Bokrecension: En svindlande resa med jordens arter

Anne Sverdrup-Thygeson i sin favoritmiljö. Foto: Celina Øyer

Att Anne Sverdrup-Thygeson har en fantastisk förmåga att berätta om fascinerande arter och samspel i naturen bevisade hon redan i ”Insekternas planet”. I ”På naturens axlar” utökar hon perspektivet.

”Jag vill visa dig allt det fantastiska som pågår i naturen så att du ska se vad som står på spel. Jag vill också peka på paradoxen i vår kreativa samexistens med naturen: Vi har dragit nytta av naturen i och med vår förmåga att utnyttja naturens rikedomar riskerar vi också att undergräva grundvalen för vår egen existens.”

Anne Sverdrup-Thygeson i förordet till ”På naturens axlar”

Att skriva om hur världens djur- och växtarter gör vårt liv möjligt eller leder till nya uppfinningar är uppenbart populärt det här året. Natursidan har redan skrivit om två sådana böcker (länk), men det är Anne Sverdrup-Thyegson som skrivit den bästa av dem. Delvis för att ”På naturens axlar” ger känslan av att vara skriven av någon som är fascinerad av naturen på dess egna villkor. Exemplen som tas upp i boken måste inte ha någon koppling till uppfinningar eller mänsklighetens sätt att leva för att vara värt att fördjupa sig i.

Omslaget till ”På naturens axlar” av Anne Sverdrup-Thygeson

”Insekternas planet” hade fokus på de många häftiga levnadssätt som de ryggradslösa djuren utvecklat under årmiljonerna. Den här gången är det naturen i stort som lyfts fram. Vi får läsa om hur flodpärlmusslan i Norge bytt namn till enbart flodmussla för att den inte ska locka folk att döda dessa hotade arter för att eventuellt hitta pärlor (som bara finns i var tusende mussla). Eller om vilken enorm påverkan människan har haft och fortfarande har på de stora djuren på land och i haven. Eller att amerikanska trädgårdsägare använder mer vatten till sina gräsmattor än vad amerikanska bönder använder till majs, ris, frukt och nötter tillsammans.

Anne Sverdrup-Thyegson skriver även insiktsfullt och fint om skogens betydelse. Om tystnaden i produktionsskogarna som mest är till för att skapa pengar och hennes starka känslor i de gamla naturskogarna som knappt finns kvar längre. Hon forskar och undervisar trots allt om hållbart skogsbruk, hur vi påverkar skogens artmångfald och de ekosystemtjänster som skogen ger oss.

Boken kan verka lite spretig med många exempel från världens alla hörn, men Anne Sverdrup-Thyegson håller ihop det snyggt. Hon glider från det ena ämnet till det andra, men det finns hela tiden en röd tråd – vår nära koppling till den natur vi är en del av och att vi, som sitter ”På naturens axlar” egentligen har en bättre överblick över situationen än vi visar i handling. Det glider också in på det filosofiska i det intressanta kapitlet ”Förlorad vildmark och ny natur: Om vägen framåt”.

Anne Sverdrup-Thyegson har dessutom ett väldigt behagligt sätt att skriva. Det är forskarens noggranna hantering av fakta blandat med pedagogens genomtänkta beskrivningar och en genuint nyfiken persons både fyndiga och kärleksfulla skildringar.

Jag hör till dem som gör hundöron i mina böcker på sidor som jag tycker är särskilt intressanta och vill återkomma till senare. ”På naturens axlar” är nu full av vikta hörn.

LÄS ÄVEN:
Alla våra texter om naturböcker

Transparens: Natursidan fick ett exemplar av boken från bokförlaget.