Bilder från årets svenska naturpärlor

Västerbottens län - Rönnbäcksnäset. Foto: Marie Persson

Västerbottens län – Rönnbäcksnäset. Foto: Marie Persson

Nu har Världsnaturfonden utsett vilka platser som blivit Årets 21 svenska naturpärlor. Det är vackra naturområden som alla är i behov av utökat skydd av hotade arter och livsmiljöer.

I samband med Svenska pärlor har Världsnaturfonden även gjort en Sifo-undersökning där ”85 procent tycker det är viktigt att svensk natur och hotade arter skyddas”, mer än hälften anser att regeringen ”måste införa starkare lagar för att öka skyddet av gammal naturskog” och nästan hälften kan tänka sig att ”betala mer i skatt för att stärka skyddet av vår svenska natur och biologiska mångfald”.

– Nu är det viktigt att våra beslutsfattare agerar snabbt och kraftfullt. Sveriges natur är älskad och förtjänar det bästa. Vi uppmanar riksdagspartierna att göra upp om naturvårdspolitiken över parti- och blockgränserna för en långsiktig och effektiv naturvårdspolitik.  Det har tagit 100 år att få till stånd dagens skydd och det är bråttom om vi ska hinna uppnå vad Sverige lovat, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på WWF.

Följande områden i varje län har röstats fram av allmänheten som vinnare i varje län, beskrivningarna är Världsnaturfondens:

Blekinge län - Hanö. Foto: Lena Westerberg

Blekinge län – Hanö. Foto: Lena Westerberg

Blekinge län, Hanö
På mytomspunna Hanö växer lövträd, buskar och mängder av blommor. Ön är till hälften täckt av lövskog med avenbok, alm, ask, björk, ek, vildapel och olika videarter. På marken växer mossa vilket ger ett sagoaktigt intryck. På resten av ön finns buskar som hagtorn, slån och nyponros samt cirka 230 olika sorters blommor. Blå- och gulsippa, orkidéer och blåklocka växer här i riklig mängd. Större delen av Hanö är klassat som Natura 2000-område men det finns planer på att göra det till ett naturreservat.

Dalarnas län - Ore skogsrike. Foto: Sebastian Kirpuu

Dalarnas län – Ore skogsrike. Foto: Sebastian Kirpuu

Dalarnas län, Ore skogsrike
Ore skogsrike är ett levande skogslandskap i norra Rättvik där flera skyddsvärda naturskogar har kartlagts. Det är ett av de sista och största landskapsområdena i Sverige där det fortfarande finns stora andelar gammal naturskog kvar. Här finns många signal- och rödlistade arter, som brandberoende insekter, både i löv- och tallskog. Området har högt bevarandevärde och flera delar saknar idag skydd.

Gotlands län - Hoburgen. Foto: Lennart Kalderen

Gotlands län – Hoburgen. Foto: Lennart Kalderen

Gotlands län, Hoburgen med vattenomgivningar
Hoburgen i Gotlands sydspets har en helt unik miljö. Här blommar bland annat våradonis, Sankt Pers nycklar och praktbrunört. Här finns ett mycket rikt fågelliv, vilket lockar många fågelskådare. Försök har gjorts att återutsätta grönfläckig padda. Den näringsfattiga alvarmarken breder ut sig med sin unika flora och fauna. Här finns raukar och grottor och även Sveriges näst ljusstarkaste fyr som byggdes 1846. Området har utökat strandskydd. En del är skyddat som Natura 2000-område och ingår under reservatet ”Husrygg naturreservat”. Hoburgen är mycket välbesökt av turister.

Gävleborgs län - Limön. Foto: Gävle kommun

Gävleborgs län – Limön. Foto: Gävle kommun

Gävleborgs län, Limön
Ön Limö i Gävles skärgård är ett populärt utflyktsmål. Jorden är kalkrik och här finns arter som olvon, getapel, skogstry, nyponros, spåtistel, blodnäva och stora bestånd av havtorn. Fågellivet i de grunda vattenområdena runt ön domineras av så kallad vitfågel, samt vigg, svärta, roskarl och tobisgrissla och småskrake. Stora delar av Limön är Natura 2000-område och Gävle kommun planerar att göra det till naturreservat.

Hallands län - Galtabäck-Lynga. Foto: Patrik Leonardson

Hallands län – Galtabäck-Lynga. Foto: Patrik Leonardson

Hallands län, Galtabäck-Lynga
Galtabäck-Lynga består av en långsträckt salt strandäng – det vill säga en äng som översvämmas av saltvatten med jämna mellanrum – samt havsområdet intill. Stranden präglas av grunda havsvikar och strandlaguner, samt sänkor som ofta fylls av havsvatten. Tre större vattendrag har sina utlopp i området. Här finns gott om fåglar, till exempel brun kärrhök, grönbena, kentsk tärna, ljungpipare och myrspov.

