Tonfisk som hoppar över ytan. Foto: Markus Lundgren Sportfiskarna
Märkningsprojektet är ett samarbete mellan bland andra SLU Aqua, Världsnaturfonden WWF och Sportfiskarna och betecknas som en succé. 18 blåfenade tonfiskar har försetts med satellitsändare som ska hjälpa till att kartlägga hur de rör sig under ett års tid.
Projektet är den första tonfiskmärkningen i svenska och danska vatten. 18 blåfenade tonfiskar som väger mellan 130 och 250 kg bär nu på satellitsändare som under tolv månader kommer att samla in unik information om fiskarnas vandringar i Atlanten till sydligare breddgrader under vintern och förhoppningsvis tillbaka till västkusten nästa sommar. Dessutom samlades det in DNA-prover för att få veta mer om fiskarna.
LÄS ÄVEN: • Fiskguiden 2017: Svårt att välja hållbart fiskad tonfisk
– Projektet är oerhört lyckat. De märkta fiskarna kommer att bidra med information om vandringsmönster och genetik som är fundamental för den framtida förvaltningen av blåfenad tonfisk. Bestånden har växt till sig de senaste åren och chanserna att vi ska kunna se tonfisk i skandinaviska vatten framöver är goda, säger Andreas Sundelöf, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), som lett den svenska delen av projektet.
LÄS ÄVEN: • Två av tre rovfiskar borta sedan 1900-talet
Märkningarna genomfördes i september, i Sverige och gjordes från specialutrustade sportfiskebåtar med erfarna sportfiskare från Sportfiskarna.
Tonfisk dras in till båten för märkning. Foto: Markus Lundgren Sportfiskarna
– Den lyckade märkningen av blåfenad tonfisk i Västerhavet ger nu en möjlighet att få ökad kunskap om dessa havens giganter som kan bidra till en långsiktigt hållbar förvaltning av bestånden framöver. Mer information om vad som sker i våra hav och varför är nödvändigt för att behålla den biologiska mångfalden och nyttjandet av havets resurser, säger Inger Näslund, havsexpert på Världsnaturfonden WWF.
Det är inte tillåtet att fiska tonfisk på västkusten och projektet har fått dispens för märkningsprojektet. Det kan kanske se grym ut att fiska tonfiskarna med den stora kroken (se filmen), men märkningen har fått godkänt av djuretiska nämnden och fisket är godkänt av Havs- och vattenmyndigheten. Andreas Sundelöf vid SLU berättar att det är ett skonsamt fiske.
Film av Joakim Odelberg från märkningen:
– Spöfiske anses som den mildaste formen av fiske för blåfenad tonfisk, säger han. Dessutom gäller generellt att försöka få in fisken till båten så fort som möjligt. Då behövs kraftig utrustning. Visst kan det se hårdhänt ut, och man får komma ihåg att de här djuren har utvecklats till effektiva jägare på grund av att de klarar av hårda omständigheter. Krokningen görs i en mun som hela tiden jagar efter hårda spetsiga undflyende fiskar. Att vi använder en stor krok gör det lättare att arbeta och säkrare för fisken.
Andreas Sundelöf förklarar att fisken upplever stress under hanteringen, och att det blir en helhetsbedömning om nivån av stress som fiskarna utsätts för är värt vinsten att lära oss saker om dess beteende och vandring. Med bättre kunskap om fisken ökar chansen att kunna skydda den från utrotning.
Tonfisk på västkusten är egentligen ingen nyhet. De var vanliga i området senast på 1940talet, men utfiskades. Arten är nära utrotning i världen och listas som “starkt hotad” i den internationella rödlistan. De senaste åren har det dock återigen setts tonfisk på västkusten. I fjol sågs ett stim med hundratals eller kanske tusentals fiskar och i år gick det alltså väldigt snabbt och smidigt att tillfälligt fånga in och märka 18 blåfenade tonfiskar.
Vad kommer då tonfiskens återkomst till västkusten ha för inverkan på ekosystemet?
– Vi har observerat tonfiskarna jaga efter makrill och näbbgädda, säger Andreas Sundelöf. Makrill finns det gott om den här perioden på året och det är sannolikt den fiskarna jagar. Längre ner i Kattegatt och Öresund växlar nog födan mot mer och mer sill. De följer efter sin födofisk och simmar så småningom ner till Medelhavet (eller möjligen Mexikanska Golfen) för att leka, innan de kommer tillbaka hit igen nästa år, hoppas vi. Säsongsvis kommer de kunna påverka de pelagiska bestånden (sill, makrill mfl). I vilken utsträckning beror ju på i vilken omfattning de kommer hit. Det vet vi inte idag, men vi har starka bestånd av makrill just nu, vilket antagligen är en delförklaring till att de kommer hit.
Fakta om blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus)
Den blåfenade tonfisken är den största arten i släktet tonfiskar och lever i norra Atlanten. Beroende på var tonfisken leker delas bestånden i en ostlig del (Medelhavet och Östra Atlanten) och en västlig del (Mexikanska golfen och Västra Atlanten).
Tonfisken är på ständig vandring och under sensommartid syns den sällsynt vid svenska västkusten, dit den följer stimmen av sill och makrill i jakt på föda.
Att tonfisken åter blivit synlig i svenska vatten efter flera årtiondens frånvaro beror troligen på en mer hållbar förvaltning med minskat fisketryck i Medelhavet i kombination med bytesfiskens vandringar.
Tonfisken var vanlig längs svenska västkusten under tidig höst på 1930 – 50-talet, och då bedrevs också ett kommersiellt fiske efter arten. Sportfiske förekom fram till 1964, då den sista blåfenade tonfisken spöfångades i Öresund.
Tonfisken är enligt Internationella naturvårdsunionen IUCN 2010 starkt hotad, och den är helt fredad i svenska vatten. Sedan 2007 har en återuppbyggnadsplan inrättats med ett hårt styrt fiske och kontrollåtgärder. Beståndet av blåfenad tonfisk har utvecklats starkt de senaste åren och enligt den senaste beståndsuppskattningen bedrivs idag ett uthålligt fiske.
Det fiske som bedrivits inom märkningsprojektet är ett begränsat fiske i forskningssyfte som skett på dispens. Allt annat fiske efter arten i svenskt vatten är förbjudet (oavsett om tonfisken tas ombord eller sätts tillbaka).
Källa: SLU
