I statistiken syns ingen förändring, men i verkligheten är skillnaden stor både i utsläpp från avverkningen av en gammal skog och för den biologiska mångfalden när en artrik skog ersätts med en artfattig trädplantering.

– Skillnaden är viktig eftersom olika tolkningar av hur länder kan ”stoppa avskogningen” har stor betydelse för framtida koldioxidutsläpp. Enkelt uttryckt skulle ett slut på bruttoavverkning vara ett stort steg framåt för klimatet. Men att endast beakta nettoavskogning (där avverkningar som återplanteras av träd inte räknas med) skulle kunna vara anekdotiskt och till och med vara skadligt för den biologiska mångfalden, skriver forskarna i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).

Tre scenarion
För att förklara sin tes gjorde forskarna tre olika scenarion som alla uppfyller målet om att stoppa minskningen av ytan skog till år 2030:

Scenario 1: bruttoavskogningen stoppas i de största skogsbruksländerna till år 2030
Scenario 2: bruttoavskogningen minskas, men bara så att de matchar skogsbrukets återplantering
Scenario 3: skogsbruket fortsätter med sin avskogningstakt som idag och anlägger trädplantager på områden som kalhuggits. Det vill säga ungefär som den vanligaste formen av svenskt skogsbruk.

Alla dessa tre scenarion kan tolkas som att de följer överenskommelsen i Glasgow, men de ger upphov till väldigt olika utsläpp. Scenario 1 ökar kollagringen kraftigt. Redan innan år 2030 kommer kollagringen öka med ungefär 2 miljarder ton per år och det bibehålls under de 20 år beräkningarna gjorts. Scenario 2 ökar kollagringen med hälften. Enligt forskarnas beräkningar kommer scenario 3 inte producera någon betydande kollagringen till år 2050 eftersom avverkningen och omvandlingen av skog till trädplantage orsakar utsläpp.

Är både trädplanteringar och urskog skog?
Det är inte första gången som världens länder kommit överens om en plan som ansetts ambitiös, men som kan tolkas på olika sätt. I Bonnkonventionen kom länderna överens om att 350 miljoner hektar skog skulle återskapas till 2030, men 45 procent av dessa består av trädplantager med ett enda trädslag, så kallade monokulturer. Det är kanske inte vad de flesta anser är en skog, men FN:s Food and Agriculture Organization (FAO) har inte en mer noggrann definition av skog än att allt från en urskog till trädplanteringar med en enda trädart ingår.

– På samma sätt skulle de flesta nog tolka Glasgowförklaringen som att man ska stoppa förlusten av gamla primära skogar, men den kan uppfyllas genom att helt enkelt ersätta primära skogar, som lagrar stora mängder koldioxid och innehåller hög biologisk mångfald, med trädplanteringar med monokulturer. Därför måste de undertecknande länderna skilja mellan alla tre typer av skogar när de redovisar hur de ska uppnå målen; gamla primära skogar, förnyelsebara och återställda skogar och plantager. Om de inte gör det riskerar Glasgowförklaringen att likna en mellanstatlig greenwashing-operation, skriver forskarna Thomas Gasser, Philippe Ciais och Simon L. Lewis.

LÄS ÄVEN:
• Amazonas försvagas i snabb takt
• Jordbruksindustrin försöker stoppa EU:s plan att minska avskogningen
• Avskogning ökar risken för lokala extremväder
• EUs konsumtion betydande orsak till avskogning
Ny rapport: Regnskogen avverkas ”chockerande snabbt”
Intensivare skogsbruk är fel väg i klimatkrisen
Kalhyggen och trädplantage förstärker skogsbränder

Källor: International Institute for Applied Systems Analysis och Proceedings of the National Academy of Sciences