Jämtlands län - Flatruet. Foto: Börje Olsson

Jämtlands län – Flatruet. Foto: Börje Olsson

Jämtlands län, Flatruet
Vackra Flatruet är en vidsträckt platå med en fantastisk rikedom av moränformer. Här finns dessutom en rished med enbuskar som påminner om Ölands alvar. Både fågel- och insektsfaunan är artrik. Här finns Sveriges högst belägna landsväg och här har Mittådalens sameby sina betesmarker och en renskiljningsplats. Vid områdets östra sida, vid Rudändan, finns en av Sveriges största hällmålningslokaler. Området ingår i det europeiska nätverket Natura 2000.

Jönköpings län - Skiröområdet. Foto: Pär-Olof Högstedt

Jönköpings län – Skiröområdet. Foto: Pär-Olof Högstedt

Jönköpings län, Skiröområdet
Skirö kallas ofta Smålands trädgård på grund av den rika floran, de vackra trädgårdarna och sjöarna samt den kuperade terrängen. Skiröområdets kulturlandskap är ett mosaiklandskap med unika insekter. Här finns många intressanta ekmiljöer, med gamla grova ekar i sydlänta betesmarker och lövbärande hagmarker med äldre ekar. Här finns även många skalbaggsarter som drar nytta av de ihåliga träden och av nyligen dött ekvirke.

Kalmar län - Alsterån. Foto: Mönsterås kommun

Kalmar län – Alsterån. Foto: Mönsterås kommun

Kalmar län, Alsterån
Alsterån är ett av Smålandskustens mest värdefulla vattendrag. Dalgången utgör trots sitt sydliga läge en provkarta på isälvsterrasser, branta sprickdalar, forsnackar och andra isälvsfenomen. Längs stränderna och på sluttningarna ner mot ån finns sällsynta och intressanta växtsamhällen med exempelvis mosippa, ängskära, brudborste, skogsklocka och myrlilja. En del av sträckan kantas av stora våtmarker av varierande slag, som omges av löv- och artrika sumpskogar. Området ingår i det europeiska nätverket Natura 2000.

Kronobergs län - Möckeln. Foto: Frida Edlund

Kronobergs län – Möckeln. Foto: Frida Edlund

Kronobergs län, Sjön Möckeln i Helgeåns vattensystem
I den upp till tio meter djupa sjön Möckeln simmar gädda, abborre, gös, braxen och mört. Här finns också mal, Sveriges största insjöfisk och Smålands landskapsfisk. Stränderna till den 46 kvadratkilometer stora sjön är steniga och omgärdade med lövskog, blandad med enstaka barrträd. På vissa ställen finns rullstensåsar som bidrar till de speciella sandstränderna. Möckeln har många öar och halvöar, både större och mindre. Runtom sjön finns många värdefulla naturbetesmarker. Vissa delar av området ingår i det europeiska nätverket Natura 2000.

Norrbottens län - KaratjRåvvåive. Foto: Frédéric Forsmark

Norrbottens län – KaratjRåvvåive. Foto: Frédéric Forsmark

Norrbottens län, Karatj-Råvvåive
Karatj-Råvvåive (Karats-Råvvåive) är ett mer än 13 000 hektar (130 kvadratkilometer) stort område fin, fjällnära gammelskog. Här ryms låga kalfjäll, urskogsklädda berg, utbredda klipphällar, hedar med flerhundraårig tallskog, stora myrmarker, bäckar och sjöar. I området har sammanlagt ett 50-tal rödlistade arter hittats. Några exempel är tretåig hackspett, lappmes, pilgrimsfalk, skalbaggen reliktbock, ringlav, liten aspgelélav samt urskogsticka och den starkt hotade smalfotade taggsvampen. Det är i stort sett ett väglöst land i fjällkanten. Flera avverkningar är gjorda under de senaste åren, och ännu fler är planerade. Större delen av området tillhör Jokkmokks allmänning. Det finns ett förslag från länsstyrelsen om att det ska bli ett reservat.

Skåne län - Torups bokskog. Foto: Svedala kommun

Skåne län – Torups bokskog. Foto: Svedala kommun

Skåne län, Torups bokskog i Svedala kommun
Vid Torups välbevarade renässansslott ligger den 340 hektar (3,4 kvadratkilometer) stora bokskogen. Det är en tätortsnära, sammanhängande ädellövskog som ägs av Malmö stad men är belägen i Svedala kommun, där den är ett populärt utflyktsmål. Här finns gott om strövstigar, en skogslekplats, vindskydd, eldstäder, en motionsanläggning, ett kafé och en fantastiskt variationsrik natur. I dammen finns grodor och vattensalamandrar, och en del av skogen är en urskog där man kan få en glimt av hur skogen skulle ha sett ut om den aldrig hade avverkats. Många av de gamla träden hyser en exklusiv insektsfauna som inte hittas på många andra ställen i Sverige. Totalt har man hittills funnit 253 olika skalbaggsarter. Här finns också åtta fladdermusarter. Från fågeltornet kan man skåda rödbena, enkelbeckasin, brushane, skedand, kricka, stjärtand och årta.

Stockholms län - Kagghamraån. Foto: Sten Modén

Stockholms län – Kagghamraån. Foto: Sten Modén

Stockholms län, Kagghamraån
Den vindlande Kagghamraån är en av de viktigaste platserna för reproduktion av havsöring längs Svealandskusten. Här finns även stensimpa och bäcknejonöga. Ån och de cirka 15 sjöar den avvattnar anses nationellt värdefulla ur naturvårdssynpunkt. Ån är naturligt meandrande, det vill säga har en naturligt utvecklad, kraftigt vindlande strömfåra. Det finns goda exempel på aktiv ravinbildning och så kallade korvsjöar, som bildas när en meanderbåge isoleras. Vid sjön Getarens utlopp finns en välbevarad kvarnmiljö från senmedeltid.

Södermanlands län - Hartsö. Foto: Lena Kautsky

Södermanlands län – Hartsö. Foto: Lena Kautsky

Södermanlands län, Hartsö marina områden
Omgivningarna kring Hartsö är mycket rika och varierade och utgör ett betydelsefullt område för sjöfågel. Bottnarna skiftar mellan finsand, gyttja samt klipp- och grovsand. Klippstränderna har gott om alger och tång. I vattnen finns gott om strömming, skarpsill och musslor. Området är utpekat av Naturvårdsverket som Baltic Sea Protected Area som ingår i Helsingforskommissionens nätverk av skyddsvärda marina områden i Östersjön, men inget skydd finns i dagsläget.

Uppsala län - Årike fyris. Foto: Sara Arvidsson

Uppsala län – Årike fyris. Foto: Sara Arvidsson

Uppsala län, Årike Fyris
Endast 4 kilometer från Uppsala centrum hittar vi Årike Fyris. Här finns flera naturtyper, som skogspartier med gammal barrskog, liksom gamla ekar och hassellundar. Stora områden utgörs av ängs- och betesmarker samt även produktiv åkermark. Vattnet är närvarande genom Fyrisån och regelbundna översvämningar under våren. Åriket representerar en typ av marker som det råder stor brist på i landskapet; gräsmarker som översvämmas och betas i kombination med torrbackar och äldre löv- och tallskog. Området är även viktigt för häckande och rastande fåglar. Kulturmiljövärdena är betydande och bland annat går två av Linnéstigarna genom området, som utgör en grön oas mellan flera av Uppsalas stadsdelar – samt en grön kil in till stadens centrum. Området är idag helt oskyddat förutom en mycket liten del som är naturreservat och där kungsängsliljorna blommar i stort antal.

Värmlands län - Lurö. Foto: Öyvind Lund

Värmlands län – Lurö. Foto: Öyvind Lund

Värmlands län, Lurön
I Värmlands del av Vänern, i förlängningen av Värmlandsnäs, finns Lurö skärgård som anses vara en av sjöns mest värdefulla och skyddsvärda. Större delen är skyddad som naturreservat, men inte Lurö, den största ön. Tidigare fanns här flera jordbruk och en skola, men nu är ön obebodd. Ruinerna av Lurö kloster är ett fint utflyktsmål liksom en tegelbruksruin. Ur botanisk synpunkt är ön mycket intressant med många arter som är ovanliga i Värmland, bland annat dvärglin, granspira och strandlummer. Här finns dessutom en stäppartad torräng. Ett fint flyttfågelstråk går över öarna.

Västerbottens län - Rönnbäcksnäset. Foto: Marie Persson

Västerbottens län – Rönnbäcksnäset. Foto: Marie Persson

Västerbottens län, Rönnbäcksnäset
Rönnbäcknäset/Dahksnjuana med kringområden strax söder om turistorterna Hemavan och Tärnaby hyser månghundraårig gammelskog. Här finns många rödlistade arter, till exempel tretåig hackspett, ostticka, urskogsticka och skrovellav. Totalt har man hittat 45 olika rödlistade arter och 28 så kallade signalarter, det vill säga arter som används för att bestämma om en skog har höga naturvärden. Här finns också ett rikt djurliv med vilt som björn, lo och fåglar. Området är ett traditionellt samiskt kulturområde, där renar betar. Rönnbäcksnäset med omgivningar har länge stått på Naturvårdsverkets och länsstyrelsens lista över planerade naturskydd. Nu hotas området av planerad gruvdrift.

Västernorrlands län - Mjältön. Foto: Annelie Eriksson

Västernorrlands län – Mjältön. Foto: Annelie Eriksson

Västernorrlands län, Mjältön med omgivande vatten
Mjältön utanför Skuluskogens nationalpark är Sveriges högsta ö, 236 meter över havet, med en yta av cirka 1 000 hektar (10 kvadratkilometer). En liten del av ön är redan skyddad som naturreservat. Utsikten från toppen och över Mjältösundet ger storslagna naturupplevelser. På ön finns grottor, klapperstensfält, sandstränder, branta stup och vikar. Växtligheten består av gles tallskog och fuktigare delar med en rik flora. Den gamla fäbodplatsen Sundsbodarna, som ligger utanför reservatet, har en rik ängsflora med sydliga arter som backtrav, skogsklöver, backsmörblomma, smånunneört och vårförgätmigej. På klippstränderna kan man hitta fjällnejlika och strandtrav.

Västmanlands län - Hedströmmen. Foto: Marco Helmisaari

Västmanlands län – Hedströmmen. Foto: Marco Helmisaari

Västmanlands län, Hedströmmen
Hedströmmen har format Bergslagens vackraste dalgång, med steniga forsar och dramatiskt lövskogsklädda sluttningar, branter och raviner. Runt Baggådalen och Bernshammar finns speciellt värdefulla områden. I strömmen som är ett populärt fiskevatten finns den hotade flodpärlmusslan, stensimpa samt ett öringsbestånd som är självproducerande. Här finns även fåglarna kungsfiskare, mindre hackspett och forsärla. Vegetationen varierar från barr- till ädellövskog med lundväxter. Delar av Hedströmmen är skyddade som naturreservat.

Västra Götaland län, Marstrandsskärgården (bild gick ej att ladda ned)
Marstrandsskärgården är redan utpekad som ett område som bör skyddas från framtida exploateringar, men den saknar idag skydd. På exponerade öar är landskapet öppet, medan skyddade öar i innerskärgården domineras av träd- och buskrika marker samt skog. Här finns klippor, korta partier med sand- eller blockstränder liksom sammanhängande vegetationsbälten med vass och havssäv. Området har många olika naturtyper, som kraftigt vågexponerade hårdbottnar med algsamhällen i söder och väster.

Örebro län - Hackvad. Foto: Länsstyrelsen i Örebro län

Örebro län – Hackvad. Foto: Länsstyrelsen i Örebro län

Örebro län, Hackvad
I Hackvad i Lekebergs kommun finns höjdryggar av morän, som kallas drumliner. Drumlinerna, som är ovala och långsträckta till formen, bildades när inlandsisen drog sig tillbaka för 12 000 – 13 000 år sedan. Dessa höjdryggar användes tidigare som färdvägar och boplatser. I området finns dessutom gott om vidkronade hagmarksekar med ett rikt växt- och djurliv. Många av växterna i Hackvad är sådana som gynnas av betande djur; blekstarr, blåsuga, bockrot, gråfibbla, gökärt, harstarr, hirsstarr, liten blåklocka, nattviol, prästkrage, rödkämpar, stagg, vårbrodd, ängsviol och ängsvädd är några exempel. Hackvads ovanliga geologi och kulturmiljö gör att det är av riksintresse.

Östergötlands län - Sturefors eklandskap. Foto: Ola Jennersten

Östergötlands län – Sturefors eklandskap. Foto: Ola Jennersten

Östergötlands län, Sturefors eklandskap
Söder och öster om Linköping samt mot Åtvidaberg finns ett herrgårdspräglat landskap, Eklandskapet. Nära 10 procent utgörs av ekdominerade skogar och hagmarker. Koncentrationen av ekmiljöer är troligen större här, än på något annat håll i Sverige. Här finns också ovanligt gott om riktigt grova och gamla ekar. Landskapet är av riksintresse för naturvården och sammanfaller till stora delar med värdefulla kulturmiljöer. Här finns sällsynta insekter som dårgräsfjäril, ekoxe och läderbagge.

Källa: WWF